Matchdags Guds lag Vs. IFF-IFF
Jaha, så var det då dags igen att möta di blåe från malmoe - En match som väcker känslor.
För mig är malmö en av de klubbar där matchnerverna hamnar i lite extra dallring, det är helt enkelt mer på spel när man möter skånepågarna än när t.ex. Brage står på andra sidan planen, även om det inte är i paritet med vad iff-iff:arna tycks känna för matchen.
IGÅR
Samtidigt som detta är en av de större matcherna för året där två klassiska lag, ettan och tvåan i maratonallsvenskan gör upp är det med ett vagt minne av sömnpiller jag drar mig till minnes tidiga malmömatcher från när jag var liten. Då tog ofta pappa med mig till Ullevi för malmömatcherna och vi fick bevittna 90 minuters ställningskrig och dödgrävarinställning från malmö. Blåvitts eleganter försökte och försökte dyrka upp mff:s kompakta köttmursförsvar. Detta kanske inte överensstämmer med verkligheten till 100% men det var så det upplevdes.
Sedan gick det ett år och det var ånyo dags för en drabbning mellan lagen och ånyo hade malmö 10 man i försvar och ett par vassa armbågar som ramlade lätt på topp, ibland kallades dom Masse, senare hette dom Martin, men principen var densamma. På den tiden bestod även malmös fans till stora delar av arketyper för nidbilden av den dryga skåningen och om de inte var dryga var det medlemmar i Dirty Dräggels och dryga… I Göteborg såg man inte till dem överhuvudtaget med några få undantag.
Blåvitts fans tror jag nog uppfattades som både hyggligt kunniga, kanske tykna men i grund och botten rätt trevliga. Återigen en bild som antagligen inte stämmer helt och hållet överrens med verkligheten… 1987 var väl på något sätt året då Blåvitt och malmö definitivt krockade och vi var obestridliga herrar på täppan. Däromkring tog nog faktiskt Peking över som störtsa utmanare mot oss… Nåväl, i korthet bestod min mff-bild av;
- Ett duktigt men rätt trist lag
- Matcher som vi allt som oftast gick segrande ur
- Dryga fans på hemmaplan och obefintliga på bortaplan.
IDAG
Sedan hände något, eller riktigare sagt, sedan hände det en massa saker och idag får jag nog rita om min världsordning en smula. Även om saker och ting nu inte kommer i rätt ordning (jag är säker på att någon präktig iff-iff:are i anorak kan rätta till detta) så har man gjort en i många stycken föredömlig rekonstruktion av hela mff-bilden. Edwards pack eller vad de nu kallade sig i slutet tog fram kvasten och blev mff-support. Framförallt tycks man ha organiserat sig själva och av bara farten organiserade man även den omtalade och uppskattade supportercupen. Jag var själv i Malmö första året och även om mina intryck är något vingliga så var det helt klart ett jävligt kul och bra arrangemang. Det innehåller och uppfyller till mått och bredd de förhoppningar jag har på en vettig supporterkultur i den mening att man möts under uppslupen stämning med ett visst mått av k*kmätning, dock utan att varken behöva sitta i armkrok och gunga tillsammans eller slita varandra i stycken på matchdagen.
Laget malmö gick dock kräftgång och ramlade tämligen överraskande ner en division och fick chansen att återse forna storheter som Brage, Åtvidaberg och Västra Frölunda, men kom tillbaka och fick en knippe zlatanmiljoner på köpet. På måndag ställer Malmö upp som favoriter till segern mot oss i Göteborg vilket är en märklig och för mig ny upplevelse - Inte på något sätt angenäm. Det kan förväntas en eller ett par busslasser med gapande skåningar till helig men rivningsfärdig mark, vilket jag inte på rak arm kan minnas att malmö har haft på mången god dag.
Vad Blåvitt har sysslat med under tiden malmö var nere för räkningen reste sig och nu försöker gå på knock har dryftats i parti och minut, men idag skulle man på goda grunder kunna säga att malmö flåsar oss i nacken. Supportrarna har en bra bit innan vi pratar om antal i samma division, men de surfar på en högljudd och färgsatt framgångsvåg, för tillfället verkar laget vara bättre och om inte alla ställer upp och stöttar Blåvitt, som bara måste göra sitt på plan, kan snart försprånget i maratonallsvenskan snabbt smälta ihop. Min bild av malmö ff nu kan sammanfattas kort som:
- Ett duktigt lag som spelar rätt rolig fotboll
- Matcher som vi inte lika självklart vinner längre
- Efter ”andrafansmåttet” trevliga och konstruktiva supporters
IMORGON
Ja, vad som händer imorgon är väl den eviga 10.000 kronorsfrågan… Malmö verkar ha satt ordentlig sprätt på sina zlatanmiljoner och om det har varit välinvesterade stålar eller pengar i sjön kan i alla fall jag inte svara på idag, men jag gissar att man köpt lite väl mycket ”medelbra” och lite för lite långsiktiga investeringar. Hur väl malmö kommer att lyckas i framtiden beror till väldigt stor del hur väl de lyckas förvalta zlatanstålarna, hur väl de lyckas attrahera sponsorer och om supportrarna fortsätter vara en positiv drivkraft för föreningen. Pengarna verkar det som sagt inte vara så mycket kvar av just nu, så då är de återigen beroende av att lyckas sportsligt och få fram nya talanger.
Detta är en sits som Blåvitt redan genomlevt. Vi slutade sälja spelare, Pär Karlsson, Tetteh etc… och var beroende av sportsliga framgångar, när de uteblev fick Gun lägga in guldpytten i frysen för ett par år. Man drog hårt, stenhårt, kanske för hårt, i bromsen för några år sedan och försökte ändra färdriktningen omedelbums. Det är dock inte så enkelt att vända en Supertanker med en åra. Förra årets säsong, några innan dess och eventuellt även denna är resultatet av föreningens ekonomiska inbromsning. Det är dödstrist för oss fans och media gottar sig som barn i en godisbutik över alla problem som detta medfört - kontraktsbråk, dåliga resultat, tränarkarusell och i förlägningen otåliga fans och mediavänliga missnöjesyttringar.
Jag är dock helt övertygad om att även om det stundtals bara är för trist med storvärvningar a’la Långås, bortslagna passningar, missade målchanser och förlorade matcher så är Blåvitt återigen i framkanten av svensk klubbfotbolls utveckling. Man kan redan nu och antagligen än mer om några år se att Blåvitt ännu en gång framstår som en av de mer välbärgade klubbarna i Svensk fotboll. Kan man dessutom fortsätta sin ungdomssatsning och även ge oss fans en arena som inte får ett Irakiskt fångläger att framstå som mysigt så kommer det vara mer än en klubbledare som står med lång näsa och gnäller om de illvillga Göteborgarna som köper deras spelare om några år. Fast jag inte är den största vännen av puckey skulle jag gärna se några paralleller med VFHC som i år vann SM-guld för seniorer, juniorer och ytterligare någon åldersklass. Det visar på återväxt och framtid. Så hur kommer då MFF framstå om några år? Jo sammanfattningsvis kommer det nog bli;
- Ett ganska jämnstarkt lag
- Vi kommer nog slåss om poängen men där tre poäng alltid känns jäkligt nära
- Supportrarna kommer nog gnälla lite om Zlatan och vad hände men har ändå fått tilräcklig erfarenhet och stabilitet att de är en bra kraft för sin förening.
I ljuset av denna framtidsskildring/önskan tror jag att världsordningen hamnar på rätt köl igen. Blåvitt och Malmö kommer fortfarande att vara stormatcher, antagligen inga sömnpiller, men en sak är klar – Skåne och Stockholm kommer inte att vara ensamma herrar på täppan i fotbollssverige, för i tid och evighet är det skrivet med eldskrift ”Sveriges fotbollshuvudstad är Göteborg”!
Dessutom vinner vi på måndag!
