Gästkrönika: Agera i Blåvitts intresse, Gunnar!
Att Gunnar Larsson ser ut att lyfta fram sig själv som kandidat till ordförandeposten i IFK Göteborg, kan inte vara motiverat av föreningens bästa intresse. Därför uppmanar gästkrönikören 266 alla: hjälp Gunnar att tänka om!
Som de flesta änglar över 25 år, har jag idel ljusa minnen av Gunnar Larsson. Mannen som ledde IFK Göteborg under de gyllne 80- och 90-talen – vad ont skulle man kunna säga om honom? Trots detta anser jag, i likhet med flera andra skribenter, att Gunnar Larsson inte är rätt man att efterträda avgående Bengt Halse. Detta främst av två skäl.
För det första beror min skepsis på att Gunnar Larssons namn så intimt är förknippat med förtroendekrisen från i höstas. De som lyft fram honom, har talat om Gunnar som en relativt tillfällig lösning. De har målat upp hans attribut främst i termer av ”trovärdighet”, ”stabilitet” och ”trygghet”. Tänk efter nu, änglar: vad innebär allt detta? Jo, genom att välja Gunnar, bekräftar vi bilden av Blåvitt som en klubb i kris. Vi konserverar i värsta fall denna bild under hela Gunnars andra period på ordförandposten. Han är ju trots allt "bara tillsatt för att städa upp”, eller hur? Men är det verkligen vad vi har behov av nu? Är det de signalerna IFK Göteborg behöver sända ut? Innebar verkligen 2005 – året då vi blev tvåa i både Allsvenskan och Royal Leauge, då vi åtminstone på papperet värvade grymt inför 2006 och då flera av våra ungtuppar blommade ut i A-laget – en så djup kris att den ska styra ordförandevalet 2006 och därmed kanske föreningens arbete under flera år?
Jag tycker inte det. Vi har redan betalat dyrt för de fel som begåtts. På något annat sätt kan man inte se det, sedan vår ordförande och vår kassör avsierat sina avgångar och vår klubbdirektör försvunnit ut i kulisserna. Vi behöver inte be om ursäkt mer. Vad vi behöver nu, är att hitta tillbaka till vår offensiva satsning mot toppen - och att välja en ordförande som förkroppsligar den framåtandan!
För det andra kan jag inte tro på en valberedning som inte kan hitta en mer lämplig kandidat till föreningens ordförandepost, än valberedningens egen ordförande. Detta säger jag dock utan att på något sätt vilja antyda att Gunnar Larsson agerar i cyniskt självintresse; jag tror på fullaste allvar att han är en hedervärd man med ett genuint blåvitt hjärta. Men Gunnar är, liksom oss alla, en människa och kan som sådan låta sig förledas till tanklösheter. Om han låtit sig lockas av ryggdunkningar, smicker och längtan efter rampljuset, så är det knappast något man kan lasta honom för. Men det är heller ingenting som man som medlem blint kan acceptera; tvärt om är det i så fall alla medlemmars skyldighet att väcka honom ur sådana drömmerier.
Vi ska nämligen inte glömma detta: skulle Gunnar bli vald efter att ha lyft fram sig själv som kandidat, så skulle han aldrig bli fri från misstanken om att ha handlat i egenintresse. Hur skulle vi kunna vara säkra på att valberedningen gjort sitt jobb opartiskt? Vi riskerar alltså att byta en förtroendekris mot en annan. I värsta fall sätter vi oss i en situation där klubben lamslås av splittring och maktkamp. I en situation där de olika delarna av den blåvita rörelsen inte längre drar åt samma håll. Då kan vi tala om kris!
Menar valberedningen ändå allvar med att Gunnar Larsson är det mest lämpliga tillgängliga alternativet, så kan jag därför bara se en framkomlig väg: samtliga tre nu sittande ledamöter bör avgå, och begära att en ny valberedning tar ställning till deras arbete. Skulle det bli ont om tid, så får man be Halse sitta ytterligare ett par månader och sen utlysa ett extra årsmöte, så att den nya valberedningen kan göra sitt jobb grundligt. Ordförandefrågan är så pass viktig. Skulle Gunnar Larsson efter detta ändå lyftas fram som främste kandidat, så skulle han i alla fall kunna vara säker mitt ”ja!” på årsmötet.
Änglar, poängen med den här krönikan är att jag inte riktigt tror Gunnar inser vad det är för ett minfält han riskerar att leda IFK Göteborg in i. Jag vet att vi är många som tvivlar på att Gunnar verkligen är rätt man som Halses efterträdare – och jag uppmanar er nu, av ovan nämnda skäl, att uppmärksamma Gunnar Larsson på detta. Ett enkelt och mycket talande sätt, är att kopiera denna krönika, klistra in den i ett mejl och skicka det till Gunilla Östling, receptionist på Kamratgården. Märk mejlet ”Gunnar Larsson, valberedningen”, så ser hon till att det kommer fram. Adressen är: gunilla.ostling@ifkgoteborg.se.
Ta er tid att göra detta, ni som är skeptiska. Och gör det i så fall av omtanke om vår förening – och om Gunnar Larsson, en av de riktigt stora profilerna i föreningens långa historia. Gunnar själv uppmanar vi: tänk efter noga – och agera i Blåvitts bästa intresse!
Redaktionens notering: Åsikterna som framförs i denna krönika är helt skribentens egna och är ej att betrakta som ett ställningstagande från Alltid Blåvitts redaktion.
