Matchrapport Halmstads BK - IFK Göteborg 0 - 0
Det blev ett oavgjort resultat i den svåra bortamatchen mot HBK. På en våt och rätt halkig plan slutade matchen 0 – 0.
HBK – Blåvitt brukar traditionellt sett vara en stormatch som drar mycket publik, men i år tycktes Halmstadborna blivit skrämda av det dåliga vädret och stannade hemma istället. Det gav matchen en oväntat tam inramning och dessutom valde man som extra stämningssänkare att spela upp en ny kampsång för HBK innan avspark som var bland de värsta man hört på länge. Hemmapubliken på Örjans Vall har ju aldrig tillhört de ljudligare, men idag måste de ha satt något slags bottenrekord? När IFK-klacken inte höll igång så var det i stort sett knäpptyst på arenan. Det var också premiärdags för de nya svarta bortadräkterna för IFK:s del. Nåväl, drygt 5100 hade i alla fall kommit för att se om HBK skulle ha det lika lätt för IFK som vanligt. Matchinledningen tycktes inte indikera det, istället var spelet rätt jämnt och det skapades inte särskilt mycket chanser åt något håll.
Spelet var avvaktande och i intensitet så kändes det mer som en träningsmatch än ett toppmöte. IFK hade väl så mycket av spelet som HBK men lyckades inte spela bollen bakom deras försvarslinje vilket skulle ge chanser åt Gustaf. Istället blev det en hel del höga bollar mot anfallarna och då är HBK:s försvar svårt att tas med. De farligaste chanserna kom med Höilands inlägg från höger och bland annat så hade Zeb en farlig nick mot mål. HBK spelade rätt likt vårt vanliga spel, snabba spelvändningar på mitten och djupledsbollar mot forwards.
Efter en rätt avvaktande första halvtimme så kopplade HBK ett klart grepp i slutkvarten av första halvlek. HBK hittar fram med en del djupledspassningar mot anfallarna och det krävs ett par riktigt kvalificerade brytningar från Fredrik Karlsson för att avvärja farligheterna. Blåvitt hade nu svårt att få riktigt grepp om bollen och HBK:arna vann snabbt tillbaka bollen. Särskilt kändes hörnorna farliga, eftersom rensningarna bara tycktes leda till andrabollar in mot straffområdet.
Andra halvlek började där första slutade, med övertag för HBK. Egentligen kändes det farligare i början av andra eftersom det var ett mer koncentrat tryck av hela laget än de enstaka snabba spelvändningar som skapade chanser för dem i första halvlek. HBK skapar också ett par riktiga bra lägen att ta ledningen men Bengan är säker i målet. IFK:s spel framåt är inte mycket att hurra för i det här läget, höjdbollar mot Gustaf är definitivt inte att rekommendera mot så nickstarkt försvar som Halmstads. Allteftersom jämnade dock spelet först ut sig för att sedan få ett visst blåvitt övertag. Det är svårt att peka ut exakt på vad förändringen berodde på men det är väl möjligt att den tunga, våta planen och oförmågan att göra mål sög musten ur HBK? Hur som helst så blev IFK mer aktiva framåt och Gustaf fick äntligen lite vettiga löpbollar att jobba på vilket ledde till ett par chanser. Höiland kom också med mer i spelet, men blev tyvärr avblåst för tidigt av domaren i en fördelssituation när han lyckats passera sin back. Just domare Kovács hade väl ingen riktigt lyckad dag, det var många petiga frisparkar på mittplan och han lyckades stå i vägen för spelet vid ett par tillfällen. HBK försökte ändra spelbilden med tre sena byten men matchen slutade mållös.
En poäng på Örjans Vall kan man inte vara missnöjd med och sett till hela matchen så var nog HBK närmast segern. Samtidigt så var vår bästa period i matchen i slutet så man stod ju och hoppades på ett avgörande för IFK. Främsta lagdel i IFK var helt klart försvaret där både Erling och Fredrik Karlsson var tongivande. Mittfält och anfall hade det lite tyngre även om Håkan gjorde en utmärkt insats på det centrala mittfältet. I HBK så var försvaret mycket starkt, särskilt då i höjddueller. Även deras mittfält utmärkte sig i luftrummet men klarade sig rätt bra även när bollen gick efter marken. Anfallarna hade det rätt svårt mot vår backlinje, men lyckades ändå komma till ett par bra lägen.
