IFK Göteborg - Lilleström 0-0
Drygt 2200 tappra själar trotsade vintern och OS-sändningarna för att istället bege sig till Ullevi och se IFK Göteborg och Lilleström spela 0-0 i en jämn kamp.
Betoningen i ingressen får nog ligga på ordet kamp just idag. Precis som man hade kunnat föreställa sig med två lag som var vaksamma för motståndarnas snabba raka omställningar och som därmed långa stunder neutraliserade varandra till någon form av ställningskrig med mycket slit och lite skapade chanser. Mest positivt: Efter tre matcher och 270 minuter har IFK Göteborg fortfarande inte släppt in ett enda mål i årets tävlingsspel.
Blåvitt började matchen med att ta tag i taktpinnen. Man fick också den första målchansen redan efter två minuter när Samuel Wowoah slog ett inlägg som Selakovic fångade in strax innanför straffområdeslinjen. Utan försvarare i ryggen kunde ”Sella” vända om och skjuta men bollen drar iväg nån meter ovanför ribban. Ett par minuter efteråt kommer Lilleström till en av sina få målchanser i första halvlek när Oliver Occean, som ett slag ryktades vara aktuell som nyförvärv för Blåvitt, får skallen på ett välplacerat inlägg. Dock inte med bättre precision än att Bengan, som står helt rätt, kan rädda komfortabelt.
Därefter händer inte mycket under en tid. IFK har haft greppet så långt och Selakovic gör en dribblingsräd ute på högerkanten vid ett tillfälle, men ingen är där på hans inlägg längs med marken. Lilleström kommer lite mer in i matchen och man ser tendenser till ett tämligen snabbt och precist passningsspel från norrmännens sida. Det blåvita innermittfältet och försvaret gör dock en god insats och det blir inga norska farligheter alls egentligen, utan man kan rätt lätt styra undan när bollen närmar sig mål.
Egentligen är det bara två personer som utmärker sig i mitten på halvleken. Den ena är Wowoah som sliter bra på sin vänsterkant och försöker med blandat resultat. Klart är att han är starkare i år och inte viker undan ur situationerna på det sätt som han tidigare haft en tendens att göra. Den andre som utmärker sig är den danske domaren som två gånger om berövar IFK på målchanser genom att blåsa blåvit frispark när han nog borde avvaktat. Andra gången är det Marcus Berg som blir kapad två meter utanför straffområdet och något till vänster men som ändå precis lyckas frispela en framstormande Oskar Wendt varpå domaren blåser. Ett riktigt dåligt beslut av domaren i mina ögon och frisparken resulterar tyvärr enbart i blåvitts första, och som det skall visa sig senare enda, hörna. En resultatlös sådan. Lilleström tar över något i slutet på halvleken men får fortfarande inte till de riktigt farliga avsluten. Occean tar något skott från distans som Bengt Andersson lätt räddar och deras farligaste chans kommer när vänstermittfältaren Björn Helge Riise nickar i burgaveln från ett par meters håll.
I fyrtiofjärde matchminuten, precis när man börjar ställa in sig på 0-0 i paus och ordet chansfattigt är den perfekta sammanfattningen av hela första halvlek så dyker den upp, målchansen. Läget. Där det bara skall vara 1-0, den som inte går att missa. Åter är det Wowoah som visar framfötterna till att börja med. Han snor´lite överraskande åt sig bollen av en norsk innermittfältare och sätter fart framåt. Jagad av två norrmän drar han sig något ut mot vänsterdelen medan vårt anfallspar fyller på i mitten. Wowah håller undan de norska försvararna och avancerar ungefär fram till straffområdesgränsen innan han slår passningen i sidled inåt banan. Selakovic tar emot bollen i ungefär samma läge som det Berg gjorde mål mot Djurgården från och gör ungefär samma sak, vänder om och skjuter direkt. Skillnaden är den att Stefans skott går i stolpen, det tar i insidan och studsar rätt ut på Marcus Berg som överraskad får öppet mål då målvakten inte är i närheten av att ha hunnit upp efter skottet. Men någonstans hinner inte unge herr Bergs reflexer, tankar och nervimpulser med, ty från strax framför straffpunkten lyckas han träffa ribban, något som framstår som en prestation i sig.
Halvlek. 0-0. Stabilt spel från Blåvitt, inga stora chanser mer än den sista men än färre goda chanser för norrmännen. Ändå med känslan att det här kan gå precis hur fasen som helst. När andra halvlek drar igång så förändras spelet litegrann. LSK kliver fram lite mer, man får igång sitt passningsspel bättre och rappare och de blåvita hänger inte alltid riktigt med i svängarna. När norrmännen då också har en tendens till att falla rätt lätt blir det ett antal frisparkar för deras räkning i hyfsat farliga lägen. Om IFK Göteborg har tur eller om Lilleström har en dålig dag vet jag inte men frisparkarna är inte bra slagna, någon går rätt genom försvaret och plockas lätt av Bengt, någon annan går utanför, men ingen resulterar i någon riktigt het chans. Kihlberg sliter på men Thomas Olsson ser mer och mer trött ut. LSK kan ta över mittfältet mer och mer och behåller därmed pressen medan IFK får inrikta sig på att försvarsspel Man försvarar sig i stort sett bra men slår bort på tok för många passningar i det här skedet och därför kommer bollen tillbaka snabbt och man skapar i princip ingenting av värde.
Efter 69:e minuter kommer vår eget första riktiga bra anfall i andra halvlek. Man flyttar upp positionerna lite och efter ett inspel från vänsterkanten går Magnus Kihlberg på skott från strax utanför straffområdesgränsen. Skottet är hårt men inte tillräckligt välriktat utan går kring två meter utanför målvaktens vänstra stolpe. Två minuter senare är det dags för dagens lågoddsare. Klockan på Ullevi står på 70:47 när domaren tycker att Stefan Selakovic uttryckt sitt missnöje över ett domslut alltför tydligt och ger honom ett gult kort. Det kanske bara borde ses som en parentes men det är tur att vi har flera goda anfallare för så många kort som Stefan snackar till sig så kommer han vara avstängd flera gånger under en allsvensk säsong. Detta var också Stefans tredje kort i Royal League så om inte varningarna nollas efter gruppspelet, här är jag osäker själv, så blir det inget spel i returmatchen om två veckor för hans del.
Kamp var det mycket av i matchen. Här tar "Ölme" hand om bollen.
Efter 78 minuter skickar LSK:s tyske tränare Uwe Rösler något oväntat iväg ett SMS och därmed förstår Andreas Haddad att det är hans tur att äntra planen. Det gör han och ordnar fram en hörna direkt, den blir dock resultatlös och Haddad är inte heller han lika inspirerad som när han gästade Gamla Ullevi med sin dåvarande klubb i april i fjol. Med tio minuter kvar att spela gör Erlandsen sitt enda byte när Marcus Berg får lämna plats för Ali Gerba. Noteras i förbigående kan göras att delar av ståplatspubliken gör ett tappert försök att få igång klacken på ”Ali bomaye, Ali bomaye” men den överväldigande majoriteten av klackfolket hänger inte på denna klassiker. Ali får som sagt inte så många minuter på sig att visa vad han eventuellt kan. Han jobbar dock bra och tar sina löpningar och är sånär att en gång springa ifrån siste norrman men blir dock stoppad. Den allra sista målchansen tillfaller Lilleström strax före full tid och är sannolikt deras näst bästa läge på hela matchen. Återigen får man en frispark några meter utanför straffområdet och denna gång något till höger. Man överraskar försvaret med en Brolinare, eller en Mild-are om ni så vill, och slår alltså en kort pass förbi murens yttersida. Den norske anfallaren skjuter stenhårt men ur halvtaskig vinkel och dessutom över.
Matchen slutar således 0-0. Resultatet känns rättvist. Blåvitt har kanske ett litet grepp om den första halvleken, norrmännen är definitivt det något bättre laget i den andra. Men blåvitt producerar lite vassare målchanser även om det bara är Selakovic och Bergs jätteläge i slutet av den första halvleken som är av absolut toppkvalité. Tyvärr hjälper ju inte det när man inte sätter dit bollen. Matchen kan säkert uppfattas som tråkig av en del och blåvitts spel som dåligt men jag tror inte det är så förbannat enkelt. Lilleström är ett bra lag. Man gick obesegrade genom sin grupp som man vann före FCK, Bröndby och Kalmar, man har ett snabbt spel och de är en tuff uppgift att försvara sig mot dem. Dessutom spelar man likt IFK med en hög press som är väldigt effektiv när man spelar bra men som inte är något publikfrieri i sig utan mer tvingar motståndaren till misstag. .
I det stora hela gör Blåvitt en okej insats även om det slarvas lite för mycket på sina ställen, framförallt i andra halvlek. Framåt finns mer att önska och en vinst hade givetvis varit mer än välkommen men 0-0 är ändå inte ett helt dumt resultat. Om två veckor är det dags för returen på bortaplan och pressen att föra spelet ligger på norrmännen. Ett enda mål av de blåvitrandiga krigarna där och avancemanget är mycket nära.
