Så går det - vi har frågat Saida

Alltid Blåvitt fortsätter nedräkningen inför den Allsvenska premiären med att redovisa ett tips inför säsongen.

Det känns inte som någon högoddsare att Allsvenskan 2006 kommer bli en ny relativt jämn historia med flera lag som slåss om både seriesegern och platserna ovanför kvalstrecket. Inget lag har förstärkt såpass starkt att de ser ut att vara överlägsna samtidigt som nykomlingarna ser skapligt förberedda ut inför säsongsstarten. Gefle och Öster ser dock inte särskilt starka ut på pappret även om man inte ska utgå enbart från meritnivån på ett lags spelarmaterial, Lex MFF 2005. Gefles spel är numer kartlagt och det blir en tuff andra säsong för Gävlelaget i Allsvenskan. Öster har jag i ärlighetens namn inte så bra koll på, men sett till tidigare nämnt spelarmaterial tror jag laget får det svårt - vilket jag naturligt vis lär få äta upp på måndag kväll.

GAIS har en väldigt stark försäsong bakom sig och jag tror Rolle Nilssons ledarskap och ett tryggt grundspel ger GAIS goda chanser att kvala sig kvar.

Hjälte, i fel tröja

Strax ovanför strecket kommer i mitt tycke årets fyra “mellanlag” – AIK, ÖIS, HBK och BK Häcken. Lag som mycket väl kan ta hem segrar mot topplagen men som samtidigt av olika anledningar har något för svaga trupper eller lagdelar för att utgöra ett hot mot topplagen över en hel säsong. AIK spelar med bokslutet mot strupen och har därtill, på gott och ont kanske skall tilläggas, sina supportrar med sig. ÖIS ser riktigt giftiga ut i offensiven, men det är väldigt tunt med rutinerat folk bakom Last, Anegrund och Källander – dessutom tror jag laget riskerar att käkas upp mot fysiskt spelande motståndare.

Jublande supporters, från vårderbyt 2005

Att tippa Halmstad såpass långt ned med spelare som Djuric och Zwirdauskas i laget känns lite hårt, men vem skall göra målen när Thorvaldsson försvinner? Ingelsten i alla ära – men vi såg alla vad skyttekungen Rosenberg betydde 2004. Slutligen har vi i denna kvartett BK Häcken som har något av det omvända problemet jämfört med IF Elfsborg - starkt försvar och duktiga anfallare. Mittfältet är däremot ett stort frågetecken. Hur skall man ersätta Töfting och Johnson?

Bland de sju kvarvarande lagen känns som om skägget kommer bli mycket jämnt. Kalmar kommer ta sina poäng med sitt taktiskt mycket smarta spel och skickliga brassar i offensiven. Elfsborg har nog Allsvenskans vassaste mittfält med boll. Hur dom står upp utan boll är ett frågetecken. I Henrik Ystens bok “Utmanarna” uttryckte sig Samuel Holmén enligt följande angående mötet mot IFK Göteborg på Borås Arena;

"Sjöberg säger:
- Har du sett Pontus Wernblooms röda kort än?
- Ja, jag såg det. Fy fan.
- Han är väl lite Håkan Mild-kopia?
Holmén tittar upp:
- Mild-kopia. Han käkar ju Håkan Mild till frukost. Kommer du inte ihåg när vi mötte Blåvitt. De mosade oss på mittfältet. Han var överallt och helt galen."

Holmén och Alexandersson i duell

Backlinjen ser däremot ganska medioker ut – en duglig mittback (Alexandersson) ut och en förmodat duglig (Augustsson) in. Hasse Berggren blir svår att ersätta, men givetvis är Mattias Svensson ett rejält sparkaptial bara han kommer i form. Sjöhage är en av seriens mest intressanta anfallsspelare, men faktum är ändå att han efter vårens och sommarens succé 2005 försvann han allt mer från målprotokollen. Griffith är tills vidare ett oskrivet kort.

Helsingborgs IF == Henke Larsson? Tittar man krasst på spelarmaterialet HIF kan mönstra innan Henrik Larsson ansluter blir man knappast mörkrädd. Visst – Granqvist är duktig och Andreas Jacobsson i form är en mycket bra spelare. Men man har tappat en av fjolårens bästa Allsvenskan mittfältare – Atiba Hutchinson – till FCK och Peter Graulund satte ju alltid ett gäng pytsar. Ersättarna känns aningen svåra att bedöma kvalitetsmässigt innan man sett dem. Visst – Tarmo Neemolo gjorde mängder med mål i Estniska ligan – men vad man presterat i förmodat sämre ligor behöver inte alltid betyda att man presterar i Allsvenskan. Minns Marino Rahmberg som i Norska andraligan gjorde något i stil med 0.7 mål per match under sina tre år där. (Däremed inte sagt att Marino inte presterat i Blåvitt om han sluppit ifrån sina skadeproblem). Nej – Henke är så bra att han kommer föra upp laget rejält i tabellen under hösten, men längre än till en plats strax bakom täten tror jag inte det blir.

Henke - Kungen av Helsingborg?

Att bli fyra är egentligen bland det värsta som finns, fråga bara stackars Sven Nylander som vid 36 års ålder sprang sitt livs lopp i OS-finalen i Atlanta, slaktade det svenska rekordet med över en halvsekund – men ändå blev fyra. Royal Leauge har nu ändrat på detta, åtminstone över nästa säsong. En fjärdeplats och Royal Leaguespel är attraktivt och det kommer Hammarby ta fasta på. Bajens unga talanger är förstås lite svårbedömda, men det finns åtskilligt med duktiga fotbollsspelare i Södermalmsgänget. Dock så ser jag inte deras mittfältskisar som några Allsvenska guldmedaljörer när säsongen är slut vilket gör att laget inte når riktigt ända fram. Sen är man väldigt beroende av sina två synnerligen skickliga mittbackar – skador och försäljningar kan kanske sätta större käppar i hjulet för Hammarby än för andra lag.

Vad pekar egentligen på att MFF klarar tredjeplatsen? Ny tränare, nytt spelsystem och få kvalitetsförstärkningar för att ersätta sina förlorade försvarsspelare? Svaret är enkelt – anfallsparet Skoog / Afonso levererar och Andersson-ligan på mittfältet håller ihop resten. Mer än så har jag inte att säga.

Skyttekung?

Nu återstår bara två lag och Ni kan nog gissa vart författaren till denna artikel har sina sympatier. (Nej, det är inte GAIS). Djurgården har ett starkt lag med få spelarförluster från föregående säsong. Men motståndarna vet nu hur viktigt det är att plocka bort Arneng och Hysén och tänka på de snabba omställningar laget anfaller med. Blåvitt vann båda Royal Leauge-matcherna tämligen komfortabelt, speciellt den senare då Arneng inte fanns med och kunde agera spelmotor för de blårandiga. Laget kommer vara med långt fram, men när laget gästar Ullevi i omgång 22 hoppas och tror jag IFK tar revansch från höstens möte och skaffar sig ett försprång som håller ända in i kaklet.

Jag tror således på Blåvitt som etta av anledningen att vi kommer ta fler poäng mot bottenlagen i år. Arnes spelsystem har satt sig och alla vet exakt vilket jobb Arne kräver av dem som vill aspirera på en plats i startelvan. Aftonbladets Simon Bank uttryckte ungefär samma sak som Holmén:

"Om Erlandsens trupp klarar av att fokusera på rätt saker så kommer en mangel åka på turné genom Sverige. IFK är vältränat, löpstarkt och direkt i sitt spel..."

Tuff, tuffare, Pontus?

Enda tunga spelarförlusten Mild har ersatts med två riktigt skickliga innermittfältare som jag tror kan tillföra en lite mer varierad dimension i spelet som förhoppningsvis givit några extra pinnar mot bottenlagen när säsongen summeras fram i november. Det slutliga avgörandet blir bredden på truppen. Förutom den f.n. skadade Alexandersson och “Bengan” är det få spelare som kan känna sig säkra på sin plats i startelvan.

Seger! 1982 gjorde IFK Göteborg det ingen trodde var möjligt. 24 år senare har man en ny chans att vinna UEFA-cupen, även om Allsvensk serieseger känns som ett mer realitiskt tips!

Okej - jag får erkänna att det övernaturliga inte styrt detta tips utan bara en sund dos lekmannamässighet, subjektivt tänkande och en gnutta genuint gissande!