2015-12-12 01:00

New Jersey - Detroit
3 - 2

Tre säkra pinnar mot BK Häcken

Stora stygga Blåvitt börjar vakna till. Snortajt försvarsspel och mål på fasta situationer och spelvändningar säkrade segern för IFK Göteborg på Gamla Ullevi.

Sedan derbyt mot GAIS hade Arne Erlandsen möblerat om lite i laget. Att ”Ölme” Johansson återtog sin högerbacksplats efter avstängning var knappast överraskande, mer så att Thomas Olsson förpassats till bänken och Magnus Kihlberg fick kliva in på det centrala mittfältet.

En annan taktisk omdisposition var att Alexandersson och Vasques inledde på ”fel” kanter. Kanske ett drag från Arnes sida för att undvika att få Alexandersson utraderad av en motståndarflank som förberetts på exakt den uppgiften. Under matchen bytte Andres och Niclas kant fram och tillbaka några gånger.

Som det brukligt heter tog IFK tag i taktpinnen tämligen omgående och skaffade sig ett bra frisparksläge ute på högerkanten. Wendts tillslag var närmast pornografiskt till sin karaktär och utmärkte Dennis Jonsson kom före både Kalle Svensson och Teddy Lucic till bollen och knoppade vackert in bollen bakom Källqvist i Häckenmålet. Smakstart.

Blåvitt såg stärkta ut efter målet och känslan på läktaren var att IFK spelar med mer självförtroende nu än för några matcher sedan. Även om det bara var stundtals man uppvisade ett skapligt passningsspel agerade laget som helhet tryggt med bra balans på mittfältet och riktigt tajt försvarsspel.

Nåväl, Häcken fick ett par hörnor som slogs riktigt bra, men Bengan var bra med och lyckades boxa bort bollarna trots en hel pöbel av fotbollsspelare framför honom. Istället var det äntligen dags för Stefan Selakovic att leverera årets första Allsvenska mål för hans del. I den tionde minuten uppvisar Alexandersson utsökt spelsinne och känsla i högerdojan då han uppmärksammar att ”Sella” sticker på djupet. Bollen studsar en bit utanför straffområdet och Sella når den. Teddy Lucic kommer in i situationen, men Stefan är iskall när han tar ett kliv åt höger med bollen, tittar upp, tajmar så Teddy inte täcker bortre hörnet och slutligen avlossar ett finfint högerskott som går in i bortre burgaveln. Vackert så det förslår – och det var längesen man såg en så glad målskytt på Gamla Ullevi. Stefans snack om att han inte bryr sig om sin egen målproduktion så mycket skall nog tas med en viss nypa salt.

De drygt 7700 församlade får nu inte se den matchbild åtminstone jag hade önskat. Istället för att fortsätta jobba med passningsspel och rörlighet slår sig IFK till ro och börjar nästintill ”spela av” matchen. De långa bollarna blir plötsligt standard och få ansatser till konstruktivt spel syns till. Vad laget däremot presterar är ett mycket bra försvarsspel över hela banan. Jonas Wallerstedt agerade nästintill som en mittfältare med huvuduppgift att stressa bollhållaren, Niclas och Andres dödade ytor på sina kanter och centralt vann Wernbloom mängder med luftdueller som Kihlberg kunde ta andrabollarna på. I backlinjen hade Kalle Svensson ont i en höft efter en vådlig luftfärd, men han löste ändå sina uppgifter prickfritt, inför bl.a. förbundskapten Lagerbäck. Dagens försvarsjätte var ändå Dennis Jonsson som övertygade stort på mig med härligt resolut spel, följsamhet och bra fart på fötterna.

IFK stack förstås upp några gånger till under halvleken och på en hörna signerad Alexandersson i den 38:e minuten skarvar Pontus Wernbloom bollen i en båge över ”klungan” och in i bortre krysset. Pontus såg rätt glad ut han också.

Dennis Jonsson hann också med att få en riktigt ful stämpling från Dioh Williams. Arne Erlandsen var inne på plan för att titta till Dennis vilket skarpt ogillades av domare Ukalovic som visade upp vår hetlevrade(?) norrman på läktaren. Senast en Blåvittränare blev uppvisad på läktaren kan ju vara en fråga att lyftas på forumet, men jag har något vagt minne av att Roger fick smaka plaststol under hösten 2002.

Pausölen smakade av någon anledning ovanligt gott denna lördagskväll. 3-0 i mål, och därtill stod gästerna från Hisingen på 0 i kolumnen för antal avslut. Tråkigt nog för Kalle Svensson fick han kliva av i paus med smärtor i höften. In kom Gustav Svensson som tog plats som högerback då ”Ölme”, den nya tidens hjälpgumma i backlinjen, klev in på mittbacken.

Andra halvlek blev på något vis en enda lång njutning. Inte för att spelet var så värst bra eller för att Häcken satte försvaret på några större prov, utan för att man helt avslappnad kunde avnjuta en tävlingshalvlek med Blåvitt utan nerverna i knutar precis överallt. I andra halvlek visade Oscar Wendt upp sig från sin allra bästa sida med några magnifika dribblingsraider. I en av de bästa drev han förbi ett par spelare och släppte till Selakovic strax utanför straffområdet. Oscar hade nog hoppats på ett väggspel, men Stefan valde istället att försöka trä in bollen i bortre krysset med en välavvägd bredsida. Bollen smet någon decimeter utanför krysset, annars hade det varit ett sjukligt snyggt mål. Oscar i nuvarande form är en jäkligt skicklig spelare med boll, det hade varit intressant att se honom med utgångsposition längre fram i banan – kanske som offensiv mittfältare?

Sista halvtimmen hände egentligen inte så mycket. IFK spelade bättre än under slutet av första halvlek och laget höll stundtals ganska bra låda runtomkring Häckens straffområde. Häcken tappade det lilla sting de hade när Dioh Williams byttes ut i början av andra halvlek. Hasse Berggren, Daniel Larsson och slutligen vår gamle hjälte Patric ”Långås” Andersson lyckades inte skapa några farligheter kring Bengt. I den officiella statistiken stannade Häcken på två avslut – ett långskott högt över och en frispark rakt i famnen på Bengt.

Individuellt finns inte mycket att klaga på. Ska en spelare per lagdel väljas ut var som tidigare nämnts Dennis Jonsson riktigt bra i backlinjen. På mitten var Alexandersson främste spelare och i anfallet stod Selakovic för såväl ett vackert mål som bra spel i övrigt. Gnäll? Jonas Wallerstedt gör ett jättejobb i spelet utan boll, men avsluten från hans huvud och fötter lyser alltför mycket med sin frånvaro. Gerba gjorde ett piggt inhopp, kanske dags att ge Kanadensaren en ny chans på onsdag?

Experimentet med match en lördagkväll upplevde undertecknad som mycket trevligt. Bra drag med Blåvita kring avenyn före och efter match och konsumtionsglada besökare på arenan. Dessvärre var det bara drygt 7700 som kom till arenan, en klar missräkning, så vi får se om konceptet återkommer.