Gästkrönika: Tack för en tvådagars, Sella!
BK Häcken. Det till och med låter tråkigt. Men änglar, lördagskvällen blev ett av de riktigt fina blåvita minnena.
När vårsolen äntligen hittar till Götet, när lördagskvällen lovar mer och när Sella lurar brallorna av Teddy Lucic innan han dunkar in 2-0 - ja, då tar man gärna att en fet tvådagarsbaksmälla ingår i paketet.
Jag tänker inte ens försöka beskriva hur glad jag blev i lördags. Häcken är ett sånt där lag som vi bara ska spela skiten ur, så normalt är man snarare lättad än glad över en seger mot dem. Det är ungefär som mot gajs - vi har mer att förlora än att vinna i matcherna mot Götets sunkgäng. Men i lördags, sättet vi vann på... det kändes verkligen som att vi vänt trenden nu.
Tre mål är alltid gott, men här fanns två extra kryddor. Den första var att vi äntligen gjorde lätta mål. Dennis satte sin boll efter tre minuter. Okej, det var på en fast situation, men än sen? Nu fick grabbarna visa att de kan sätta den utan att behöva slita för det i 75 minuter. Frågan är om det går att överskatta den psykologiska betydelsen av något sådant, efter den start på 2006 som vi fått. Den andra kryddan var dock den dyraste:
Sellas tvåa. Som han satte den!
"Hej då Teddy", typ. Rakt i nyllet på alla som hånat honom. Rakt i synen på de murvlar som frossat i hans olycka. En käftsmäll på alla som skadeglatt pekat finger åt IFK, åt oss som älskar föreningen och som hoppats på och stöttat Stefan Selakovic.
Han var så glad efteråt. Och det var alla vi andra också. Han hade hört vår kärleksförklaring till honom tidigare under matchen och när han fetat in sitt iskalla, underbara, briljanta mål så sprang han rakt upp till Östra. Jag blev nästan tårögd. Gud som han förtjänade det ögonblicket!
Sella hade en stor kväll och inramningen var precis som den skulle, vacker, värdig och högljudd. Det är faktiskt sällan man ser hela Ullevis publik så delaktig i stödet till Blåvitt. Östra gjorde en av sina bättre insatser på länge, Norra var på tårna och även sittplats öste på vid flera tillfällen. Det är roligt att se, för trots att det händer alldeles för sällan, så visar det vilken potential vi faktiskt sitter på. Det var dessutom extra roligt att det hände just den här kvällen, när solen tycktes hänga kvar särskilt länge över Gamla och när Stefan hade sin fantastiska uppvisning.
Änglar, jag vill tacka alla som högljutt visade IFK Göteborg och Stefan Selakovic sitt stöd. Var ni än befann er på arenan - Östra, Norra eller sittplats: i lördags var ni tunga! Jag riktar dessutom en extra tanke till Toll. Han har stått upp och tagit ansvar på ett fantastiskt sätt vid flera tillfällen under våren. Jag tänker främst på den jävligt otacksamma matchen mot Bajen, men även under matchen i lördags. Heder! Vad vi behöver är fler som tar samma ansvar - samt fler som låter lika mycket som ultras, Brown Bombers och de andra gängen på Östra. Om alla höll igång på samma sätt, så skulle vi vara bäst i Sverige på läktarna.
Slutligen vill jag rikta ett riktigt varmt tack direkt till Stefan Selakovic. Jag är rätt säker på att jag talar för tusentals änglar, när jag säger att glädjen över ditt mål inte går att beskriva. Det mest talande jag kommer på är: det är ingen slump att den här artikeln kommer upp så sent. Din lördag kostade mig en baksmälla från helvetet i två dagar. Och det var värt varenda sekund.
Vi fortsätter stå bakom dig. Framåt Stefan!
(Artikeln skrevs ursprungligen för www.anglarna.se).
