Förlust för B-laget mot Qviding
Inför drygt 100 åskådare på ett soligt Lemmingvallen var det med förväntan man bänkade sig i vännens medhavda portabla soffa. En stark B-lagselva mot nykomlingen i Superettans B-lag. Förväntningarna kom tyvärr på skam.
Med spelare som Adam Johansson, Hjálmar Jónsson, Samuel Wowoah, Thomas Olsson, Ali Gerba och bröderna Berg på planen förväntar man sig betydligt mer. Istället var det Qviding som med flera gamla Blåvita U- och lärlingsspelare i elvan som visade att de ville mest och bäst. Kunnandet var det heller inget större fel på även om IFK hade mest boll, men de farliga chanserna stod Qviding för. En riktigt snabb rackare på topp fick löpa ifrån IFK:s backlinje ett par gånger, men då fanns som tur var Richardsson i målet kvar som räddande Ängel. IFK hade förtvivlat svårt att skapa chanser. Marcus Berg rörde sig bra och hade många bollkontakter, men då hans anfallskollega Gerba såg mer än lovligt seg ut var det sällan de två fick till något samspel. Bollen gick istället ut på kanterna, men varken Jonatan Berg eller Samuel Wowoah hade någon vidare dag på jobbet. Istället kom inläggen från Adam Johansson och Hjalmar Jonsson. Adam såg pigg ut första timmen innan han började tröttna och Hjalmar uppvisade liknande symptom. På mitten fördelade Thomas Olsson stundtals hyfsat men imponerade inte han heller.
Det var Qviding som fick sätta första målet för aftonen. David Wiklander, som för några år sedan var en av de mest lovande i Blåvitts U-lag visade klass när han med ett tungt skott från sisådär 25 meter stolpe in överlistade "Dalton" i målet. Wiklander, som hade stora skadeproblem under sin sista tid i IFK var en av planens absolut bästa spelare, kul för honom att han verkar vara på gång igen. Något som Jonatan Berg nog retade sig lite på då han var riktigt nära ett rött kort efter en kapning av Wiklander som Roy Keane hade varit stolt över.
Efter ledningsmålet tog IFK över spelet mer, men det var ändå långt mellan målchanserna och först i den 43:e minuten kunde IFK kvittera efter ett riktigt bra skott på halvvolley av Thomas Olsson som satt som en smäck lågt i målvaktens vänstra hörn.
I halvtid var man ändå missnöjd. IFK:s spelare såg inte speciellt taggade ut och utnyttjade inte alls faktumet att de åtminstone på pappret borde varit bättre tränade än Qvidings reserver. Elogé dock till Qviding som spelade taktiskt bra med ett väl samlat lag, många löpningar och snabba omställningar.
Andra halvleks inledning såg trots den förmodade utskällningen Landberg bör ha levererat inte speciellt annorlunda ut. IFK hade mest boll, men skapade lite. Qviding skapade inte så värst mycket de heller, inte förrän efter en dryg timme då ett långt inkast från Qviding dimper ner inne i straffområdet efter ett par nicktouchar och en viss Jakob Hallberg enkelt kunde bredsida in bollen från ett par meters avstånd. Alldeles för dålig tändning och aggresivetet där.
Sista kvarten gör IFK några byten, bland annat får en genomblek Ali Gerba gå ut och den 2 meter långe mittbacken Martin Viggeborn kliver in på topp som target player. Även Alex McPheat och Erhan Erdogan får kliva in i händelsernas centrum. Ska sanningen fram började IFK i detta skede skapa en hel del chanser. Jonatan Berg hade ett fräsande volleyskott, Marcus Berg avslutade precis utanför ur dålig vinkel och Vladimir Majdandzic hade ett pressat långskott som målvakten sånär tappade in mellan benen.
När den något petige domaren till slut blåste för 90 minuter var det förhoppningsvis 14 riktigt molokna spelare som lämnade Lemmingvallens gröna, men tämligen ojämna gräsmatta efter årets första förlust i reservlagsserien.
Tämligen få spelare utmärkte sig. Richardsson stod för några vassa räddningar, Adam Johansson var stundtals pigg och Marcus Berg rörde sig väldigt bra och gjorde sig spelbar. Mittbacksparet Gustav Svensson och Vladimir Majdandzic skötte sig helt okej också.
Bäst var vädret, soffan och det trevliga sällskapet.
