Bottennapp mot Derry
Uselt, uselt, uselt.
Precis innan VM lyckades IFK med en plattmatch åka ur Svenska Cupen ovanligt tidigt, nu vill de visst gärna ta upp den tråden genom att åka ur UEFA Cup-kvalet redan på första hindret. Hemmaförlust med 0-1 mot Derry lär vara ett säkert sätt att se till att så blir fallet även om de besökande (nord)irländarna visade sig vara oväntat usla. Jag vet sorgligt väl att IFK är många mil från den europeiska klass man höll förr men det här var på intet sätt ett oöverkomligt motstånd ens för dagens lag. Egentligen är det rätt imponerande att kunna förlora mot ett lag som kommer hit för att spela på 0-0 och maskar redan från avspark men IFK fann ett sätt.
Det hade dock inte gått om det inte var så att IFK för tillfället är helt ofattbart svaga framför mål, kul att vi skaffar backar men någon som kan trycka in bollen i mål hade inte heller varit fel. I första halvlek har IFK ett klart spelövertag och det finns rena lägen framför mål för Berg (ett par gånger om), Vasques, Wernbloom, Kihlberg med flera men vi lyckas inte ens få ett enda skott på mål vilket är helt ofattbart. Vad krävs egentligen, öppet mål från en meters håll? Nej, det har ju ”Sella” bevisat tidigare att man kan missa.
Det var alltså mycket Blåvitt i början men som alltid, sätter man inte sina chanser och avgör matchen mot ett dåligt lag så växer motståndarna och känner att de ändå har möjligheten att vinna. Efter ungefär en halvtimme hade Derry kommit på sin framgångsformel, bevaka ”Alex” hårdare och stäng till den kanten, flytta ner backlinjen lite, spela lite fulare vilket ledde till fler frisparkar och ta god tid på dig vid varje spelavbrott. Sammantaget gjorde det att tempot sjönk och flytet i spelet försvann. Blåvitt som innan kommit igenom gång på gång, särskilt på högerkanten vaggades in i det sövande låga tempot och sista kvarten av halvleken blev mycket händelsefattig och spelmässigt usel.
Motmedlet måste ju vara att röra sig, ta löpningar, växla positioner, hålla sig ständig spelbar, höja passningstempot, ta egna initiativ och så vidare så att de inte särskilt slimmade irländarna inte hänger med. Sorgligt nog tvingas man konstatera att vi tydligen inte har spelare som klarar av att göra det ens mot så här beskedligt motstånd. Det får inte vara så att det räcker att stänga ner ”Alex” för att allt vettigt anfallsspel skall försvinna men det ser nästan så ut.
Andra halvlek inleds med i stort sätt lika frustrerande spel, visserligen är ”Sella” rätt pigg och jobbar fram några lägen men avsluten är lika tama som tidigare, fast nu tvingas i alla fall målvakten ingripa ett par gånger. Just när man håller på att somna in så gör Derry ett oväntat besök på offensiv planhalva och när bollen dimper ner en bit utanför straffområdet så klipper en irländare till från långt håll och får en perfekt träff, bollen går i en hög bana och Bengt ser överspelad ut men räddas av ribban. Undantaget ett par tillfällen i första halvlek när Hjalmar och Bengt respektive "Ölme" gjorde sitt bästa för att ställa till det bakåt för oss själva så hade Derry inte haft något framåt så långt i matchen.
Stefan Selakovic i kamp med en nordirländsk gäst.
Efter 65:e minuters spel fick George göra entré och den som utgick var Stefan vilket kändes märkligt eftersom han spelat helt ok till skillnad från Berg. Det höll på att bli en drömcomeback för Mourad som efter bara minuten på planen får ett nickläge i straffområdet men det blev ett lättfångat byte för den gästande målvakten Daniel Forde. För övrigt borde Forde ha satt något inofficiellt världsrekord i maskning under kvällen ivrigt understödd av domaren som viftade uppmuntrande till honom vid varje inspark. För inte kan han väl ha menat att målvakten borde sätta igång spelet snabbare? Nej, då hade han nog varnat honom efter säg tredje gången istället för att lamt släppa igenom det gång på gång.
Nog gnäll om det kan tyckas men eftersom det i det här skedet av matchen (mitten av andra halvlek) spelades någon slags antifotboll där intet av värde hände förutom att klockan tickade på så finns det inte mycket annat att skriva om. Blåvitt hade kört fast och Derry var nöjda.
De skulle dock bli mer än nöjda, i den 80:e minuten sticker de upp i en halvfarlig kontring som leder till en hörna. Bollen går sedan ut till hörnläggaren igen som ostörd får måtta ett inlägg från vår vänsterkant och det blir farligt framför mål men bollen nickas undan till en hörna från andra kanten. Derry hade haft ett par hörnor i matchen och de hade blivit halvfarliga när de storväxta irländarna flyttade upp folk. Denna gång blev det mer än så när Sean Hargan kom rätt till bollen och kunde nicka in ledningsmålet för Derry.
Det är knappt tio minuter kvar av ordinarie speltid när gästerna gör sitt mål och givetvis flyttar IFK upp allt man har i jakt på kvittering, nästan direkt håller det på att straffa sig när Derry kommer i en giftig kontring i den 84:e minuten men Bengt lyckas rädda till hörna. I övrigt är det IFK som har lägen framför mål men det är ju så förtvivlat svårt för laget att få in bolljäveln och man lyckas istället få varenda målvakt att se ut en vägg. Närmast att näta är Wallerstedt som tvingar fram en jätteräddning från Forde i den 88:e minuten.
Det blir dock inga mål och Blåvitt har grävt ner sig i ett jättehål till returen och det krävs otroligt mycket bättre takter från alla IFK:are för att kunna vända på dubbelmötet där. Nej, nu har jag skrivit bra mycket mer om den här misärtillställningen än vad den förtjänade så vi sätter punkt här.
Startelva IFK Göteborg:
Bengt Andersson
Adam Johansson – Mattias Bjärsmyr – Magnus Johansson – Hjalmar Jonsson
Niclas Alexandersson – Pontus Wernbloom – Magnus Kihlberg – Andres Vasques
Marcus Berg – Stefan Selakovic
Byten IFK:
65:e S Selakovic ut -> G Mourad in
70:e M Berg ut -> J Wallerstedt in
84: e A Vasques ut -> S Wowoah in
Publiksiffra:
3.316 olyckliga själar
