Gästkrönika: Tvådelat spelsystem
Vi som lever för Blåvitt, har allt som ofta varit med om lagets pendlande form. Vinst ena matchen, förlust den andra. Att IFK:s form är lika svajig som en eka i vågorna efter en Stena Line båt. Gustav Thungren har fått en ide hur man kan besegra både stora som små lag.
En övertygande vinst mot Halmstad, där Mourad, Alex och våra andra lirare presterar som vi vill att de ska prestera. Fyra dagar tidigare med ungefär samma laguppställning, spelar blåvitt så uselt som det bara går, med höga bollar upp mot forwards som brittiska backar lätt plockar ner.
För oss som håller på blåvitt är det ingen ovanlig företeelse att formkurvan ser ut som en aktiekurva. Till exempel vårsäsongen 2004 räknade jag kallt med förlust eller lika efter vinst. Detta höll sig hela vårsäsongen - tills en viss ”Mouradona” började dunka in bollar i nätet i var och varannan match i sommarvärmen.
Nu har IFK vunnit fem matcher i rad i allsvenskan, men vi får inte glömma att under tiden har det dippats i både svenska cupen och Uefacupen.
Jag har tänkt mycket på det här, kan det vara kvalité som blåvitt saknar, kan dem inte prestera bra flera matcher i rad? Kanske kan spelarna vara slitna efter senaste matchen men det borde vara konstigt så många fler matcher utländska klubbar spelar och Arne har ju som bekant skrikit ”bevegelse!” på flertalet träningar i vinter. Dem flesta hade nog sagt att det är inställningen som det är fel på och där är jag beredd att hålla med. Men - med så pass skickliga bollspelare som vi faktiskt har i blåvitt så bör det räcka mot mindre bra lag – även med en sisådär inställning.
Jag anser att med det grundspel Blåvitt vill tillämpa – d.v.s. hög press och kvickt upp till anfall så krävs det mycket rörelse. Rörelse kräver inställning. Det är också här blåvitt förlorar många gånger, när vi möter mindre bra lag och inställningen tryter. Då krymper motståndarna ihop, tajtar till, och då är vi tvingade att spela högt för ingen rör ju sig och bollen den ska som bekant upp snabbt. Så när vi då står där mot Derry FC med tankarna på AIK eller i Sverige och endast skorna är ute på plan. Då håller det inte med vårt spel.
Arne måste hitta ett vinstgivande recept på hur man ska krossa alla slags motståndare, både stora som små. Jag har en ide om ett kortpassningsspel som kan såga sönder tunga försvarare, komma runt på kanter och fylla på i straffområdet. Fast när vi behärskar det spelet ska vi även behärska vårt nuvarande spelsätt, med stenhård press.
Ett tvådelat spelsystem tror jag hade gjort underverk i allsvenskan och Uefa cupen.
För när vi kan spela både som det spelförande och det spelförstörande laget blir vi mycket svårslagna. Jag kan se i mina egna dagdrömmar tänka mig hur Blåvitt spelar hem både allsvenskan och kvalar in i till Uefa cupen, genom segrar mot både Djurgården, Malmö som Gefle och Derry.
För framgång krävs nya tankar och idéer, det krävs att man vågar ha tillit på sig själv.
Det är en av mina ideer, jag hoppas Arne har mer och bättre i sin bakficka och börjar svinga sitt magiska trollspö så snart som möjligt.
Men till dess är blåvitt som en berg- och dalbana och man vet aldrig riktigt vad som väntar. Det är det som är charmen med IFK, det är därför jag kommer match efter match. För du vet att dem kan spela som pojkar 11 en match och som världsmästare nästa – vad det blir vet du bara på plats och är de världsmästare för stunden - då är du det med.
