Jag var där
- en reseskildring från den sämsta matchen IFK Göteborg genomfört någonsin, signerad Zoran på Alltid Blåvitts forum.
Ingen vettig människa sätter sig i bilen för att åka 90 mil och se en match i Svenska Cupen mot Assyriska. Därför blev vi bara tre i bilen den här gången.
Det var Dave som kläckte den briljanta idén om en tripp till Tälje och så fort idén var yttrad var det för sent att ta tillbaka. Det var ju ändå den viktigaste bortamatchen för året, vägen mot Europa låg öppen. Jag och Dave lämnade bästkusten vid tvåtiden och plockade upp ytterligare en resekamrat ett par mil inåt landet. Ölen låg på is, solen sken och humorn på P3 underhöll en stor del av vägen. För att ytterligare höja stämningen fanns det några gamla singlar i bilens handskfack. Inget går upp mot Backstreet Boys och Bloodhound Gang. För att inte tala om melodifestivalen.
Allt var på topp när vi svängde av mot Södertälje. En lokalbo hjälpte till att visa vägen och uttryckte samtidigt sitt hopp om blåvit seger. Assyriska verkar ligga täljeborna varmt om hjärtat. Bårsta IP var ingen bra arena, men de bästa platserna var reserverade för oss bortasupportrar längs ena långsidan. Jag ringde upp Jesus och lämnade startuppställningen. En elva som såg lite defensiv ut, men Bosse vill väl ta det säkra före det osäkra, tänkte jag. Sedan började mardrömmen.
Det hade gått cirka fem minuter när gamle Kabba tunnlade Håkan Mild. Det var ett tecken. Strax efter sköt en av Kabbas nya lagkamrater in bollen i krysset. Hur snyggt som helst. Men ingen fara, 1-0 går ju att vända.
Några minuter senare vände Kabba bort Erlingmark och sköt lågt mitt i mål. Ingen jättefara, gott om tid kvar, 2-0 går ju att vända. Nu måste ju killarna vakna. Det här kanske behövdes för att få lite fart på dem. Några minuter senare styrde en annan av Kabbas polare in en boll på hörna. Nu mådde jag dåligt. Vad var det för pajasar som sprang omkring på planen? Är det här avlönade fotbollspelare? Ska vår utlånade sjätteanfallare kunna dominera på planen? Gör något för faen! Pinsamt.
Mitt i mina värsta självmordstankar nickade planens kortaste spelare, allas vår Kabba, in bollen i mål efter hörna. Det hade gått knappt 20 minuter av matchen. *CENSUR*. Min ena polare ville åka hem. Daves ögon var svarta. Dave var förbannad. Jag var förbannad. Alla var förbannade. Folk skrek: "Gör något, byt ut hela laget, KATASTROF!"
Men Blåvittspelarna bara gick där och luktade på gräset, kliade sig lite i skrevet och verkade fundera över viktiga saker som Dr Phil och Kirsten Belin. Alla förutom Håkan Mild. Håkan verkade också förbannad. Han sprang på sina utslitna vader. Han var med i varje anfall och avslutade tre gånger med huvudet.
Två gånger blev det hörna, en gång blev det mål. Det gav ett litet hopp inför andra halvlek, men det märktes ganska fort att det här var en förlorad match. Crossa och Kalle kunde inte förändra matchbilden, Assyriska sprang omkring och njöt av solen medan de blåvita gjorde lite halvtöntiga försök. Håkan Mild som enligt rapporter bara håller en timme sprang omkring i 90 minuter. Annars hände det inte så mycket.
På vägen hem insåg jag att det här måste vara den sämsta match jag sett blåvitt göra. Troligen den sämsta match de någonsin spelat, och då var jag ändå på Råsunda förra året och såg hemmamatchen mot Kalmar i november.
Klassiska skitmatcher som Veberöd och Sylvia är ingenting, på den tiden var cupen mest ett bihang, vi skulle ju ändå spela i Champions League. Det här var flera klasser sämre. Häftigt.
Jag ringde Karl-Peder i Luleå och beklagade mig. Han är en trevlig kille som är programledare för Karlavagnen på P4:a, så det var fler som hörde vårt samtal. Karl-Peder led med mig men tyckte samtidigt att det var kul för Assyriska. Jag höll med, synd att de inte fick något motstånd bara.
Dave satt och svor och bestämde sig för att kräva ersättning från Blåvitt för de pengar han spenderat under dagen. Det vill jag också göra. Jag tycker de blåvita spelare som är stolta över sin insats kan behålla sin dagslön, de övriga borde skänka den till bättre behövande, som jag och Dave. Om någon mer än Mild och möjligtvis de inbytta behåller sina pengar blir jag oerhört förvånad.
Hemkommen 01.30 och upp och jobba klockan åtta. Jag är ingen vettig människa. Just därför kommer jag åka till Helsingborg nästa vecka, och senare till Sundsvall, Örebro och Malmö och så vidare. Det vore kul om spelarna i blåvitt också dyker upp.
