B-laget slog Häcken
På ett stundtals solindränkt Lemmingvallen fick BK Häcken se sig besegrade av IFK Göteborg
José Shaffers debut i reservlagsserien hade lockat ett icke obefintligt antal nyfikna till Lemmingvallens blöta gräsmatta denna måndagkväll. För motståndet stod BK Häcken som mönstrade ett relativt namnkunnigt lag med spelare som Dioh Williams, Peter Olofsson och Yazid Kaïssi. Blåvitt startade med tidigare aviserad startelva:
R. Richardsson
V. Majdandzic - D. Jonsson(k) - M. Johansson - J. Shaffer
A. McPheat - G. Svensson - T. Olsson - S. Wowoah
J. Wallerstedt - M. Sewankambo
IFK tog direkt tag i taktpinnen och spelade ett bra och varierat spel på den fuktiga gräsmattan. Det var en frapperande skillnad att se bolltempot på den jämna och snabba gräsmattan jämfört med gårdagens långsamma konstgrässpel. Låt vara att Häcken inte jobbade alls så hårt i pressen som Gefle, men skillnaden var ändå riktigt tydlig. Spelet gick ofta via Gustav och Thomas centralt som elegant spelade sig ur situationerna med understöd av ytterbackar och mittfältare. Sedan gick bollen ofta antingen på ytan bakom Häckens backlinje där Moses försökte löpa sig loss, eller mot Wallerstedts rejäla bringa. Då Lemmingvallen inte är speciellt stor och bollen stack iväg ordentligt på gräsmattan var spelet på Wallerstedt klart mest givande.
IFK kom ofta fram bra, men fick inte riktigt till avsluten förrän Jonas Wallerstedt avslutade ett tvättäkta mönsteranfall med att dunka bollen i stolpen. Häcken skapade i ärlighetens namn ingenting trots Dioh Williams på topp. Dennis Jonsson spelade koncentrerat och tog ner Liberianen allt som oftast.
Ledningsmålet kom efter dryga 20 minuters spel efter - hör och häpna - en kort hörnvariant. Thomas Olsson slog en kort passning till Wallerstedt ute till vänster ut Blåvita ögon sett - Wallerstedt lade tillbaka till Thomas som ostört fick avancera snett inåt bakåt i banan och slå ett perfekt inlägg rakt på Gustav Svenssons skalle. "Gusti" var helt omarkerad av ett något förvirrat Häckenförsvar och kunde säkert placera in bollen lågt i målvaktens högra hörn.
Blåvitt fortsatte halvleken ut att spela trivsam och vägvinnande fotboll. En del chanser skapades men till halvleksvilan stod det fortfarande 1-0. Jonas Wallerstedt fick dock en rejäl smäll i slutet av halvleken och deltog inte i andra halvlek. Istället fick U-lagstalangen Henrik Svedberg presentera sig för undertecknad.
I andra halvleks inledning var matchbilden som förbytt. Häcken trillade boll riktigt bra och IFK:s anfallsförsök slutade ständigt med en meningslös långboll på Moses eller Henrik som inte hade några större chanser att ta emot bollen när Häckens försvarare gick upp i rygg. Istället var det flera gånger om riktigt nära att Richardsson fick kapitulera innan Häcken till slut kunde kvittera efter ett fint anfall efter ca 55 minuter. Bollen gick ner längs Häckens högerkant där Shaffer inte kunde förhindra bollen att slås in centralt till Peter Olofsson som ungefär från straffpunkten distinkt satte kvitteringen.
Efter detta repade dock IFK modet och började så sakteliga ta tillbaka kontrollen över matchen. Gustav och Thomas började söka mer boll centralt och kunde på så vis få hela laget längre upp i banan. Ledningsmålet var rätt snyggt det också. Gustav Svensson gör en bra aktion på offensiv planhalva och spelade bollen till Svedberg som i steget placerade in ett hårt markskott i närmaste hörnet. IFK får också chansen att öka på till 3-1 efter att Moses gått omkull i straffområdet efter fint förarbete av Wowoah, som med en härlig mottagning tog emot och ryckte från sin försvarare. Moses löpning var perfekt och Häckenförsvararen fick gå in och knuffa omkull Moses med sträckta armar. Man kan dock diskutera om situationen verkligen var inne i straffområdet.
Shaffer kutade hela vägen upp från sin vänsterbacksplats för att lägga upp bollen, dessvärre blev belöningen inte mer än en klapp på axeln från "Ölme", som dock inte lyckades bättre med straffen än att Häckens målvakt kunde rädda till hörna. Lågt, hårt i vänstra hörnet - känns det igen? Bra räddning, men "Ölme"-straffen börjar nog bli välkänd nu.
I slutskedet av matchen får Bastian Andersson komma in på en ganska anonym McPheats bekostnad och han imponerar som högerytter med fina dribblingar och bra inlägg. Flera gånger om kan IFK sånär punktera matchen, bland annat nickar Svedberg ett perfekt Wowoah-inlägg mot krysset med Häckenmålvakten fantomräddar, men resultatet står sig. Häcken har en bra chans i slutet då Dioh Williams rinner ifrån, men det knallhårda avslutet ur lite dålig vinkel tar i burgaveln.
José Shaffer då? Jovars, visst kan grabben spela fotboll. Han visar upp ett bra passningsspel med både lite längre och kortare bollar och verkar inte direkt ha några problem att hålla i bollen heller. Framförallt i andra halvlek följer han ofta med upp i banan och tar överlappningar, men Wowoah valde oftast andra alternativ än José. Det syntes att Shaffer ville mycket och han slog ofta tidiga inlägg när tillfälle gavs. Genomgående bra inlägg rent placeringsmässigt även om det kanske inte rör sig om några projektiler. Försvarsmässigt är jag inte helt övertygad. När jag under andra halvlek kan följa José på nära håll tycker jag ofta att han inte agerar tillräckligt aggresivt utan ofta väntar in sin motspelare. Han följer noga mittbackarna, men är flera gånger sen att flytta ut för att sätta press på en ytter som är på väg att få bollen. Det skall dock sägas att han gör flera bra brytningar och reder upp en del situationer på ett bra vis - men med ett lite mer aggressivt försvarsspel hade han kanske inte behövt hamna i situationerna överhuvudtaget.
Bäst i IFK är nog 87:orna Gustav Svensson och Vladimir Majdandzic. Gustav gör knappt ett misstag på hela matchen och fungerar ypperligt som central tvåvägsspelare. Riktigt bra passningsspel, vunna dueller, kyla med bollen samt eget mål samt assist gör honom till matchens spelare i mina ögon. Mycket lovande. Vladimir spelar på sin högerbacksplats ett synnerligen starkt försvarsspel med idel vunna dueller. Dessutom är han vän med bollen och väljer alltid ett alternativ som får IFK att gå ut som bollhållare ur situationen.
IFK tappade en hel del när Wallerstedt gick ut - ersättaren Svedberg har ett par bra avslut, däribland målet, men gör i övrigt en lite slät figur. Av spelarna närmast A-lagets startelva svarade Thomas Olsson för en helt okej insats - han sökte stundtals bra ytor och jobbade hårt, men hade svårt att få till den avgörande passningen under andra halvleken. Wowoah hade många tekniskt fina prestationer - men hade Vasquez släppt bollen så sent som Wowoah ofta gjorde hade Andres fått en orkan av skäll från sina medspelare.
