Leicester - Manchester C0 - 0
Äntligen seger på Olympia!
Blåvitt har i och med gårdagens seger på Olympia en mardrömsarena mindre.
Min allra första bortamatch med Blåvitt var till Helsingborg och Olympia. Det var den numer klassiska tågresan ner till Knutpunkten i Helsingborg och det var änglar över hela staden. Den sortens gemensamma uppslutning lär man väl aldrig få se igen i takt med att de privata resenärerna verkar bli fler till antalet. Resultatet till trots, förlust 3-1 vill jag minnas, var det en lyckad lördag och en lyckad fotbollsupplevelse. Man har blivit betydligt mer kräsen med åren, med rätta bör tilläggas. Jag sa innan nedfärden till Helsingborg att jag inte trodde på vinst då jag aldrig sett Blåvitt vinna på Olympia. Det är alltid lika skönt att ha fel.
Min kollega Fredrik Lassen som skriver för Helsingborg på SvenskaFans trodde benhårt på 0-0. Efter den första halvlekens resultat och spel var man inte sen att hålla med. Felpassningar, lågt tempo och en imponerande defensiv var talande för de första 45 minuterna. Några direkta farligheter skapades egentligen aldrig från Blåvitt håll. Jonas Henriksson hade en hyfsad chans då han tog sig förbi på högerkanten och kunde lossa av ett skott från en tämligen dålig vinkel, efter att först ha löpt förbi Martin Ericsson (!). Anfallet rundades med en resultatlös hörna. Första halvleken var inte mycket att hänga i granen och Bengt Andersson uttalande i halvtid om att Blåvitt gjort en "fantastisk första halvlek" fick både en och två att dra på smilbanden. Vare sig man var blåvit eller rödblå.
Andra halvlek så och fortsatt ganska dåligt spel med ett tempo som lämnar mer att önska. Kantspelet lyser stundtals helt med sin frånvaro. Mikael Sandklef hamnar väldigt långt in i banan och samspelet med Hjalmar Jonsson finns det inte en skymt av. Martin Ericsson har hamnat i ett ingenmansland där han förtvivlat jagar boll utan lycka. Martin kommer alldeles för sällan rättvänd och verkar för dagen sakna rätt tempo i benen. Kanske sitter förlusten mot Assyriska och de många missade avsluten mot Öster hårdare i hans psyke än hos de andra blåvita? Tillsammans med mina kollegor Arvidson och Lupander sa vi tidigt i andra halvlek att ett dubbelbyte måste till och det snabbt. Ut med Långås och Martin - in med Hasse och Diallo skanderade, nåja, vi. Vi fick delvis rätt. Diallo kom in men Sandklef fick lämna banan. Martin tog steget ner till vänstermittfält och vips hade Bosse Johansson tagit in en renodlade anfallare extra för att "bevaka" den ledning man nyss tagit.
Bosse sa på presskonferensen efteråt att han hoppades Diallo skulle få mycket ytor att arbeta på i och med att Helsingborg måste lyfta laget och chansa i hopp att få till en kvittering. Bosse fick mycket riktigt, och föga oväntat, rätt. Firma Diallo och Långås fungerade alldeles utmärkt tillsammans och man såg hur tydligt Långås lyfte sig i sitt spel efter sitt mål och Diallos närvaro. Målen ja, de måste nämnas och det med vördnad. Det är två riktigt fina spelmål vi gör och det är något vi absolut ska ta med oss. Hjalmar Jonsson slår ett perfekt inlägg som Långås, märkligt obevakad, nickar in. Bra spänst hos den rödlätte hallänningen som inte ger Conny Rosén en chans i Helsingborgs mål. Om Hjalmars framspelningar var bra var Jimmys ett snäpp bättre. Jimmy slår med ruskig precision en boll på djupet mot Långås, som tar emot löper hela vägen ner till sidlinjen och slår bollen snett inåt bakåt till en helt ren Diallo som bara har att sätta dit foten. Ack så viktigt för Diallo att få näta igen.
Jimmy och Diallos inhopp gav mersmak och med dem och Risp friska till nästa match har Bosse än mer angenäma problem när han ska ta ut de elva bästa. Kan Bosse verkligen undvika att låta Diallo och Långås spela från start? Och vågar han peta Martin Ericsson? Spännande blir det också att se hur backlinjen kommer formeras. Antonsson kan ta steget ut till högerbacken och Ölme steget över till vänsterbacken på Hjalmars bekostnad. Men vill man verkligen ändra så mycket? Det ska bli minst sagt spännande att följa laget den närmsta tiden, inte minst nu när Omar Traore infinner sig på tisdagens träning.
Matchens vändning stod ändå domare Stefan Johannesson för. Efter att mer eller mindre fullständigt ha tappat matchen i mitten av första halvlek med inkonsekventa domslut och gula kort som for i luften samlade han mod och gick in och gjorde en mer eller mindre felfri andra halvlek - imponerande.
Och Antonsson, du imponerade också - igen.
