-
-

Oavgjort på nytt mot Elfsborg

Gustav Svensson fick chansen från start och tackade för förtroendet genom att sätta den viktiga kvitteringen i den 84:e spelminuten. I övrigt så fick ”Bengan” visa sig på styva linan när IFK hade mycket boll men Elfsborg ett klart övertag i farliga lägen.

De senaste matcherna har inte direkt präglats av storspel från IFK: sida men trots det så var det inte så stora omkastningar i Blåvitts startelva sedan senast. Mourad saknades ju tyvärr på grund av skada men i övrigt skedde bara en ändring, Gustav Svensson fick chansen på vänsterkanten från start vilket innebar att Andres fick sätta sig på bänken.

På förhand kändes det som om IFK var tvungna att visa helt annan aggressivitet i sitt spel för att rå på ett Elfsborg som har fått det mesta att fungera efter VM-uppehållet. Matchinledningen såg också lovande ut, Blåvitt låg tätt på Elfsborg och störde hela tiden uppspelen och gav dem ingen ro. Det gjorde att man kunde vinna bollen högt och de första tio minuterna skapades ett par riktigt bra lägen. Framförallt var det fasta situationer från Hjalmar som skapade oro framför Wiland. Farligast var det i den tionde minuten när en låg hörna från vänster rann igenom straffområdet just framför mållinjen där flera IFK:are var nära att stöta in bollen.

Efter ungefär en kvart börjar spelet jämnas ut och man ser att gästerna är väldigt farliga när de får ytor och snabbt kan vända på spelet. Det blir Ishizaki som efter kvarten spelad får första läget när Elfsborg snabbt kontrar och slår ut bollen på högerkanten. För ett ögonblick ser det ut som han skall komma helt fri mot mål men Gustav jobbar hemåt bra och tvingar Stefan ur vinkel och hans avslut blir helt misslyckat. Ett par minuter senare blev det farligare, Bjärsmyr halkade till på den regntunga planen och det gav Mathias Svensson fritt fram i straffområdet men Bengt var med och gjorde en riktigt bra räddning.

Det blir sedan en period av chansmässig stiltje i matchen, spelet är jämnt men det händer inte mycket framför de båda målen. IFK sköter sig bra på mitten men anfallsspelet är tamt och Selakovic och Wallerstedt får visserligen inte alltid det bästa understödet men de väger också väldigt lätt i närkamperna.

Jonas Wallerstedt är nära att stöta in bollen bakom Johan Wiland.

Även om Blåvitt för det mesta har bra koll på Anders Svensson så blixtrar han till stundtals, som i den 29:e minuten när han får för stora ytor på mitten. Han spelar ut bollen till Alexandersson på högerkanten och han i sin tur hittar snabbt Mathias Svensson i straffområdet. Mathias gör en riktig snygg mottagning som lurar bort backen och ger honom ett friläge med Bengt. Fast inte heller denna gång lyckas han överlista ”den attraktive” som kommer ut och gör sig stor och stoppar bollen med vänsterarmen. Först en väldigt bra prestation av Mathias som visade oväntat fin teknik men sedan en härlig räddning av Bengan.

En storspelande Bengt var dock chanslös när Elfsborg fick sitt nästa läge. I den 38:e minuten tappar IFK bollen onödigt på mitten efter en svag passning från Wallerstedt, Elfsborg vänder snabbt på spelet och bollen går fram till Ishizaki som går på skott en bit utanför straffområdet. Oturlig nog tar bollen på benet på den täckande Hjalmar och går i en båge över en ställd målvakt.

Målet verkar helt paralysera IFK som agerar mer än lovligt virrigt i försvarsarbetet i slutet av halvleken och ett andra baklängesmål är inte långt borta. Närmast är det i den 43:e minuten när Bengt slår en alldeles för kort passning upp mot mittfältet som fångas upp av Elfsborg och ger Anders Svensson fritt skottläge från nära håll. Lyckligtvis revanscherar sig Bengt direkt för felpassningen när han gör en strålande räddning på Svenssons hårda skott.

Med tanke på avslutningen av halvleken fick man vara nöjd med att matchen inte var över och något behövdes ändras i paus för att laget skulle återta initiativet i matchen. Arne gjorde ett byte, Selakovic fick lämna planen till förmån för Berg. En minst lika viktig förändring var att Elfsborg till synes drog sig tillbaka för att spela på resultatet direkt från avspark i den andra halvleken vilket verkade lite dumdristigt. Detta gjorde att IFK hade stort bollinnehav och relativt ostört kunde spela runt på egen planhalva, men anfallsspelet var fortsatt tamt och det var därför inte oväntat att det gjordes ett forwardsbyte till med mindre än kvarten spelad av andra. Denna gång var det Wallerstedt som fick lämna planen och Andres kom in. I och med bytet fick Pontus ta steget upp på topp och Gustav gick in centralt på mitten.

Bara minuten efter bytet skapar IFK den första rejäla chansen i halvleken, bollen spelas ut mot Berg på högerkanten och han hinner upp den just innan kortlinjen, ser Pontus inne i straffområdet och slår en passning snett inåt bakåt. Pontus släpper dock bollen förbi sig och den går istället till Alex som skjuter ett snabbt skott, det tar på en försvare och ändrar riktning men Wiland är med och kan rädda. Annars har IFK det svårt att få till de riktigt farliga lägena, Elfsborg agerar stabilt framför eget mål, har gott om folk med bakåt och lyckas alltid få ett huvud eller en tå på bollen och det blir inga klara lägen. Det här fortsätter fram till den 83:e minuten då marginalerna äntligen är med IFK. Bjärsmyr slår en frispark från egen planhalva och Pontus kommer högst och kan nicka ner bollen strax utanför straffområdescirkeln. Den som kommer först till bollen blir Gustav Svensson som får ett förvånansvärt fritt skottläge och säkert kan sätta kvitteringen med ett lågt, studsande skott.

Efter målet tycks båda lagen ha fått ny energi, Blåvitt vill väldigt gärna fram för att sätta ett mål till men Elfsborg har också ryckt upp sig. Några minuter innan kvitteringen hade de bytt ut Mathias Svensson som haft ett otacksamt jobb i andra halvlek och satt in den snabbe Sjöhage och han kom nu att oroa IFK rejält. Blåvitt jagade som sagt tre poäng men de verkade bli för ivriga och resultatet blev mer att man blottade sig bakåt än att man skapade något framåt. Det här höll på att resultera i ett baklängesmål när Sjöhage kom fri från vänsterkanten i den 87:e minuten. Bengt tvekade om han skulle rusa ut i förstaläget och retirerade istället mot målet men när Sjöhage väl kom in i straffområdet agerade Bengt mer bestämt och kunde kasta sig och stöta undan bollen från den framrusande elfsborgaren.

Matchen kom därmed att sluta oavgjord och det är nog ett resultat som båda lagen kan leva med även om de inte är nöjda med det. Elfsborg tycker säkert att deras chanser i första halvlek borde ha räckt för att avgöra matchen men som Selakovic säkert kan berätta för dem så är inte heta målchanser samma sak som gjorda mål. Blåvitt visade återigen att man tidvis kan spela helt ok i matcherna men att man också helt kan hamna under isen i perioder. Fortsatt fungerar inte anfallsspelet alls. Även om man inte kan lasta det enbart på forwardsspelarna så är det ju inget tecken på någon större framgång för deras del när den förste byts i pausvilan och den andre en kvart in på andra halvlek.

Mycket hänger givetvis på mittfältet också, centralt gjorde Kihlberg en stor insats som bollvinnare men av kommentarerna på läktaren att döma så var jag inte den ende som gärna hade sett mer av Olsson på plan för att få in mer konstruktivitet. Möjligen är lösningen att sätta upp Pontus på topp från start för att därmed ge utrymme för Olsson i startuppställningen?

Till sist, varför kan det knappt gå en match utan att det kastas in saker på plan från ståplats?