Lagbanner

-
-

Kontakt för IFK i tätstriden
Måljubel av "Sella".

Kontakt för IFK i tätstriden

I en omgång där vartenda resultat i toppstriden gått Blåvitts väg hade man ett gyllene läge att få kontakt med den gulsvarta toppduon. Med en stundtals sprudlande 4-1 seger tog man chansen.

Gulsvart var även motståndet denna brittsommarkväll på det föga sköna Hisingen. I skuggan av en lastbilsfabrik var det en riktigt dålig inledning på matchen från båda lagen. Synnerligen temposvagt och dåligt passningsspel. Blåvitt verkade ha studerat videokassetten från Sveriges senaste landskamp för majoriteten av bollinnehavet bestod av att backlinjen stod och övade sidledsbollar på varandra. Häcken försökte ofta spela på djupet på sina snabba anfallare Williams och Olofsson, men hade inledningsvis dålig lycka med detta.

Första målchansen tillföll hemmalaget efter att Jonas Henriksson på sitt karaktäristiska vis lyckats flaxa bort Wowoah och Hjalmar och fått till ett riktigt bra inlägg som dock nickades rakt på Bengt ur ett farligt läge. Blåvitt fick vänta till 8:e minuten innan sin första tillstymmelse till målchans. Selakovic kom loss i högerläge och spelade snett inåt bakåt till Marcus Berg inte fick fason på avslutet.

Spelet fortsatte hålla låg kvalitet. Mest boll för Blåvitt men med ett lågt försvarande Häcken. Blåvitt sökte hålla bollarna osedvanligt mycket längs marken vilket nog var rätt tänkt med tanke på spänstfenomenet Jimmy Dixon och säkre Teddy Lucic i backlinjen. Wowoah hade knappt rört bollen efter 15 minuter och passningsspelet såg så där ängsligt ut som det ofta gör för IFK när man inte riktigt verkar tro på sig själva.

Med dryga kvarten spelad gör Bengt Andersson en matchavgörande räddning. Källqvist drar på en lång utspark som Lago och Dioh Williams löper på. Lago är först på bollen, inne i straffområdet, men schabblar till det då Williams ger honom en lagom hård tackling. Williams blir helt ensam med Bengt Andersson nära mål, men ”Bengan” läser Liberianens dribbling och nyper bollen framför fötterna på Dioh. Mycket svagt agerat av Lago som verkade få sig en rejäl spansk salva av Bengan.

Minuten senare jagade Wowoah upp en boll precis på kortlinjen och vände tillbaka i banan. Häckens högerback Johan Lind sätter press, men hänger inte med när Samuel gör en snabb vändning och slår ett inlägg som närmast kan liknas vid en känslig chipp med massor av underskruv. Bollen går mot bortre stolpen där Marcus Berg kommer före sin bevakning och han kan distinkt nicka bollen i öppet mål från någon meters avstånd, hans första mål för säsongen. Mycket bra agerat av såväl Wowoah som Berg.

Nu börjar spelkvalitén gradvis höjas från båda lagen då det också öppnas upp lite mer. Pontus har ett halvdant skottförsök innan Häcken i den 25 minuten upprättar ordentlig press för första gången i matchen. I en kontring går Johan Lind och Wowoah på samma boll, men där Lind är klart först in och Wowoah åker på en rejäl smäll mot magtrakten. Först ser det ut som om han bara tappat luften, men han tvingas till ett tidigt byte och ersättare blev Andres Vasquez.

Första halvtimmen har Jimmy Dixon spelat mycket kraftfullt och bra, men efter att Pontus Wernbloom gjort ett strålande jobb och varit först på en boll tvingas Dixon dra på sig ett gult kort vilket säkert hämmade honom lite i fortsättningen. Precis efter detta får IFK sin andra hörna för matchen som Vasquez tar hand om. Det är samma vanliga variant som Arne kört med 2005 och 2006 där en stor gröt med spelare samlas framför mållinjen. Vasquez placerar hörnan rakt på Selakovic fötter en meter från mållinjen där han, något förvånad, enkelt kan styra in den. I ärlighetens namn ser Källqvist i Häckens mål väldigt osäker ut i denna situation. Det är möjligt att han får en knuff från en medspelare, för bollen går precis förbi hans händer.

Givetvis vild glädje bland majoriteten av de drygt 5000 på plats och det blåvita klackhavet som fyllde nästan halva långsidan gungade så taktfast att Hisingen nästan fick slagsida. Bänkgrannen får sån glädjefnatt att vi båda har coladryck över oss när glädjen börjar lägga sig.

Dioh Williams får en ny chans att spräcka Bengts nolla i en kontringssituation där Peter Olofsson ger honom en millimeterpassning. Williams löper ifrån Lago och Bjärsmyr, men Bengt Andersson kommer ut och kroppsräddar Williams avslut. Strax därpå jobbar Selakovic bra på en lång utspark från Bengt, men får halvfri ingen styrsel på avslutet. Häcken är absolut inte ofarliga och Lago visar flera gånger om att han vill reparera sitt tidigare misstag, bland annat genom en kanonbrytning på Williams i den 36:e minuten.

Två minuter senare är jag på väg att anteckna 3-0 i blocket. Andres driver upp längs vänsterkanten och slår ett av många höga inlägg mot ytan framför bortre stolpen. Alexandersson möter på volley och tvingar Källqvist till en reaktionssnabb räddning till hörna. Marcus Berg kommer likt resten av laget igång allt mer och fixar fram en hörna efter en riktigt bra prestation i 43:e minuten. På övertid har Adam Johansson och Selakovic varsitt skapligt läge innan ojämne domaren Strömbergsson blåser för halvtid.

Sammanfattningsvis en halvlek som inleddes svagt i riktigt dåligt tempo och med obefintlig rörelse på offensiv planhalva. Men efter varsitt förlösande(?) mål fick anfallsparet betydligt mer spring i benen och med detta öppnandes det också upp större ytor att jobba på. Pontus Wernbloom var i ärlighetens namn på gränsen till usel första halvtimmen, men verkade likt laget må bra av lite medvind och en grym glidtackling fick på något vis in honom i matchen också. Till skillnad från tidigare turades Pontus och Kihlberg om att gå ner och möta boll i den här matchen och båda två verkade må bra av att ha mycket boll även om det också syndades från båda med några riktiga indianpassningar på egen planhalva.

Andra halvleks inledning påminner om första halvleks inledning, med undantaget att Häcken inte ville ställa upp på den ekvationen. Istället sjunker IFK lågt och slarvar i uppspel och passningsspel och Häcken etablerar spel på Blåvit planhalva utan att för den sakens skull få fler chanser än en dåligt förvaltad frispark från Teddy Lucic. Stefan Lundin byter in kraftfulle Hasse Berggren och Häcken får nu ett riktigt bra alternativ att slå lite längre bollar på. Hasse är duktig och ställer till en del bekymmer för Bjärsmyr och Lago som dittills vunnit de allra flesta duellerna mot Häckens spelare.

Efter dryga timmen har Marcus Berg sprungit sig trött och han ersätts av Jonas Wallerstedt som omgående får presentera sig. Vasquez, som spelade strålande, löper på en perfekt boll längs kanten och har god tid på sig att måtta ett inlägg mot bortre delen av straffområdet. Wallerstedt löper rätt och hans bevakare Mats Hedén visade inte ens en ansats till att försöka ta duellen med Jonas. Jonas verkar ha gillat Stefan Petterson som yngre och han satsade enligt regelboken på att nicka i marken, i det här fallet mot bortre hörnet. Om det var en grym passning eller en halvt misslyckad målnick lär vi väl aldrig få svar på, men Stefan Selakovic mötte fint på bortre stolpen och prickade ribbkrysset. Bollen gick tillbaka till Wallerstedt igen som med en riktigt kraftfull nick den här gången prickade bollen rakt i bröstet på stackars Källqvist som maktlös fick se bollen studsa upp i ribban och ner på rätt sida mållinjen. Ett aningen lustigt, men ändå riktigt vackert mål.


Jonas Wallerstedt firar sitt 3-0-mål.

Fem minuter senare, i den 70:e minuten kommer det som nog ändå får anses som kvällens vackraste mål. I ett långt anfall går bollen som ett snöre i ordningen Vasquez, Hjalmar, Kihlberg, Selakovic. Stefan spelar in centralt till Wernbloom som kraftfullt avancerar samtidigt som Stefan löper in i en lucka. Pontus står här för en av matchens prestationer då han skottfintar och lägger en hård markpassning ”på läppen” för Selakovic, som elegant fintar sig förbi en tillskynande försvarare och iskallt placerar bollen förbi Källqvist. 4-0.

Häcken får sin första riktiga målchans för halvleken på en lös men välplacerad nick somtvingar Bengt att sträcka sig och rädda till hörna. IFK spelar med ett enormt självförtroende nu och passningsspelet och fantasin på plan är bland det bästa jag sett på flera säsonger. Adam Johansson och ”Alex” har lekstuga på sin kant, Vasquez dribblar av 3-4 man och kan sånär komma till avslut i straffområdet och Selakovic springer på allt och spelar precis så bra som vi vet att han gör i sina bättre stunder. Centralt dominerar Kihlberg och Wernbloom fullständigt och båda två använder sin fysik till att skapa yta åt sig själva att slå bra passningar. Häcken kan dock sticka emellan ibland med småfarliga kontringar och Vasquez står för ett riktigt bra hemjobb då han bryter Williams i eget straffområde. Wallerstedt, som bidragit med välbehövlig tyngd mot Lucic och Dixon, drar på sig matchens enda blåvita kort i den 76:e minuten i en höjdduell. Jag tror det var för en hög armbåge.

I den 83:e minuten blir det åter mycket farligt efter ett delikat Vasquez-inlägg. Selakovic möter med pannan och tvingar Källqvist till en räddning som går i insidan av stolpen. Kihlberg är med på returen och jag tror nog han hade satt det läget om matchsituationen varit en annan. Nu dök Källqvist ner och nöp bollen på mållinjen och det var nog klokt av Magnus att inte riskera varning eller rött kort med en eventuellt misslyckad satsning där.

Blåvitt fortsätter leka fotboll på offensiv planhalva, men slappnar av lite bakåt vilket i viss mån ger Häcken deras tröstmål genom inbytte Daniel Larsson. En boll slås mot just Larsson som nickskarvar till Berggren som ur ett misstänkt offsideläge (jag har vevat reprisen) skarvar vidare på djupet. Vindsnabbe Larsson löper ifrån Blåvitts försvarare och avslutar kallt förbi Bengt som var bra med. Bra aktion av både Berggren och Larsson, men med lite bättre koncentration hade Wernbloom hängt med Larsson i djupet istället för att stanna upp och titta på linjemannen.

I slutminuten avancerar Selakovic åter snyggt, men misslyckas med avslutet. Häcken vänder och Jesper Ljung får avsluta på halvvolley ur högerläge, men Bengt klarar att styra till hörna.

Summa summarum utvecklades en inledningsvis riktigt torftig tillställning till en Blåvit klang- och jubelföreställning. Laget visade att man verkligen kan spela fotboll när självförtroendet infinner sig. Sen skall det tilläggas att Häckens försvarsspel var allt annat än bra, framförallt avseende ytterbackarna Hedén och Lind. Lind fick inte tag på Vasquez och Wowoah och Hedén tappar såväl Marcus Berg som Jonas Wallerstedt vid 1-0 och 3-0. Källqvist gör ett par bra räddningar, men hade kunnat prestera bättre vid såväl 2-0 som 3-0.

En annan punkt i det Blåvita spelet jag längtat efter att se sedan Wolfsburg gästade oss förra sommaren är precisa krossbollar på ytan bakom och utanför motståndarnas ytterbackar. Nu är varken Vasquez eller Alexandersson lika snabba som Martin Petrov, men det blev ofta riktigt farligt när IFK satte den bollen för Andres att jobba på idag. Ett mycket bra sätt att variera sitt anfallsspel på.
Spelarmässigt vill jag nämna nästan allihop. Pontus gör en mycket bra andra halvlek såväl spelmässigt som kampmässigt. Hans huvudspel är mer eller mindre ovärderligt för laget då han många gånger om vinner höjddueller i eget straffområde på fasta situationer. Adam Johansson för sin frejdiga offensiv, Selakovic för sina mål, Vasquez för allt möjligt. Ingen var dålig och flera var riktigt bra. Nu har Blåvitt fått ordentligt häng och med två derbyn framför oss hoppas vi på en fortsatt repris av vårens derbysvit.

Erik Lupander 2006-09-12 23:35:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg