Fenomenet Håkan Mild
Han har kritiserats och ifrågasatts i det oändliga. Trots det har han kvar sin plats i landslaget och i de blåvitas hjärtan.
7 Håkan ”Tjalle” Mild
Längd: 179 cm
Vikt: 88 kg
Ålder: 30 år
Moderklubb: Trollhättans FK
Matcher i IFK Göteborg: 351
Mål: 41
Landskamper: 74
Statistik 2001
Matcher: 4
Mål: 1
SF-poäng: 12
Styrkor
En av allsvenskans främsta bollvinnare. Ingen vill nog vinna matcherna mer än Mild. Kämpar och sliter som få andra spelare. Gör aldrig en halvhjärtad insats.
Svagheter
Inte världens mest tekniske eller kreative spelare men det är inte heller hans roll i laget. Ett större problem är hans ofta svaga avslutningar, genom sina ständiga löpningar får han ofta bra lägen som dock sällan utnyttjas.
Från tanig junior till given i landslaget...
Få var de som trodde att Håkan Mild skulle lyckas, ens i Blåvitt. Så fel de skulle få. När han kom från Trollhättans FK såg flera etablerade spelare en ung och tanig Mild som de inte ansåg hålla måttet. Vad man inte visste var att järnviljan inte bara skulle göra att han fick extra kilon i muskler. Han fick också tränarens förtroende vilket är ett måste inom fotbollen.
Mild sprang rakt in i de blåvitas hjärtan
Håkan kom i en tid av förändring i Blåvitt. Trots att man relativt nyss vunnit UEFA-cupen för andra gången var många osäkra på änglarnas kapacitet. En hel generation storspelare hade lämnat klubben och kvar fanns oslipade diamanter och talanger varvat med spelare som ansågs vara förbi. En av talangerna var alltså Håkan Mild. Det dröjde inte länge innan Håkan hade sprungit rakt in i de blåvita supportrarnas hjärtan. Intressant dock hur tvivlet alltid funnits där vad det gäller hans potential. Hos nästan alla, utom hos Håkan själv då.
Sitt första SM-guld tog han 1990, tillsammans med spelare som Thomas Ravelli, Mikael Nilsson, Stefan Rehn och Kennet Andersson. Sitt senaste sex år senare. Då återfanns lirare som Jonas Olsson, Stefan Pettersson och Jesper Blomqvist bland de som fick höja Von Rosens pokal mot de ständigt blåvita skyarna. Intressant hur nästan alla dessa fortfarande på ett eller annat sätt är aktuella i IFK så många år efter första guldet. Nu siktar Blåvitt med Mild återigen på guld, måtte det bära hela vägen fram.
Håkan är lågmäld men bestämd...
Jag träffar Håkan för en intervju dagen innan match på Söderstadion mot Hammarby. Jag har dagen innan bestämt träff med honom och han lät sympatisk på telefonen. Det är han också, lågmäld men bestämd i sina åsikter kan man noga säga. Vi börjar prata om hur bra han inlett säsongen. Han säger det inte rakt ut, men visst syns det att han är nöjd. När vi börjar prata landslag är han fortfarande lika öppen, men passar tungan lite mer. Jag förstår varför när man tänker på all oförtjänt kritik han fått. Av sådana som kallar sig experter men som inte inser han betydelse eller för den delen ens hans uppgift i det svenska landslaget.
Att Håkan fått kritik i landslaget är ingen nyhet för den inbitne supportern. Alla verkar ha en åsikt om denna evighetsmaskin från Trollhättan, vare sig den är positiv eller negativ. Så här skriver Mild Vikings, Håkans egen Fan Club om varför de höjer honom upp till skyarna.
Mild Vikings om Håkan Mild i landslaget...
EM-kvalet mot Bulgarien var det dags för och det var en massa skriverier om Zetterberg, de flesta verkade tro att det var han som skulle finnas i startelvan (vilket innebär en Mild på bänken). Men vi som känner Tommy Sö. (som han numera kallas för att särskilja honom från alla andra med
detta namn som också har anknytning till fotboll) vet att han är en riktig karl och väljer vår Mild framför egensinniga (?) hallänningar. Flera (ö)kända
kvällstidningar verkade dagen efter uppriktigt förvånade över Sö:s val och kallade det för en "glad överraskning". Vi vet ju dock Håkans kvaliteter och tog hans insats för given. För Håkan gör alltid (nästan..) en bra insats, och
den här matchen var inget undantag. Han slet som vanligt på mittfältet- men var också konstruktiv och mycket säker i passningsspelet. Håkan gör aldrig bort sig och som den viking han är så är han fullständigt outtröttlig! Dessutom
höll han på att göra mål (det hör som vi alla vet inte till herr Milds vardag). Strax före paus fick han ett inlägg från Rolle (han i HIF...) Bollen var på väg in men ångrade sig och gick i stolpen istället. Mild kommenterade det hela med "fel gubbe på rätt plats..." (Håkans ironiska sida)
Lisa Nilsson, Mild – ”En evighetsmaskin” Mild Vikings,
http://mild.angelz.net/Bladet/Nummer1/evig.htm
"Inställningen var bättre förut..."
Återigen knyter vi ann till Blåvitt., det är ju trots allt där båda våra hjärtan finns. Mycket har ändrats och bytts ut i kamraterna under 90-talet. En av de få som funnits med under både 90-talet och början på 2000-talet är Håkan. En perfekt källa tänkte jag när det gäller diverse jämförelser. Jag undrar till att börja med om det faktiskt var så att träningarna på Kamratgården var hårdare än matcherna i Allsvenskan då Blåvitt under 90-talet var som bäst? Ja svarar Håkan. Konkurrensen var så tuff att man var tvungen att satsa allt. På gott och på ont naturligtvis. En av nackdelarna var att man ibland var så trött att man kunde bli loj och tröttare än vanligt under matcherna i serien. Det gjorde inte mycket då man var så mycket bättre än sina motståndare att man segrade ändå till slut.
Håkan säger att talangen nog är större i dagens Blåvitt än det han nyss nämnde på 90-talet. Däremot är inställningen inte densamma något som oroar mig. Jag frågar vad han som en av de äldre kan göra. –Skälla på dem säger han med ett leende. Det ska bli minst sagt intressant att se vad Håkan tillsammans med de andra erfarna spelarna i laget kan göra för att få tillbaka den inställning som förde oss ut i Europa. Visst unnar man Håkan ett SM-guld till och ännu ett Champions League äventyr...
Hela intervjun finns att beskåda på Fan-TV.
