-
-

Tåget gick för IFK Göteborg i guldstriden

Med de gulsvartas respektive vinster i denna omgång var det bara 3 poäng som gällde för båda lagen på Söderstadion.

Det var två åderlåtna lag som kom till spel på Söderstadions jämna och snabba gräsmatta. Hos IFK saknades Kihlberg, Selakovic och Vasquez ur derbyförlustens startuppställning. På bänken hade man två potentiella Allsvenska debutanter i José Shaffer och Moses Sewankambo. Hammarby å sin sida hade också en lång lista över ej tillgängliga spelare, så på det stora hela var det tämligen jämnt skägg lagen emellan.

Kjell-Stefan hade valt att ersätta Selakovic och Kihlberg tämligen rakt av med Wallerstedt respektive Thomas Olsson, medan Vasquez frånvaro gav ”Ölme” Johansson platsen som vänsterback då ordinarie vänsterbacken Hjálmar Jónsson tog klivet upp på mittfältet.

Redan från början såg man att det skulle bli en tuff match där den snabba gräsmattan bäddade för kvickt spel och högt tempo. Hammarby inledde lite bättre än Blåvitt och man kunde ofta kombinera sig fram skapligt även om det generellt sett tog stopp framför IFK:s backlinje. Erkan Zengin var dock ett ständigt orosmoment då denne ofta kunde kliva ifrån Hjálmar Jónsson på vänsterkanten. Adam Johansson, som gjorde en utmärkt insats, hade bättre koll på Petter Furuseth-Olsen på högerkanten. Offensivt spelade Blåvitt ganska mycket bollar mot mötande forwards, som dock hade tuff uppvaktning av en aggressiv backlinje. Pontus Wernbloom, som annars brukar kunna dominera luftrummet på mittfältet gick oftast förlorande ur dueller med skicklige Islänningen Marteinsson och för första gången på länge kändes det som om IFK inte riktigt vann den fysiska kampen på mittfältet.

Inget av lagen hade egentligen skapat några heta chanser då IFK Göteborg tog ledningen i den 26:e minuten. IFK, som hade upprättat lite tryck, fick ut en boll till Alexandersson på högerkanten. ”Alex” visade med ett perfekt inlägg varför han ofta omtalas som Sveriges bäste inläggsspelare och Marcus Berg kunde mycket elegant knoppa in bollen bakom Benny Lekström i Bajens mål. Blåvit ledning, om än kanske inte direkt välförtjänt då Hammarby dittills haft lite mer av spelet.

Alejandro Lago och Pablo Pinones-Arce i en het duell.

Man fick dock inte glädjas speciellt länge innan Bajen kunde kvittera. I en situation där IFK är något passiva får Hammarbys högerback Fredrik Stoor bryta fram längs kanten och ta skottläge. Skottet är hårt, men Bengt ser ut att vara bra med – förutom detaljen att Bjärsmyr styr bollen med foten i en retlig båge förbi Bengt och in i ”fel” hörn. Än värre skulle det bli. Zengin får ostört avancera längs sin högerkant och måtta ett inlägg. Bjärsmyr får sträcka sig för att nicka bort bollen, men träffen med skallen blir inte bättre än att Pablo Pinones Arce i lugn och ro kan ta emot, lägga tillrätta och snyggt placera in den med ett hårt skott i Bengts högra hörn. Hemmaledning 2-1, således.

IFK hade dock kämpartröjorna på sig denna afton och jobbade in sig allt bättre i matchen även om 2-1 stod sig över halvtidsvilan. Andra halvlek blev mer av den karaktär matchen mot Örgryte hade med ett IFK som pressar på ganska bra vissa stunder, medan Hammarby kändes väldigt farliga när dom kontrade. Kvitteringsbollen kom dock via Thomas Olsson i den 54:e minuten då denne utnyttjade målvaktsschabbel efter en av många hörnor. En distinkt bredsida kunde inte räddas trots att Marteinsson fick fram huvudet. Nu kändes det som om IFK verkligen var på gång och att ett ledningsmål inte var alldeles osannolikt. Istället kunde Hammarby öka på till 3-2 genom Pinones Arce i den 63:e minuten. I ett något underligt läge där Zengin får en rejäl smäll i en Hammarbypress lyfts bollen in framför Bengt, men bakom IFK:s backlinje. Pinones Arce är bra med och lyckas toffelstyra in bollen bakom Bengt. Jag vet inte om spelarna trodde på avblåsning för huvudskadan på Zengin eller om dom var allmänt okoncentrerade, men 3-2 målet såg lite billigt ut försvarsmässigt.

Blåvitt var dock ett långt ifrån slaget lag och man fortsatte ösa på framåt så gott man kunde. Adam Johansson var strålande på sin kant och tog sig ofta fram genom finurliga aktioner tillsammans med alltid stabile Alexandersson. Blåvitt bytte ut offensivt bleke Hjálmar Jónsson och Alejandro Lago, tog in debutanten José Shaffer och Gustav Svensson samt bytte till 3-4-3-uppställning där Wernbloom skickades upp på topp och Alexandersson klev in centralt. Lite hörnor och andra halvchanser skapades innan det var Blåvitts tur att få ett mål något till skänks. En hörna från vänster skarvades av ”Ölme” in framför mål där Fredrik Stoor tvingades nicka okontrollerat för att hindra Wallerstedt att nicka i mål. Nu gick det bra ändå, eftersom Stoor mycket elegant styrde in bollen i målvaktens vänstra kryss. Kvitterat, 3-3.

Med tabelläge och annat trodde man nu att IFK skulle gå för seger, istället valde Kjell Pettersson att ta ut Wallerstedt, sätta in Dennis Jonsson som mittback, och återgå till 4-4-2. Hammarby får en jättechans att åter ta ledningen, men Bengt Andersson sträcker sig och lyckas styra ett farligt avslut till hörna.

Sista chansen blir Blåvitts, en situation som efteråt blivit mycket omdiskuterad. José Shaffer, som visat mycket vilja och snabba ben under sitt inhopp, löper på samma boll som Hammarbys Fredrik Stoor. Båda två försöker glidtackla sig till bollen, och inne i straffområdet trillar båda två omkull. Ingen åtgärd från domare Martin Hansson. Shaffer är snabbt upp på benen igen och skall ta bollen som långsamt rullar mot kortlinjen. Stoor hoppar upp helt enkelt knuffar bort Shaffer, trots att bollen är 2-3 meter bort och Stoor går i en helt annan riktning för att stoppa Shaffer. Undertecknad har sett många lägen där mindre förseelser renderat i straffspark i mina dagar.

Strax därpå joggar Shaffer hemåt och krokar ihop sina ben lite med Zengins bakhasor. Shaffer verkar inte tänka så mycket på det så han blir lite förvånad när Zengin springer fram och helt sonika sparkar ner honom bakifrån. Rött kort för Zengin, som efteråt skyller på allt möjligt, inklusive Shaffers språkkunskaper.

Båda lagen lär vara missnöjda med det oavgjorda resultatet, IFK för den uteblivna straffen, Hammarby för att dom kändes som det något bättre laget. Personligen tyckte jag Martin Hansson gjorde en riktigt bra match med undantag för straffsituationen. Han tillät tufft spel, viftade inte med korten och verkade ha en bra dialog med spelarna på planen.

Spelarmässigt gjorde Marcus Berg en mycket bra första timme, både avseende sitt fina mål, men också i spelet med boll utanför straffområdet. Klurig, allt starkare, snabbare och jobbar ofta rakt mot mål. Marcus har verkligen klivit fram på sistone. Adam Johanssons backspel har redan nämnts, kan han fortsätta hålla den här nivån kan han nog vara ett alternativ för Lasse Lagerbäck ganska snart. På mitten gör Niclas Alexandersson det hela bra, medan Wernbloom och Hjálmar har svårt att komma med i matchen. Thomas Olsson gör en del saker rätt bra, suger upp en del bollar, men har inte riktigt lika många rätt i defensiven som Kihlberg brukar ha. Alla Hammarbys mål kommer efter att IFK inte fått stopp på Hammaby i ytan strax framför straffområdet.

Med åtta poäng upp till AIK får IFK nu sluta titta uppåt i tabellen och istället koncentrera sig på att vinna varje match. Några halmstrån finns kvar såvida AIK och Elfsborg börjar tappa poäng, men IFK får nog inrikta sig på Royal League-plats nu. Men redan på måndag är det ett hett derby på gång mot Gais och där tror jag vi har en riktigt skön tillställning att se fram emot. Gaisbonito, någon?