Stoke - Norwich3 - 1
Förlust mot Elfsborg (igen)
Det börjar bli svårt att variera rapporterna från matcher mot Elfsborg för det är ju samma sak varenda gång, Blåvitt har bollen men Elfsborg gör målen.
Egentligen behöver man knappt skriva någon lång rapport från den här matchen för en kort genomgång av matchstatistiken säger nog allt som egentligen behöver sägas, Blåvitt hade 60 procents bollinnehav men ändå bara totalt sex stycken avslut (varav hela två stycken gick på mål). Elfsborg lyckades trots sitt skrala bollinnehav samla ihop till totalt sju stycken avslut (varav tre stycken gick på mål).
Det såg alltså ut exakt som vanligt, Blåvitt förde spelet men hade förtvivlat svårt att skapa riktigt bra lägen. Det var ju redan från start rätt givet hur Elfsborgs taktik skulle se ut, väldigt tätt bakåt och sen försöka snabbt få upp bollen till forwards vid spelvändningar och fylla på med någon mittfältare. Det upplägget verkar ju alltid fungera alldeles utmärkt för dem när de möter oss och just nu sitter säkert Borås finaste fotbollshjärnor och försöker lista ut varför det inte funkar mot några andra lag.
Min gissning är att det beror på att andra lag inte är så otroligt vänliga att alltid spela boråsarna i händerna, det är klart att det är svårt för oss att skapa några lägen om det alltid skall ta så lång tid att komma fram till straffområdet. Det är lika givet att det är svårt att skapa något om det bara finns en anfallare inne i straffområdet, det är glasklart att om alla förutom bollinnehavaren står still så kan man aldrig komma igenom ett samlat försvar och det är slutligen inte underligt att vi får livsfarliga spelvändningar emot oss om det slarvas så mycket i passningsspelet som Blåvitt gjorde i den här matchen.
Nåväl, det började förrädiskt positivt, Blåvitt inledde matchen med en hård press på Elfsborg och vann gång efter annan tillbaka bollen högt uppe på plan. Passningsspelet såg också bra ut och var rätt så rappt och vägvinnande. Några verkliga farligheter skapades inte men det fanns fler framstötar på vänsterkanten som såg lovande ut och Hjalmar verkade ha fått instruktioner om att följa med upp lite oftare än i tidigare matcher.
Elfsborg fick inte igång något ordnat spel men i den trettonde minuten fick de i alla fall en frispark en bit in på Blåvitts planhalva. Den slogs in mot straffområdet där Joakim Alexandersson nickade fram till Lasse Nilsson som hade ett lätt avslut i mål. Jag orkar inte räkna efter så noga men det här var minst den tredje gången i årets allsvenska som en till synes ofarlig frispark från mittplan resulterade i baklängesmål. I den här situationen måste inte Erlingmark nödvändigtvis vinna nickduellen, det räcker oftast om man bara inte förlorar den klockrent. Det var tyvärr just det som inträffade och Alexandersson kunde nicka ner bollen till önskad yta och resten av försvaret hade av okänd anledning blivit kvar långt uppe i straffområdet för framför mål fanns bara två boråsare.
Matchbilden blir rätt given efter målet, Blåvitt försöker ännu hårdare trycka på och Elfsborg får bättre lägen för kontringar. Det är dock inte så värst många lägen som skapas för något av lagen, särskilt inte för Blåvitt.
Egentligen skapar vi bara en riktigt farligt chans i första halvlek. Det sker i den 28:e minuten när Jonas kommer runt sin back och löper inåt straffområdet. Han spelar bollen till "Långås" centralt i straffområdet, denne vänder bort sin back och får till ett hårt skott som går strax utanför Wilands högra stolpe. Utöver detta skapas bara halvchanser och Elfsborg hinner hela tiden samla sitt försvar och de har ju inte heller särskilt många offensiva spelare att hålla reda på för det är få blåvita som verkligen fullföljer in i straffområdet när vi anfaller.
Elfsborgs anfall är mycket färre men de är i allmänhet farligare än de blåvita. Deras fåtaliga offensiva spelare lyckas förvånansvärt ofta få tag i bollen och det blir farligt vid några tillfällen när mittfältare kommer med upp i anfallen. Det blåvita försvarsspelet känns inte helt stabilt och särskilt på kanterna är det alltför passivt. Deras bästa läge för ett andra mål i första halvlek kommer på övertid när Berggren och Holmén är relativt ensamma med bollen till vänster i straffområdet men som tur är skjuter Holmén långt över.
Till andra halvlek önskade man sig en andra renodlad forward samt högre bolltempo och större rörlighet. Inledningsvis fick vi inte se något utav det utan det blåvita spelet hade gått i baklås, mycket boll men omständligt och långsamt spel med mycket felpassningar. Det var därför logiskt att Elfsborg skapade de första farligheterna i halvleken, i den 48:e minuten gjorde Berggren en räd längs vänsterkanten och spelade sedan in bollen mot Holmén som nickade i stolpen. Några minuter senare hade också Klarström ett bra skottläge.
Efter den svaga inledningen av halvleken gjorde Blåvitt tidigt ett nödvändigt byte för att lite ordning på det egna anfallsspelet, Sebastian gick ut och ersattes av Diallo. Det här gav oss lite större tyngd framåt och en spelare som kunde vinna några nickdueller. Det skulle dock vara en grov överdrift att påstå att vi spelade särskilt bra eller radade upp chanser framåt.
Det blev sällan några riktigt rena lägen utan mest bara en massa halvchanser utan någon verklig spets. Riktigt farligt blev det bara på hörnor och närmast mål var väl Mild vars nick styrdes i stolpen av Wiland. Annars kunde man som vanligt notera den stora ovilja som många i Blåvitt tycks ha till att gå på egna avslut, det verkar på något sätt som om alla har fått in en assistbonus i sitt kontrakt men ingen har någon målbonus.
Givetvis fick Elfsborg också en del kontringslägen i slutet av matchen men här skall Antonsson ha en stor eloge för sitt fina spel och viktiga brytningar, när resten av backlinjen stundtals sviktade så tycker jag ändå att "Anton" hela tiden höll utmärkt klass.
Nu är det två veckors paus till nästa match och i den kommer vi att möta Enköping som troligen kommer att spela på ungefär samma sätt som Elfsborg. Det är bara att hoppas att Bosse och spelarna under uppehållet kommer på någon lämplig taktik och uppställning för att forcera samlade försvar och möta snabba forwards för annars kan vi få en trist repris på den här matchen.