Lagbanner
Gästkrönika: Roger Gustafssons anda

Gästkrönika: Roger Gustafssons anda

Nytillträdde sportchefen, tillika den för alltid stora Blåvitt-hjälten, Håkan Mild har klart deklarerat IFK:s framtida fotbollssatsning.

Summan av kardemumman blir att Blåvitts elitsatsning framöver ske generera i framgång genom att egna talanger tas upp i A-laget och här utvecklas till åtminstone fullfjädrade spelare av allsvensk klass. Eventuella värvningar av etablerade spelare ska IFK således vara restriktiva med. Denna ståndpunkt är i allra högsta grad förståelig mot bakgrund av framförallt skattesmällen och de minskade ekonomiska utrymmena härav. Det skall dock understrykas att dagens filosofi för framgång är, menar jag, inte någon ny idé inom Blåvitt. Under de framgångsrika 90-talen med flera sköna miljoner på bankkontot tack vare framgångar i Champions League, så hördes liknande tankegångar från Kamratgården och den som stod främst i ledet för att proklamera detta var Roger Gustafsson.

Roger Gustafsson ledde Blåvitt till stora framgångar under 90-talet som tränare, vilket vi alla känner till. Härefter drog han sig självmant tillbaka för att i bakgrunden styra framförallt IFK:s ungdomsverksamhet, och lyckades med bedriften att utifrån denna position i föreningen övertyga styrelsen om ett mycket betydelsefullt strategival för framgång. Detta är nästan på pricken detsamma som Håkan Mild idag utropar som ett framgångsrecept. Roger ska absolut ha stor erkännelse för vad Kvibergs-projektet och övriga ungdomssatsningar givit i form av goda spelare till a-laget. Dock är faktum att Blåvitt tappat stort i idrottsliga framgångar från det att Roger gick från huvudtränare till "ungdomsansvarig" samt, enligt min mening, "chefsidéolog" inom organisationen.

Det förefallar som om Roger, efter sina framgångar som tränare, har en stor makt om vilka strategiska satsningar som görs hos Blåvitt idag. Verksamheten styrs av stor ekonomisk försiktighet och en inom elitfotbollen billig satsning på framgång; egna produkter. Detta ligger helt i linje med Rogers visioner från 90-talet om en allt större del av egna produkter i IFK:s a-lag. Frågan jag ställer mig är vilka framgångar vi supporters kan hoppas på framöver med denna idéologi? Ex-tränare Arne hade bevisligen ingen större tilltro till denna idéologi och jag själv ställer mig ytterst tveksam till detta. I dagens elitfotboll är det ekonomiska resurser som räknas och detta gäller faktiskt numer även Allsvenskan. Det gäller att på alla tänkbara sätt mobilisera ekonomiska muskler för att nå framgång och detta ger möjligheten för ett lag att värva spelare som går rätt in i laget och i förlängningen ger sportslig framgång. IFK har de senaste åren, enligt min mening, gått överraskande bra men inte nått hela vägen fram till guld och härefter framgångar i Europa. För att guld och framgångar i Europa åter ska bli en verklighet för oss supporters så menar jag att Håkan Mild måste sluta agera marionett åt en föråldrad och tyvärr orealistisk idéologi om framgång. Och att Rogers inflytande över IFK:s strategiska val för framgång omedelbart reduceras till noll och att IFK:s styrelse väljer att se verkligheten i i vitögat, och anpassar verksamheten efter den ekonomiska konkurrens som råder i dagens elitfotboll.


Fotnot: Notera att åsikterna ovan är gästskribentens egna och inte nödvändigtvis delas av Alltid Blåvitts redaktion.


Jimangel2006-10-11 13:15:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg