-
Inför IFK Göteborg - Djurgårdens IF
De senaste åren har vi mött DIF på Nya Ullevi i laddade matcher med stor betydelse för den absoluta toppstriden, i år är inte uppgörelsen lika het på förhand men förhoppningsvis kan den innebära ett trendbrott för IFK.
De senaste omgångarnas svaga resultat har gjort att vi förutsatt mirakelresultat inte kommer att ha något med den absoluta toppstriden att göra. Situationen är likartad för våra motståndare och deras säsong i stort påminner mycket om våran. Båda lagen siktade mot den absoluta toppstriden men ser nu att få nöja sig med att slåss i skiktet strax därunder efter att spelet enbart stundtals nått den nivå som supportrarna förväntat sig.
Dessutom har DIF precis som vi i år tappat nyckelspelare, misslyckats med säsongens stora forwardsvärvning, nyligen bytt tränare, och för att ytterligare förstärka likheterna lagen emellan verkar DIF numera ställa upp till spel enligt 4-4-2 allt som oftast.
Det faktum att de båda lagen ligger i ett slags ingenmansland en bit från toppen men på säkert avstånd från botten gör inte att pressen på dem inför avspark är lägre. Fortfarande finns det platser i Royal League att jaga och dessutom kan inte lag med de förväntningar på sig som IFK och DIF har underprestera en längre period utan att det blir en hel del turbulens runt klubbarna vilket man säkert vill undvika.
Blåvitt har nu fyra matcher i rad utan seger vilket inte tillhör vanligheterna och nu är det läge att stoppa den tråkiga trenden. Problemet för IFK de senaste omgångarna har främst återfunnits i försvarsspelet som sett ytterst virrigt ut. Problemen kan inte förklaras enbart av enskilda misstag i backlinjen även om det funnits sådana också utan beror mer på att lagets kollektiva försvarsarbete stundtals kollapsat helt och gjort det väldigt enkelt för motståndarna.
Allra tydligast var det i första halvlek mot Helsingborg senast, visst gjorde de rödblå en mycket bra insats men ett passivt och virrigt IFK gjorde det också väldigt enkelt för hemmalaget att briljera och spela ut. Vi kan inte spela med backlinjen högt upp i plan om inte mittfält och forwards sätter hård press på motståndarna och när backlinjen flyttar ner så kan inte mittfältet ligga kvar högt upp i plan och ge enorma ytor framför vårt straffområde.
Naturligtvis har våra tränare också noterat hur det sett ut och tydligen har försvarsspelet hårdtränats under uppehållet. Det faktum att träningsmatchen mot Elfsborg förra veckan slutade 0-0 är förhoppningsvis ett tecken på att den detaljen kommer förbättras till denna match. Det kan säkert behövas för även om DIF har haft svårt med målskyttet i år så finns där kapacitet och det krävs ständig uppmärksamhet för att kunna hålla koll på spelare som Jonsson och Kusi-Asare.
På dagens träning drabbades ”Alex” av en lårkaka och med lite otur innebär det att han missar morgondagens match vilket givetvis skulle vara ett stort avbräck. Även om Niclas sett lite sliten ut i de senaste omgångarna och inte dominerat på sedvanligt manér så har han ändå gjort ett bra jobb och landskamperna under det allsvenska uppehållet visade att formen var på gång igen.
På förhand känns det svårt att spå hur Kjell och ”Lampan” kommer att formera laget, och några omkastningar i startelvan är nog inte omöjliga. Det viktigaste är dock inte om det blir Berg eller Wallerstedt som startar, om Vasquez petas av Wowoah eller om Lago går in i backlinjen igen, det avgörande är att IFK hittar tillbaka till sitt lagspel och åter börjar fungera som det kollektiv som vanligtvis kan mala ner motståndet. Hittar vi tillbaka det så skall vi också klara oss bra även om det visar sig även om vi tvingas avvara ”Alex”.
Den blåvita truppen:
Bengt Andersson, Richard Richardsson, Alejandro Lago, José Shaffer, Thomas Olsson, Mattias Bjärsmyr, Adam Johansson, Magnus Kihlberg, Stefan Selakovic, Niclas Alexandersson, Samuel Wowoah, Hjalmar Jonsson, Jonas Wallerstedt, Pontus Wernbloom, Dennis Jonsson, Marcus Berg och Andres Vasquez.
