IFK Göteborg-AIK 1-0
Härligt väder, mycket folk, ett utmärkt resultat. På det hela taget en trevlig kväll på Gamla Ullevi.
Efter Malmös förlust igår så fanns det en chans för IFK att överta serieledningen, men då skulle det krävas vinst mot AIK. AIK brukar inte riktigt vara vårt favoritlag att möta och även om de har fått en del negativa rubriker för sitt spel i säsongsinledningen var det klart på förhand att det skulle bli en tuff match där man skulle få se en hel del bekanta gamla IFK:are i motståndarlaget.
IFK inledde matchen inför ett välfyllt Gamla Ullevi på ett bra sätt men man märkte redan från början att anfallarna skulle få slita hårt för sina målchanser mot ett tufft spelande AIK-försvar. Särskilt Zeb bevakades hårt och redan efter ett par minuter fick han en frispark i ett bra läge efter att Kibebe gått upp i ryggen på honom i en höjdduell. Frisparken blev dock resultatlös eftersom Martin Eriksson sköt utanför.
IFK hade ett spelövertag i början av matchen men AIK kändes farliga med snabba spelvändningar och Andreas Andersson såg inledningsvis väldigt pigg ut, men även Sharbel Touma såg farlig ut på deras vänsterkant. Det var dock Blåvitt som skapade den första riktigt giftiga situationen i matchen när Gustaf i den 9:e minuten fick tag i bollen i AIK:s straffområde och hans boll tog på en försvarare vilket gav Zeb ett jätteläge men från bara några meters håll lyckades han lägga bollen precis utanför stolpen. Även i nästa stora IFK-chans är Gustaf inblandad, ett fint samspel med Martin friställer honom i straffområdet och hans lyftning passerar Daniel Andersson i AIK-målet men det finns försvarare bakom som kan rensa till en hörna från höger. Hörnan som följde blev helt misslyckad och ledde istället till ett snabbt AIK-anfall. Från kanten spelas det en lång boll mot straffområdet där Bengan tvekar på om han skall gå ut för att försöka ta bollen eller om han skall stanna närmare mållinjen. Han beslutar sig för det senare och Tjernström hinner först till bollen och hans avslutning tvingar fram en avancerad fotparad av Bengan.
Mot mitten av halvleken hade IFK:s spelövertag avtagit alltmer och spelet böljade nu mer fram och tillbaka, men i 35:e minuten fick Jimmy bollen ute på vänsterkanten och lyckas slå ett perfekt inlägg in mot mitten av straffområdet. Där kommer Mild löpande med stormsteg och han hinner in i situationen före Thylander och kan helt otagbart för Daniel Andersson nicka in 1-0 till alla blåvitas stora glädje. Jimmy har ju sina kritiker men hans inlägg förlåter rätt mycket när de sitter lika bra som här. Direkt efter avspark visar Mild det som han är lite mer känd för än sina avslutningar, dvs sitt hårda närkampsspel. Timingen i tacklingen är väl inte denna gång inte helt perfekt precis och han kan istället inkassera ett gult kort efter att ha fällt Åslund. Halvlekens sista stora farlighet är också IFK:s, efter bra förarbete av Jimmy och Jonas får Höiland ett utmärkt nickläge som han bränner rätt rejält.
På det hela taget var det en rätt bra första halvlek av IFK. Det skapades ett antal riktiga bra chanser framåt och även om AIK:s snabba spelvändningar kändes farliga så rann lägena oftast ut i sanden. AIK hade dock gjort ett tidigt byte i första halvlek när Edman gick ut och Novakovic kom in och han tillförde genast en hel del kreativitet i deras mittfältsspel.
Andra halvlek inleddes med ett bra kantspel av IFK. Jimmy kom fram bra på vänsterkanten och fick till några riktigt bra inlägg som ledde till stor oreda hos AIK och på andra kanten så vågade Jonas utmana mer än i tidigare matcher och kom fram till ett bra avslut. Efter den pigga inledningen började IFK tänka alltmer försiktigt samtidigt som AIK givetvis ville satsa framåt. Det här ledde till ett spel som kändes igen från ifjol, dvs att det blir mer defensivt inriktat spel för att försvara ledningen. Eftersom vi har så bra försvar och målvakt lyckas ju den här taktiken rätt ofta men den gör att man som supporter står med hjärtat i halsgropen i stora delar av halvleken eftersom det blir en hel del motståndaranfall och halvchanser som följd. AIK:s bollinnehav blev nu allt större och Gustaf och Zeb blev rätt ensamma i anfallsspelet. I AIK kretsade nu väldigt mycket av spelet kring Novakovic som tycktes vara inblandad i det mesta av spelet framåt. Däremot hade 2*Andersson på topp det rätt svårt när djupledsspelet från första halvlek hade försvunnit och de tvingades kämpa mot ett samlat IFK-försvar. I mitten av halvleken kändes det som om det började osa tätt kring IFK-målet, men det var hela tiden mycket AIK fram till straffområdesgränsen men de lyckades sällan komma fram till de solklara lägena, när de försökte komma till avslut inne i straffområdet så var det hela tiden någon blåvit som lyckligtvis fick en fot eller ett huvud i vägen eller så försökte de med ofarliga långskott.
Ju närmare slutet av matchen vi kom desto mer folk flyttade AIK fram och det här gav givetvis upphov till ett antal riktigt bra kontringslägen men vid det här laget tycktes Zeb och Gustaf vara helt slutkörda vilket gjorde att det mesta framåt rann ut i sanden. Även på mittfältet såg flera rätt trötta ut och där fick Sebastian Johansson komma in som en nödvändig defensiv förstärkning på slutet. Slutminuterna blev heta med chanser åt båda hållen men efter två minuters tillägg så blåste domaren av och man kunde jubla åt tre bärgade poäng och övertagen serieledning. Nu gäller det bara att hålla den betydligt längre än vad vi lyckades med i fjol.
I övrigt kan det noteras att pappersspelet på sittplats vid matchstart inte alls funkade. Tråkigt att sittplats inte rör ett finger när läktargruppen har lagt ner tid och pengar på att arrangera det hela.
I paus och i början av andra halvlek var det tyvärr oroligt nere vid Tipsläktaren när AIK-fans försökte klättra över en grind för att förstöra IFK-flaggor. Det här ledde inte helt oväntat till att IFK-fans drog sig neråt hörnet för att visa vad de tyckte om saken. Polisen kom dit och bestämde sig till slut för att tvinga bort AIK-arna mot andra hörnet av läktaren. Trist att det nästan alltid skall uppstå problem när vi och AIK möts.
