Krönika: Ett blåvitt liv tar start
Det är mitt stora nöje att härmed presentera mig själv som ny medarbetare i Alltid Blåvitt redaktionen. Jag tänkte berätta när mitt blåvita liv startade och tog fart på allvar. Jag tror och hoppas att många känner igen sig i detta.
Liten och oförstörd
Det hela började en dag i vardagsrummet på Norumshöjd i mitten av 80-talet. Jag var någonstans 4-5 år och sprang runt och levde rövare under tiden min far tittade på fotboll. Det var en match mellan ett röd-blått lag och ett blå-vitt. Jag undrade frågande vilka som spelade? Far svarade Blåvitt mot Öis. Följdfrågan var givetvis, vilka är bäst? Min far svarade då att dom blåvita var självklart bäst och Torbjörn Nilsson var den största hjälten. Sen den dagen har det alltid varit självklart vilket lag som är mitt. Resterande delen av 80-talet handlade mest om att jag var Totte när det spelades fotboll på gården med kompisarna.
Det fantastiska 90-talet
På 90-talet då mitt verkliga intresse för fotboll och Blåvitt verkligen tog fart hade vårt lag som ni alla vet fantastiska tider och vi var oerhört bortskämda med bra resultat och framgångar i Europa. Det är ju också vakuumet efter detta vi lever i just nu med brist på framgångar.
Den 23/11 1994 hade jag, farsan och en kompis till mig bokat bussresa inkl matchbiljett till matchen som kom att bli det allra starkaste fotbollsminnet för mig. Jag antar många andra blåvita supportrar födda på 80-talet håller med mig om detta. Det var match i Champions League mot den europeiska storheten Manchester United. Väl på Ullevi så upplevde jag något magiskt, IFK Göteborg med ett yrväder till vingmutter som mest framstående stjärna stod för en av flera bragder det året. Vi krossade, nåja vi vann med hela 3-1 mot som sagt, Manchester United. I bussen hem pratades det vitt och brett om att vi faktiskt skulle kunna vinna den här turneringen. Att vi några månader senare åkte ut mot Bayern München med minsta möjliga marginal, ja det var synd för jag tror fortfarande att vi var kapabla att vinna Champions League det året. Jag kommer alltid att minnas denna dag och hoppas att jag eller mina barn kommer att få uppleva något liknande igen.
