Roger i träningsoverall
Alltid Blåvitt träffade Roger Gustafsson på Kamratgården för en lång intervju. I del 2 berättar Roger om sin tid som tränare.
- Det var visserligen inte direkt ett tränarskap i mina ögon, utan snarare att gå att rädda någonting.
Del 2
Detta är den andra delen i Alltid Blåvitts artikelserie om Roger Gustafsson.
Roger har varit med på hela resan med Blåvitt. Från bäst i Sverige till bland de bästa i Europa. Men han har även varit med om hårda tider. Framför allt fjolåret, men nedgången påbörjades redan 1997. 2002 blev ett hårt år för alla blåvita fans. Men även för ledare och spelare i klubben blev det tufft. Man hade som målsättning att kämpa om SM-guld, i slutet av säsongen fick man kvala sig kvar i allsvenska. Stefan Lundin avgick under året som huvudansvarigtränare och styrelsen frågade Roger om han kunde tänka sig ta över det sjunkande skeppet. I den andra delen av Alltid Blåvitts stora intervju med Roger Gustafsson får vi hör Rogers version på händelserna och hur det påverkade laget.
När du ser tillbaks på din tid som tränare i IFK Göteborg, vad minns du bäst då?
- Jag kom hit som juniortränare och var det från 1983-1989. Det var en överraskning att det sedan blev jag som blev huvudtränare. Det blev också en följd av att man flyttade upp två lärlingar varje år på ett framgångsrikt sätt, eftersom jag hade tränat dem i juniorlaget. Styrelsen kände att det var rätt metod och fullföljde det. Sedan var den perioden lyckad och laget vi hade då var otroligt bra. Det är lite svårt att förstå det ibland hur bra vi var då, och om man tittar idag på hur svårt det är att få fram ett bra lag så kunde man nog inte riktigt uppskatta det på samma sätt på den tiden. Jag har bara positiva minnen från den tiden.
Och ditt jobb efter tränarsysslorna?
- När jag slutade som tränare på hösten 1995 fick jag uppdraget av styrelsen att ta hand om den här ungdomssatsningen. Då jobbade jag i tre år med Fotbollens Hemligheter, alltså mellan 1996-1998. Sedan började vi projektet vid Kviberg, Änglagården, som bl.a. gick ut på att vi skulle bjuda in ungdomar från andra klubbar. I den vevan så blev det även lite problem med A-laget, och jag fick förfrågningar om jag kunde tänka mig att hjälpa till på seniorsidan, och fick då släppa det projektet. Tyvärr, förr det var ett väldigt roligt projekt att arbeta med, och jag kan förhoppningsvis fortsätta det nu. Min uppgift då var att jag var fotbollsansvarig, alltså inte klubbdirektör eller sportchef, och det var helt enkelt att stötta tränarna och spelarna. Det var en väldigt intressant uppgift tycker jag. Inte lika intressant som att vara tränare, men det var mycket intressant ändå, helt klart. Man får jobba så nära laget och vissa år, när Mats (Jingblad), Reine (Almqvist) och Stefan (Lundin) var tränare, var det stor press på dem och det behövdes en person i den rollen jag hade. Bosse Gentzel blev sedan anställd i positionen som då kallades VD, alltså som VD för det som skulle bli ett aktiebolag, och när det aldrig blev av blev Bosse tvungen att lämna sin post, och då fick jag ta över delar av hans sysslor. Det var rätt mycket jobb med budgeten, agenter och media, och det var kanske inte lika roligt heller då det var mindre fotboll och mer pappersarbete.
Känns det som ett rätt steg, det du tar nu?
- För mig känns det helt rätt. Tanken var ju att jag skulle fullfölja det arbetet jag började då, vilket jag får möjlighet till nu. Samtidigt så har det gått bra de åren jag sysslat med annat, så det är så sett inga förlorade år för IFK. Det som var förlorat är att vi tänkte satsa på en del utåtriktad verksamhet, men det ska vi försöka sätta igång igen nu.
1997 började storhetsperioden ta slut och vi börjar tappa under hösten. Vad är det som händer? Vad var det som gick fel och vad kan ha gjorts annorlunda?
- Många har frågat den frågan och nästan lika många har försökt svara på den, och den är nästan omöjlig att svara på. Det finns många orsaker till att det blev så. Dels så är det, det hela med Bosman då. Nu kan man givetvis fråga varför det påverkade oss mer än andra, men eftersom vi var den ledande klubben så var det vi som tappade mest både ekonomiskt och sportsligt. Sedan om det berodde på att vi skötte det dåligt eller om det var för att vi låg i Poole-position är svårt att avgöra, men det kändes som att vi "straffades" mest av det. Vi levde till stor del på att sälja spelare till Europeiska klubbar, och då tappade vi naturligtvis på den fronten. Dessutom så avtog suget att komma till IFK och ha möjligheten att spela i Europacuperna och bli landslagsspelare och proffs osv., eftersom man pga. Bosmandomen inte behövde gå till den mest framgångsrika klubben för att bli proffs. Attraktionen försvann lite därmed också.
Känns det som att den är på väg tillbaks?
- Ja, det tycker jag, men samtidigt så har vi tappat i den ekonomiska biten sedan dess. Även om vi inte vinner guld så är har vi varit ganska nära, vi har tagit silver och kommit fyra ett par gånger, men inte riktigt nått ända fram. Sedan har de här 100 miljonerna "ätits upp" allt eftersom och styrelsen frågade sig så gott som varje dag när det är dags att börja bromsa. Samtidigt måste man alltid fortsätta satsa, men det gick nästan inte ett tag.
Tror du att det var rätt gjort?
- Jag tycker det, om en svensk klubb har pengar så ska man fortsätta satsa. En klubb är ingen bank så sett. Någon gång ska man stoppa dock, det är ju nästa fråga, när ska man bromsa? Det tycker jag ändå att vi har gjort i någorlunda god tid.
Du sa att "Blåvitt är ingen bank, man måste använda pengarna", hur tycker du att Blåvitt ska satsa vidare?
- Man måste förbruka pengarna på ett bra sätt. Vi har använt delar av pengarna på ett kansli, en styrkelokal, en gräsplan till, en fotbollshall och Änglagården. Det är inte bara spelarköp det handlar om, man måste investera, så att spelarna förr eller senare kommer tillbaka. Det finns andra exempel på hårdsatsning inom svensk fotboll. Helsingborg har satsat på ett liknande sätt som det vi har, sedan har vi även klubbar som AIK och Djurgården som också satsat hårt. Halmstad är väl den klubb som tagit det lite lugnare när de fått sina pengar. Har man pengar ska man alltid försöka, även om det är svårt att lyckas, och det tycker jag hedrar styrelsen.
Läs fortsättningen, klicka här.
