Gästkrönika: Bolagisera IFK eller ge upp Europadrömmen?
Markus Hankins funderar över framtiden för blåvitt och efterlyser fler visionärer.
I gårdagens (1/11) Metro avslöjar FC Köpenhamns VD Flemming Östergaard en öppen ambition att köpa upp en börsnoterad svensk förening, nämligen AIK. Östergaard sågar svensk fotboll totalt, utan att direkt motivera sina åsikter utöver det vi alla redan vet, nämligen att om man likt FC Köpenhamn äger sin arena så får man mycket större ekonomiska möjligheter att hävda sig gentemot européiska klubbar. Denna ekvation vill Östergaard få att framstå som om det vore han själv som är den enda Nordiska klubbledaren som förstår. Det vill säga att starka ekonomiska förutsättningar är den enda vägen för att utveckla fotbollsföreningar i en allt mer globaliserad och konkurrensutsatt fotbollsmarknad. I dagsläget är det en enorm utmaning för IFK Göteborgs klubbledare att motbevisa Östergaards sågning av svensk fotboll. Hur visar styrelsen i IFK Göteborg tillräcklig handlingskraft för att motbevisa att det inte är nödvändigt att skrota hela medlemsföreningen och ersätta det med ett aktiebolag?
Direkt när en förening bolagiseras så får man loss kapital genom försäljningen av aktier, ett kapital som kan stärka vilken förening som helst och som kan vara väldigt lockande att få sina händer på. Om man sedan råkar sätta sprätt på detta kapital kan man alltid genomföra en eller ett par (som i AIK:s fall) nyemissoner där man åter "pumpar in" pengar i aktiebolaget. De kortsiktiga effekterna av att bolagisera en hel förening är därmed ganska lockande om man förutsätter att inget oförutsett händer, exempelvis att föreningen blir uppköpt av en storägare.
Det finns de som försöker gardera sig mot uppköp genom att låta föreningen själva äga en majoritet av aktierna, likt det sätt Telia hittills ägts till 51% av svenska folket genom staten. Samma idé läggs då på bolagiseringen av en klubb där en medlemsförening ska äga en majoritet av aktierna i klubben för att säkra försök till spekulation med klubbens kapital, investeringar och spelare. Problemet som finns i detta är att man tappar möjligheten att få in det kapital som hela bolagiseringen hade som potential, i och med att hälften av aktierna stannar kvar hos föreningen och eventuella pengar bara byter kontonummer utan att komma som ett tillskott utifrån.
Svenska föreningar som driver sin verksamhet i föreningsform men exempelvis har dotterbolag till föreningen i aktiebolagsform så, som IFK Göteborg driver sitt promotionbolag, har säkrat sig mot uppköp. Men dessa föreningar har ett mycket kraftigare dilemma och det är att säkra medlemmarnas opinion om att denna metod av föreningsdrift är en vägvinnande sådan. Poängen är att det för en medlem eller sympatisör (supporter) av en förening kan verka väldigt lockande att bolagisera föreningen, i vårt fall IFK Göteborg, eftersom det innebär dels ett nytillskott av kapital till verksamheten och dels även för att andra klubbar lyfts fram som framgångsrika bolag i den nordiska omgivningen. Men som en baksida till detta s tappar alla medlemmar direkt sin likvädiga demokratiska röst inom föreningen. Årsmötet där alla medlemmar med sin röst har lika stor rätt till att uttrycka sin åsikt om vilken styrelse föreningen ska ha och vilka större målsättningar föreningen ska arbeta mot- försvinner och ersätts med en bolagsstämma där den som köper störst del i föreningen har störst makt i föreningen. För även om man förespråkar ett system där bara en minoritet av aktierna är till salu så blir det snabbt så att storägare kommer att ställa krav på framträdande positioner inom föreningen, exempelvis styrelseplatser. Från denna styrelse kan man då driva krav på att beslut om endast en aktieminoritet för privata ägare skall förändras. Det vill säga att det blir möjligt att genom uppköp häva medlemmarna vilja om att ha kvar föreningens aktiemajoritet.
AIK har genom sin bolagisering på längre sikt öppnat upp för spekulation på deras produkt. Om man lyckas framgångsrikt att etablera sig som ett topplag i Allsvenskan och dessutom (mot förmodan) få framgång i Europa kommer deras aktie att bli väldigt intressant för spekulanter och riskkapitalister. Eftersom AIK sedan bolagiseringen levt i en fotbollsmässig verklighet där motgångar varit det enda kontinueliga ligger dessutom deras aktiekurs långt under dess potential. Ett motsvarande exempel är hur riskkapitalisten Gardell med cirka 5 procents aktieinnehav i lastbilsjätten Volvo på ett effektivt sätt för närvarande ökar sin makt inom koncernen. Han har krav på styrelseplats för sitt riskkapitalbolag och har ambitioner att genom utdelning till aktieinnehavarna minska kraftigt p Volvos egna kapital för att samtidigt berika sig och sin riskkapitalgrupp rejält. Liknande situationer kommer definitivt att uppstå ju mer attraktiva aktierna i svenska fotbollsföreningar blir. Om en förening lyckas väl ute i Champions League och får ett tillskott på cirka 150 miljoner på en till tv säsonger likt Blåvitt på -90 talet så vore det en katastrof för den föreningen om stora aktieinnehavare beslutade att det ekonomiska tillskottet istället för att återinvesteras i verksamheten skulle delas ut till ägarna.
Men samtidigt som det finns enorma risker med bolagisering av en förening som IFK Göteborg så behövs det ett tänkande inom föreningen IFK Göteborg som motsvarar de bolagiserade (framgångsrika) föreningarnas. Man måste ligga längst fram, inte långt fram, utan längst fram på alla områden av utveckling på den svenska fotbollsmarknaden. I dagsläget är detta absolut inte fallet. Vi var tvåa på bollen i samarbetet med IMG, där IMG dessutom var den part som kontaktade oss, inte tvärtom. Dealen med IMG som bland insatta beskrivs som en liknande version av det avtal som IMG har med Malmö beskrevs av ordförande Stig Lundström som det största som hänt IFK Göteborg. Här har vi ett tydligt bevis på att vi saknar visionärer i dagens Blåvitt.
IFK Göteborg har Sveriges bästa och publikt mest förankrade varumärke inom idrotten. Med detta som grundförutsättning är det närmast helt absurdt att det inte finns långt framskridna planer på en egenägd fotbollsarena. IFK Göteborg sitter idag, för att inte tala om de senaste tio åren och väntar på att Göteborgs Kommun ska bygga oss en ny arena. Inget fel i det då det är både rätt av Göteborgs Kommun att bygga en ny fotbollsarena i Göteborg och rätt av Blåvitt att i dagsläget spela på den här arenan.
Men det som saknas är en ambition som redan om ett par år går över den nu planerade arenan, en ambition som på allvar vill skapa Sveriges första föreningsägda arena och där föreningen IFK Göteborg tillsammans med samarbetspartners, sponsorer, investerare, IMG, supportrar och medlemmar får full beslutanderätt om utformning och därmed inkomstpotential av.
För varje dag som ledningen i IFK Göteborg accepterar att man ska spela på en arena som är en kommunal kompromiss mellan tre föreningar och deras supporterklubbar, för varje dag som föreningen tycker att det räcker med mittplaceringar i Allsvenskan så länge vi har högre långsiktiga mål, för varje dag som vi inte ser till att vara marknadsledande så rycker fotbollseuropa ännu ett steg längre ifrån föreningen.
Idag finns inte en ambition att inom överskådlig framtid äga en egen fotbollsarena inom IFK Göteborg. Det kommer förmodligen krävas att vi får en enorm fotbollsframgång under flera säsonger i kombination med att vi spelar på den nya Kommunala Ullevi-arenan för att debatten om en egenägd arena på allvar ska växa fram. Tragiskt nog är den svenska fotbollsmarknaden uppgiven gentemot sina nordiska toppkonkurrenter, i dagsläget främst FCK. Istället för att lägga upp höga ambitioner för att föreningen ska växa ekonomiskt och på så sätt få möjlighet att öka satsningen på det sportsliga så sitter svenska föreningar och väntar på att få framgång för att sedan satsa. Djurgårdens IF är skräckexemplet på detta då man med stort publikunderlag i Sveriges största stad spelar på landets klart mest nedgångna arena. Detta i kombination med att man börjat investera externt riskkapital i gigantisk omfattning när man börjat vinna gör att man satt sig själv i en ond cirkel där man istället för att tjäna pengar som föreningen kan använda plockar in pengar utifrån som man blir beroende av istället för att bli självgående.
Om dagens styrelse i IFK Göteborg inte inser vikten av att börja tänka i avsevärt större banor så kommer det inte att dröja mer än ett par år innan föreningens medlemmar antigen helt tappar hoppet om att åter etablera Blåvitt som en toppklubb i nordisk fotboll alternativt att de går emot föreningens ambitioner och bolagiserar hela verksamheten för att försöka oss på en ny modell. Detta helt på grund av att IFK Göteborg i dagsläget inte ens är nära sin marknadspotential på en enda sektor, inte på marknad, inte på ekonomi, inte på organisation, inte inom arenafrågan, inte gentemot publikunderlaget och så vidare. Ingenstans når just nu IFK Göteborg med sin verksamhet upp till sin fulla potential och även om samtliga föreningsledare säkerligen skulle garantera att ambitionen hela tiden är att bli bättre och bättre så går det alldeles för långsamt och med alldeles för få innovativa och nyskapande drag för att föreningen ska få godkänt. Om inte visionärer växer fram kring IFK Göteborg inom ett par säsonger, där ambitionerna är kraftigt högre än de nuvarande, både gällande det ekonomiska, marknadsmässiga och sportsliga- så förutspår jag att medlemmarna kommer genomföra en omfattande bolagisering och omstrukturering av hela föreningens verksamhet.
Kanske blir det istället så att IFK Göteborg om ett par år ägs av FC Köpenhamn. Jag tror inte att det kommer dröja länge förrän våra eventuella negativa farhågor om en bolagisering övervinns av den brist på visionärsanda som råder inom föreningen för tillfället. Om ingen sätter rejäl fart på aktiviteten kring Kamratgården kommer ett sådant uppköp att inom en inte alltför lång framtid vara det mest attraktiva alternativet för oss medlemmar och supportrar till IFK Göteborg. Det är dags för föreningen att ta initiativ, innan det är för sent.