- -
Inte mycket att rapportera om
Den här matchen är värd att noteras i historieböckerna enbart eftersom det med all säkerhet var den sista tävlingsmatchen någonsin på Gamla Ullevi. I övrigt var den inte särskilt minnesvärd, IFK tryckte på och hade lägena men lyckades aldrig avgöra.
De usla resultaten under hösten gjorde att den här matchen egentligen var helt betydelselös, varken IFK eller HBK hade särskilt mycket att vinna eller förlora på matchens utgång. Med ett sådant utgångsläge kan man tänka sig två olika matchutvecklingar, antingen kan det bli hawaiispel där lagen byter chanser eller så blir det nittio minuter som mest skall spelas av. Den här matchen föll väl mer i den senare kategorin även om IFK förde spelet och ville vinna så var inte intensiteten på topp. Lagen hjälptes inte heller av planen som var minst sagt ojämn och inte direkt främjade kortpassningsspel.
Då Hjalmar och Jose var skadade och ”Ölme” avstängd fick Samuel starta som vänsterback vilket inte direkt ingav något förtroende på förhand. Det skall dock sägas att Wowoah klarade sig helt ok som back även om han drog på sig ett (hårt dömt) gult kort, men han hade märkligt lite att göra eftersom HBK knappt anföll överhuvudtaget och än mer sällan via kanterna. Bredvid Bjärsmyr i mittförsvaret fick Dennis förtroendet och det säger kanske en del om Lagos chanser till ett kontraktserbjudande?
På topp fick George och Marcus chansen vilket innebar att Selakovic åter fick nöja sig med bänken. Dagens anfallspar inledde matchen på ett bra sätt, George lyckades ofta ta hand om uppspelen och de båda kom ofta med i spelet. Däremot hade de ingen större lycka med avsluten, Mourad sköt över ett antal gånger och Berg lyckades aldrig få någon styrsel på sina nickar. Därför lyckades inte IFK omvandla sitt spelövertag i matchinledningen till några mål och matchen jämnade ut sig.
HBK spelade rätt defensivt och Arvidsson blev väldigt ensam på topp när den välväxte Kujovic hamnade längre neråt mittfältet där han försökte vinna nickdueller. Därför hade de svårt att spela sig fram till några chanser och de småfarligheter de skapade kom på frisparkar som spelades in i luften när de flyttat upp sina nickstarka backar också. Detta hände i den 28:e minuten när Arvidsson fick bollen efter en skarvnick men i sista sekund lyckades en ifkare täcka skottet. Avslutningen av halvleken led fortsatt på en brist av riktigt farliga lägen, en del halvchanser kunde noteras men egentligen inget som verkligen oroade Sahlman eller Andersson.
Mållöst i paus efter en halvlek som inte kan få bättre betyg än halvhyfsad, mycket boll för IFK men ingen skärpa framför mål. Däremot var försvarsspelet tryggare än på länge även om det kanske berodde minst lika mycket på HBK:s bleka anfallsspel.
Halmstad gjorde ett byte redan i paus och tog in ”Turbo” Svensson (osäker på hur passande det smeknamnet är längre) istället för Kujovic vilket kändes som ett rätt defensivt byte även om Ingelsten såg ut att ta ett steg upp i plan. Det var dock IFK som tog hand om inledningen av den andra halvleken även om de inte lyckades skapa så mycket mer än ett antal hörnor. Blåvitt fortsatte sedan att föra spelet under resten av matchen även om trycket varierade rätt kraftigt.
Mot slutet av matchen var det dock främst ett lag som var intresserat av att anfalla, både Selakovic och Wallerstedt kom in och av dem utmärkte sig Jonas mest positivt. Spelet passade honom bra med mycket inläggsbollar från kanterna men det bästa läget för hans del kom i den 78:e minuten när Kihlberg såg att han var fri i mitten av straffområdet och fick fram en precis lyftning, Jonas tog emot och gick på skott men Sahlman gjorde en jätteräddning. Några minuter senare testades HBK-målvakten igen, ”Alex” slog ett inlägg som nådde Walle på bortre stolpen, hans nick tvingade Sahlman till en fin enhandsräddning men bollen gick ut till Selakovic som nu hade öppet mål på några meters avstånd. Han lyckades dock undvika att göra mål och satte sitt skott i ribbans undersida och ut, imponerande.
Den missen gjorde att de flesta förstod att det nog inte skulle bli några mål i dag och efter att ha skalat bort några av de annonserade övertidsminuterna kunde den för dagen misslyckade domaren Åke Andreasson blåsa av vår säsong. Den började svagt, fortsatte med en stark sommar men avslutades riktigt, riktigt uselt även om spelet i de två sista omgångarna i alla fall var lite bättre. Nu är det dags att samla krafterna under vintern och komma tillbaka till toppen 2007.
Tack och adjö, Gamla Ullevi!
