Gästkrönika: "Höj ambitionerna kring den nya arenan!"
Efter nyår beräknas rivningen av Gamla Ullevi börja. Enligt planen ska arenan ersättas av ett ”Nygamla” till hösten 2008. Ett Nygamla som av allt att döma inte kommer att uppfylla de grundläggande krav som man bör kunna ställa på en fotbollsarena för 2000-talet. Alla ansvariga: höj ambitionerna nu!
Redan de första signalerna i arenafrågan, vilken jag som ledamot av Änglarnas styrelse blev inblandad i på allvar för ett år sedan, fick nackhåren att resa sig på mig. Man hade börjat med att sätta en budget (180 miljoner), fastslagit att denna på inga villkor fick överskridas, och sedan funderat över vad som krävs på en modern arena. Bakvänt, i min värld. Att förutsättningen för att vara med i processen dessutom var att man skulle acceptera en rad mer eller mindre informella krav på diskretion, istället för att från början blanda in en bred bas av brukare (som man gjort i till exempel planerna på byggnation kring älvstranden och Heden), var även det en varningsklocka. Jag gillade det inte alls. Frågan, i kombination med en del privata angelägenheter, fick mig så småningom att lämna Supporterklubbens styrelse. Men eftersom Änglarna nu gått ut och kritiserat planerna, ser jag det som legitimt att säga mitt hjärtas mening i frågan. Det är alltså den jag redovisar nedan.
En omodern arena
Den arena som nu ligger på ritbordet, är i mina ögon inte tillräckligt bra. Den håller en standard som åtminstone som jag ser det motsvarar en arena byggd på 80-talet. Det här beror inte på att de som projekterat arenan är klantarslen eller något liknande, utan helt enkelt på en väl ”optimistiskt” tilltagen budget. HIGAB har nog gjort det mesta av till buds stående medel.
Jag ska hur som helst exemplifiera några av arenans brister, så som planerna ser ut i dag (info från arenamötet den 20 november):
· Huvudingången i nordvästra hörnet kommer att resultera i att sektioneringen blir lidande; hela hörnet kommer att bli ett trapphus, vilket försvårar en permanent sektionering mellan lång- och kortsida. Vad detta betyder för säkerhet och ekonomi kan en åsna räkna ut.
· Vissa av sektionerna fylls dessutom på nerifrån. Detta betyder att det längst ned på läktaren kommer finnas en gång, precis som på Gamlas ståplats idag. Följderna blir att läktaren kommer längre från planen, samt en helt given trängsel framme vid räcket.
· De två etagen på kortsidorna kommer skapa extremt långsmala och låga sektioner, 15 respektive 9 rader höga på Norra. Med nuvarande utformning kan jag inte, hur jag än vrider på frågan, inse vilka supportrar som skulle acceptera att stå på nedre med mindre än att samtliga andra platser är sålda. Sektionen är i praktiken oanvändbar.
· Försäljningsställena på arenan är vidare utformade som kiosker, inte som restauranger eller pubar. Enligt planen ska vi alltså fortsätta köpa korv på vår hemmaarena det närmaste halvseklet.
· Inga fasta bildskärmar är planerade; vi ska, liksom föredömet (!) Borås Arena, alltså dras med en kranbil utanför vår ”2000-talsarena”.
Sist men inte minst, så ska följande sensationella standard känneteckna ”Nygamla”:
· Det ska inte finnas något riktigt tillagningskök i anslutning till VIP-logerna. Utfordring av våra sponsorer ska alltså ske via cateringbolag!
· Slutligen: den som tänkt sig att driften ska kunna generera pengar utöver fotbollsarrangemang, kan i hög grad glömma det. Den stora inkomstkälla som exempelvis upplåtande av arenan för konserter kunde innebära, är nämligen omöjlig med planerad kvalité. Arenan skulle ”skaka sönder”!
Det finns mer att säga om det här, men jag låter ovanstående illustrera en allmänt låg standard och nöjer mig med att hänvisa till Änglarnas text på ämnet för lite mer information.
En strukturell konkurrensnackdel för Göteborgsfotbollen
Jag är på inga sätt någon expert på arenor, men åtminstone för mig låter flera av ovanstående detaljer helt vansinniga.
Jag tror att om vi bygger arenan enligt nu liggande planer, så kommer vi i Göteborg få dras med en konkurrensnackdel för Göteborgsfotbollen de närmaste femtio åren. Inom kort kommer arenor av en helt annan klass stå klara i Stockholm och Malmö. Till en bättre arena är det rimligen lättare att locka folk; de klubbar som huserar på dessa bör alltså kunna satsa mindre marknadsföringsresurser per betalande marginalåskådare, än vad vi kommer behöva göra. Och varje slant man kan spara in på marknadsföring, är en extra att satsa på spelarmaterial. Våra motståndare får med andra ord mer muskler per krona, än vad vi kommer kunna få här i Göteborg. Ungefär det här resonemanget har trots allt förts beträffande Gamla Ullevi under ett antal år. Ska vi verkligen bygga in samma problem i den nya arenan?
Vi ska dessutom ha klart för oss att konkurrensnackdelen i viss mån redan är ett faktum: i Göteborg har vi tre elitklubbar som delar på samma arena – något vi sannolikt är ensamma om i Europa. Detta innebär att vi aldrig kan bygga föreningarnas varumärken lika effektivt med hjälp av arenan, som våra konkurrenter i exempelvis Stockholm kan. Vår klubb kan aldrig ”bli ett” med arenan, ha ett ”eget hem” på samma sätt som de. De här nackdelarna behöver kompenseras på något vis. Vi behöver tänka visionärt. Men vad gör vi? Jo, vi ser Borås som ett föredöme.
Konsten att kasta 180 kommunala miljoner i sjön
Jag tror att med den standard som nu är planerad, så kommer det inte finnas någon framtid på den här arenan. Åtminstone inte för IFK Göteborg. Jag tror att vi inom tio år måste bygga nytt, i värsta fall i en grannkommun eftersom kommunledningen här knappast kommer se med blida ögon på en flytt, som lämnar våra båda mindre alliansbröder med en alldeles för stor arena.
Jag frågar mig därför: är detta allt Göteborgs tre största elitklubbar, aktiva i världens största idrott, förtjänar? Är detta ett ansvarsfullt sätt att hantera 180 kommunala miljoner? Jag tycker inte det. Jag tycker tvärt om det är att kasta pengarna, och det skyltfönster för staden som en stark fotbollsrörelse innebär, i sjön. Jag önskar att de ansvariga politikerna kunde ta sig samman och våga vara lika visionära som när de byggde Göteborgs andra opera (för 380 miljoner). Den andan skulle behövas nu.
Demokratisera processen, fundera över finansieringen!
Vi är väldigt långt fram i processen, så det är redan sent att göra några större förändringar. Men jag ska ändå komma med några förslag på tänkbara åtgärder som kan genomföras:
1) Klubbledningarna bör tillsammans med supporterklubbarna omedelbart göra upp en detaljerad lista över de minimikrav man måste kunna ställa på en långsiktig arenalösning i Göteborg. Uppfylls inte kraven, bör man fråga sig om arenan är värd att byggas, eller om man tills vidare ska lägga projektet på is.
2) Om inte detta är en framkomlig väg: rita klart arenan och presentera alltihop, med exakta, skalenliga modeller och detaljbeskrivningar, för alla brukare. Fråga sen om detta är vad göteborgarna vill ha. Demokrati bör vara en dygd även i fotbollssammanhang.
3) Utred i alla händelser vilka möjligheter det finns att tillföra kapital till projektet. Kan man finansiera en större satsning kommunalt – exempelvis genom att riva det stora och i hög grad oanvända betongschabrak som Nya Ullevi utgör, sälja marken och lägga en del av pengarna på ”Nygamla”? Och vilka möjligheter finns det att tillföra externt kapital, exempelvis genom försäljning av arenans namn?
Jag hoppas innerligt att allianslagens supporterklubbar i ett kommande gemensamt uttalande i arenafrågan, visar en vilja att driva den här eller en liknande linje. Om inte de gör det, så står hoppet till Göteborgspressen eller den politiska oppositionen. För att tro att klubbarnas styrelser ska göra det, det är att hoppas på för mycket. Deras ledamöter är inte dumma, men de är en del av det kommunalindustriella komplex som drivit hela arenaprocessen från början. De kommer inte att ändra sig.
Hur som helst är åtminstone min åsikt klar: Göteborgsfotbollen förtjänar mer än det vi ser nu. Alla inblandade borde tänka om, och de borde höja sina ambitioner kring den nya arenan. Jag väntar med spänning på sådana tecken – men med rätt lite tillförsikt.
