Gästkrönika: Glaskub, Flyttbara tårtbitsläktare, Tält?
- Hur fan går det ihop? Det undrar signaturen Burke i detta inlägg i Arenadebatten.
Uppvuxen som jag är i ett socialdemokratiskt land, med ett socialdemokratiskt utbildningssystem och med socialdemokratiska bekanta, har jag alltid fått dölja den konservativa och nostalgiska sidan hos mig. Det har alltid ansetts vara lite fult i det här landet att vara motståndare till förändring och tycka att det var bättre förr. Men sån är jag.
Det förflutna bär, för mig, ett romantiskt skimmer.
Jag minns kalla decemberkvällar på Nya Ullevi och fantastiska lyckokänslor på samma arena, men jag har däremot inget minne av att jag då någonsin reflekterat över vilken stor cementklump arenan egentligen är, eller hur långt det är till planen.
Jag minns bara lyckan.
Jag minns också varje match på Gamla och hur jag fastnat på "min" lilla ruta på ståplats. Jag känner igen alla som står däromkring, för av någon anledning är det alltid samma människor som står just där. De flesta har jag aldrig pratat med, men man hälsar alltid på varann med en vänskaplig nick. När arenadebatten rasar som värst slår det mig att antagligen splittras vår lilla grupp när vi tvingas flytta. Antagligen får jag aldrig återse mina vänner. Förändringens kalla vind kommer att separera oss.
Man pratar om en arena med bara sittplatser, eller möjligtvis ståplatser bakom målen, men på gamla får jag alltid stå mitt på långsidan och när man ser på fotboll ska man stå, sittplats hör hockeyn till.
Även det karga svenska klimatet och det faktum att man måste stå i tre timmar tillsammans förenar mig och mina anonyma vänner. Det är lite jobbigare, lite svårare att gå på fotboll. Men det är också det som gör oss hårdare. För varje fruktansvärd och förnedrande förlust man fått se i iskallt spöregn, för varje Christer Furst-frispark i krysset i sista minuten i snö och blåst, för varje Fröjdfeldt-tavla som kostar oss segern, blir varje vinst i julisolsken tredubbelt skön.
Det ska vara så att gå på fotboll. Man ska vara på plats en och en halv timme innan matchstart för att få sin plats, man måste passa sig för att dricka för många öl innan matchen för att man vet att det kommer att vara omöjligt att hinna lätta på trycket i halvtid. Det ska va tufft att vara blåvittsupporter.
Det är det som förenar oss. Det är det som gör oss starkare. Det är på gamla vi hör hemma.
