Gästkrönika: Tid för eftertanke, del två
Läs fortsättningen på Petter Lundgrens gästkrönika.
I dagar som dessa är det lätt att ta till lite väl stora ord som frälsarens ord, men faktum är att man får gå långt tillbaka i tiden för att hitta en liknande värvning till Blåvitt. Visst har vi haft vår beskärda del av spektakulära spelarköp i synnerhet på forwardssidan, men många av dom har varit mer av det dumma och kontroversiella slaget, där Robert Andersson är praktexemplet. Andra förvärv var inte så etablerade som man i efterhand tror. Andreas Andersson var varken skyttekung eller landslagsman när han kom till oss, där var vi ett steg på vägen, men ingen har egentligen varit en så på förhand nästan helt given succé som Ijeh. Att många nu, i synnerhet malmöiter ställer sig väldigt skeptiska är konstruerade åsikter, där man känslomässigt tar fram hans negativa egenskaper och förtränger hans positiva. Jag förstår deras sorg och besvikelse till fullo, jag har själv varit i deras position med andra spelaraffärer som blåvit och det måste alla vi änglar ha i åtanke när vi besöker himmelrikets forum. När Källström valde dif blev jag över en natt övertygad om att han skulle floppa. Killen var för fet och för långsam för att lyckas utanför den skyddande atmosfären kring häckenborgen, just Andreas Andersson blev över en natt fullständigt oduglig utan Stefan Pettersson vid sin sida, något jag i och för sig fortfarande delvis står för. Killen har bara öst in mål med Steff som kompis, men idag bygger hans spel på kvalitéer som vi bara kunde se antydningar av under hans tid hos oss (tänker framför allt på Rangersmatcherna, då han var bländande även spelmässigt). Jespergrejen har jag inte riktigt kommit över än och har ännu inget riktigt perspektiv på det, men jag ogillar jämförelsen att detta var likvärdigt med vårt köp av Ijeh som många gör idag, då vi (både klubb och fans) gjorde precis allt i vår makt för att få honom att välja oss. MFF signade Igor redan innan säsongen var över och förhandlade vad jag förstår knappt med Ijeh, det är en viss skillnad. För det kan vi skatta oss lyckliga idag då Ijeh nog hade varit mer svårövertalad om det låg 3500 himmelsblå namnunderskrifter i hans bakhuvud och malde. Dessutom skrev aldrig Jesper något öppet brev till oss i GP, som Ijeh gjorde för de himmelsblå i sydsvenska. Hälsningen till de himmelsblå blir dock att jag förstår deras bestörtning, men jag lovar även att den värsta smärtan går över. Och kan ni egentligen klandra oss för att föröka värva Ijeh? Vad hade ni gjort i motsvarande läge?
Det snackas mycket om symboler och signaler just nu. Jag håller med, det är nya tider nu. Den nya ledningen har inga gamla vänskapsband att ta hänsyn till i sitt arbete vilket känns nytt. Det är lite mer av den "vi vet att vi är Blåvitt, vilka TROR ni att ni är" attityd som jag och många med mig eftersökt en längre tid. Inget mer ödmjukt daltande och mer av insikten att alla andra svenska klubbar är konkurrenter. Det luktar lite 70-tal över det hela för vi var kontroversiella även då, med lyckat resultat. Den inofficiella kritiken mot Halse från makthavare angående arenafrågan, tar jag enbart positivt. Konstigt nog var det en åsikt man även kunde utläsa på öisarnas forum. Tur att Halse finns som inte finner sig i deras inskränkta bullshit. Att Bengt Madsen kommer gör fler arga utspel kan vi utgå ifrån, de har ju inte förhandlat om köpesumman än och jag hoppas att Persson tar emot dom med samma sorts gäspningar han gjort hittills.
Sedan kan jag inte låta bli att kommentera Lauls krönika i Aftonbladet. Det vore fel att klandra honom egentligen. Förmodligen fick just han det uppdraget av sin chef för att göra en sågning. Hur hade texten lagts ut om Bank i stället fått uppdraget? Sportkrönikörerna är väldigt måna om att sticka ut och vara originella, varför är dom annars så blyga med att ställa frågor på en presskonferens. Alla tycks de ha trott att alla andra skulle hylla värvningen varpå dom sågade. Bank sticker i sammanhanget ut då han är den enda som känns genuint ärlig och som inte tar egocentriska eller kommersiella hänsyn då han skriver sina texter. Därav inte sagt att han alltid har rätt.
Till sist en hälsning till Blåvitts marknadsansvariga. Nästa gång ni skall presentera ett liknande nyförvärv, kan ni inte ta en lokal som är dimensionerad åt Jerry Williams. Det krävs åtminstone en Joe Labero eller Neemi Järvi.
