Träningsrapport 031208
En ensam stackars hisingspojk, drog nitlotten mot "majornamaffian" under dagens träning och åkte på sketjobbet att skriva träningsrapporten från dagens exerciser i Delsjöns ishall.
Icke närvarande idag var Bengan, Ijeh, Sandklef och Hjalmar (Marino rehabtränade vid sidan av den "riktiga" träningen).
Passet började med lite uppvärmning, skott och passningsövningar innan spelet kom igång. BoJo verkar alltid ha väldigt mycket spel på sina träningar och skiljer sig väldigt mycket från schablonbilden av försäsongsträningar man har från sin egen ungdom. Detta är säkert uppskattat i truppen, men vi som tittar på hade gärna sett lite mer armhävningar och "idioten".
Spelet var som sagt var igång ganska snabbt. Först spelade dom på två tillslag utan mål med 8 man i varje lag. Det var tätt och trångt med många tuffa närkamper och högt tempo. Föga förvånade var därför Milds lag mest lyckosamt under detta moment. Ett otränat öga kanske inte kan avgöra när det är högt tempo eller ej, men man kan ha som tumregel att så är fallet när Jonas är rejält andfådd vid drickapauserna.
Efter ungefär halva träningen var det dags för spel med mål. Martin med jetlag gick av träningen liksom Rickard av för mig okänd anledning, förmodligen lite skadebekymmer. Spelet mellan de två lagen jämnades ut avsevärt och den fåhövdade publiken bjöds på många tuffa närkamper. Bland annat bjöd Mild vår junismålvakt på en ömsint armbåge i nacken vid en luftduell och nog sjutton small det ganska rejält när Sebastian "Styvmor" Johansson och Ölme hamnade i motlägg med efterföljande brottningsmatch. Matchen slutade oavgjort efter mål av bland andra Styvmor och Långås och avgörandet fick ske på straffar. Något som visade sig vara för svårt för den blåvita truppen. Endast Erling och Anton missade sina straffar och de straffar som fastnade bäst på näthinnan var en Ölmekanon, stolpe in vid krysset (efter vilken han gjorde korstecknet) samt en läcker chipstraff av Mild. Matchen fick tillslut avgöras via klunsning mellan Kalle och Jonas där Kalle drog det längsta strået under Rosens högljudda förnöjelse.
Hetast just nu:
1. Håkan Mild. St Håkan har en tämligen misslyckad säsong bakom sig, fylld av skadebekymmer. Dessa verkar han vara helt kvitt nu och förefaller vara oerhört revanschsugen inför kommande säsong. Han gör precis allt rätt i sitt agerande på planen. Närkamper, passningar och dribblingar levereras på ett så självklart sätt att jag med stor tillförsikt, ser fram emot kommande säsong. Han håller samma nivå som han gjorde 2000-2001 och ska bara med till EM.
2. Tomas Rosenkvist. Även Rosen har en tung säsong bakom sig med många skador, men en månads semester verkar ha gjort honom gott. Rosen var väldigt framträdande även förra veckan, en trend som fortsatte under dagens träning. Formkurvan är stigande och det bådar gott.
3. Mikael Antonsson. Sillhövdas stolthet går från klarhet till klarhet. Anton är Anton kort och gott och man har börjat vänja sig vid att han gör allting rätt. För en supporter är det lätt hänt att man tar till överord på grund av hemmablindhet för just sina egna spelare. Men jag ser riktig, framtida storhet i Anton. Om inte "Glenn Hysénklass", så åtminstone "Peter Larssonklass", vilket är, minst sagt bra nog. Och jag är helt säker på att vi forumrävar om tio år kommer spekulera i vem i U-truppen som blir den nye Anton, precis som vi idag gör om Rehn, Mild och Steff.
Bubblare:
Kjell Pettersson. Det har nämnts förut men Kjells konföring ojojoj.. Den borde filmas och användas som instruktionsvideo på SvFF´s tränarutbildningar.
Hans Andersson. Att Hasse Bula besöker kamratgården och kollar in träningen på arbetstid, borde få fart på den något tynande arenadebatten igen. The valhallaplan, bra som fan!
Inte ens nära:
Peter Ijeh. Var finns karln? Var föreställningen på Storan bara ett stort PR-jippo utan sanning? Eller tränar han redan i morgon efter att ha haft ett individuellt fyspass idag?
Till sist
Dagens träning hade celebert besök förutom ovan nämnda byggherre och puckeypamp, och då snackar jag inte om CC eller Mackan. Utan om Steff och Stikkan. Deras stjärnglans värmde upp hallen, så att dess svinkyla blev aningen mer uthärdlig.
