Träningsrapport 031219
En starkt decimerad trupp tog i dag plats i, den för ovanlighetens skull, förhållandevis varma inomhushallen vid Kamratgården.
Patric "Långås" Andersson, Bengt Andersson, Peter Ijeh, Tomas Rosenkvist, Jonas Henriksson, Rickard Claesson, Hjalmar Jonsson, Magnus "Ölme" Johansson och Håkan Mild. Alla frånvarande av olika anledningar. Ledighet, förkylningar och lätta skavanker har i sanning brandskattat vår trupp den senaste veckan. Detta höll dock inte en tjugohövdad åskådarskara ifrån att dricka glögg och kaffe samt följa ett för oss underhållande träningspass som ju också var det sista för året.
Passningsövningar stod först på programmet, något som ju är både svårt att beskriva korrekt samt ganska intetsägande varvid jag snabbt och lätt överlämnar det till er fantasi. Mitt i de omväxlande kort och långa passningarna dök "Långås" tillsammans med Jimmy Svensson och Mikael Sandklef upp och satte sig och beskådade sina lagkamrater, måhända en liten avstickare i löpslingan?
Snart delades spelarna upp i tre lag. Rött lag bestod av Magnus Erlingmark, Andreas "Dessa" Nilsson, Sampo Koskinen och Sebastian Johansson. Det gula innehöll ungtupparna Marcus Holmqvist (som idag gjorde sin sista träning med Blåvitt), Kalle Svensson, Oscar Wendt och Dennis Jonsson. Laget utan västar (det blåa) ståtade med George Mourad, Martin Ericsson, Mikael Antonsson och Fredrik Risp. Denna lagindelning skulle stå sig träningen ut. Marino Rahmberg avvek här ifrån den övriga truppen och tränade under resten av träningspasset vid sidan av med Stefan Landberg.
Efter Kjell Peterssons sedvanligt mästerliga konföring, hade en spelplan märkts ut och de båda målen stod uppställda. Unge, duktige, Alexander Nadj vaktade det ena medan den andra buren skulle fredas utav Dejan Gorcanac. Den första matchen för dagen spelades med alla tre lag på plan och som vanligt så fick man göra mål i vilket som av de båda målen. Veckans stora utropstecken (Andreas Nilsson) visade redan här att han var lika het som sina tidigare träningar och slog till med inte mindre än tre mål. Mitt första intryck av "Dessa" står sig ännu. Han delar Jonas Henrikssons frenesi men kryddar det med ett rungande skott endast matchat av "Anton" i dagens trupp. Det skall bli ett rent nöje att se hur han klarar sig när Blåvitt i januari gör sin försäsongsdebut på normalstor fotbollsplan. Om han visar samma naturliga ytterspel där har Mats Persson gett oss ett fullgott alternativ till vänsteryttern och det är något som många mer än mig har efterlyst under den gångna säsongen. Även Sampo Koskinen lyckades trä bollen i nät tre gånger och skulle han lära sig att släppa bollen i rätt läge så kanske även han kan ta upp kampen om en plats i matchtrupperna. Oscar Wendt och George Mourad visade att dom visste vart målet stod och bokfördes för två mål vardera.
Efter den inledande matchen fick spelarna träna på att utmana och försvara sig, två mot två. Ett par med spelare fick bollen och skulle driva över en markerad linje mellan de båda målen. När de kommit över den linjen fick de två försvarande spelarna attackera dem och bryta deras anfallsförsök. Detta moment visar ganska tydligt hur spelarna är en emot en och ger dessutom möjlighet för de mest tekniska och anfallsinriktade att glänsa. Återigen gav "Dessa" prov på sin härliga vänster, flera skott som avlossades med kraft och precision. George Mourad visade att han inte enbart är en duktig offensiv spelare utan imponerade när han skulle försvara. Den roligaste situationen var när Dennis Jonsson blivit lämnad ensam av sin kompanjon Marcus Holmqvist emot Fredrik Risp och "Anton". "Cliff" gjorde en heroisk insats och lyckades bryta de båda backarnas anfallsförsök efter att dom, på hockeymaner, tvingat honom fram och tillbaka emellan sig genom upprepade sidledspass. Dennis segertjut blandades med åskådarnas jubel och skratt. Sebastian Johansson, som bara blir bättre för var gång man ser honom, verkar ha blivit en notorisk målskytt och med hans fyra eller fem mål så blev han bäste målskytt. Hans defensiva egenskaper har vi god koll på, men hans nyfunna offensivlusta ger gott hopp om framtiden.
Ny match, denna gång med uppdelningen 8 mot 4 där det övertaliga laget bara fick spela på ett tillslag. Alla de tre lagen fick spela själva och bäst klarade det blåa laget det. Inte mer än ett mål var dom tvungna att släppa in, en strong prestation. Sämst var det gula laget som fick vittja nätet fyra gånger.
Som sista moment före den avslutande stretchingen så spelades det intensivmatcher. Så fort man släppt in ett mål får man gå av plan och det väntande laget tar plats för att möta det målgörande. Här blev det många mål och flera fina prestationer. Kalle Svensson och Mikael Antonsson mäktade med tre mål vardera. Sebastian Johansson fortsatte sitt prickskytte och skuggade dem på två. När ordinarie matchtid var över var det jämnt skägg mellan de röda och blåa. De båda lagen ställde upp sig för ett avgörande och knappt hade matchen startat förrän Sampo Koskinen förpassade bollen i mål på pass av, ja ni kan nog gissa det, "Styvmor".
Vad blir då de samlade intrycken efter dessa tre inledande veckornas försäsongsträning?
Tomas Rosenkvist verkar äntligen vara på gång igen. Efter ett par säsonger kantade av skador och mindre lyckade insatser kan man återigen skönja den underbara spelare han är när han är i form. Mikael Antonsson bevisar, om det nu var någon som tvivlade på det, att förra säsongen bara var en försmak av vad som komma skall. Det är inte utan att man blir lite lyrisk över den oerhört sympatiske backen som trots sin ålder inte verkar kunna göra ett fel. Oscar Wendt är fortfarande väldigt ung och blandar och ger, men när han får till det är han en njutning att beskåda. Med sin trippande stil och härliga finter samt sitt naturliga sätt att behandla bollen med båda fötterna är han en kommande attraktion i allsvenskan. Det har blivit mycket Sebastian Johansson i dagens träningsrapport, men han är värd ett omnämnande även i denna avdelningen. Med ett passningsspel av högre kvalitet än föregående säsonger hos Blåvitt kommer han att vara en given del i laget i flera år framöver. Av de tre nyförvärv vi hittills fått beskåda på träning är det aning överraskande Andreas Nilsson som gjort det mest positiva intrycket.
Nu är jag fullt medveten om att man inte skall dra allt för höga växlar av tre veckors försäsong varav två har tillryggalagts i en inomhushall. Men visst f-n känns det som vi går en härlig säsong till mötes?
Heja Blåvitt!