Väck sittplats - Slut upp på "Sektion B"!
Anders Almgren skriver ett upprop för att väcka sittplats. "De vi vill ha upp på sektion B är röststarka supportrar som av olika skäl lämnat eller har för avsikt att lämna Östra. Samlas på sittplats och ta nya tag, hellre än att tappa sugen och stå tysta!"
Januari. Snöslasket ligger som en kall motbjudande gegga på gatorna i Änglarnas stad. Träden längs Vasagatan sträcker sina kala grenar mot den låga grå himlen, likt långfingrar vända mot tätorten vid Mälaren. Det känns dött ute. Premiären i Kalmar känns oändligt avlägsen, hemmapremiären mot knallarna likaså. Men premiärdagen kommer! "Döden" är en villa; vad vi ser är dvala, inte död. I april kommer gräset på Gamla ha börjat bli grönt igen, då kommer läktarna på nytt att sjuda av liv!
"Läktarna", förresten? Jag måste korrigera mig själv. När sjöd någon annan läktare än Östra senast, i allsvenskt sammanhang? Jag kan inte minnas det. Mina damer: jubileumsåret 2004 har vi ett missförhållande att rätta till.
Det här är ingen krönika i ordets vanliga bemärkelse. Det är ett upprop. Jag uppmanar alla läsare att köpa ett årskort pronto - och att gärna göra det på sittplatssektion B! Alla som vill sjunga ut sitt stöd till Blåvitt, men inte på Östra - slut upp bakom idén om en "levande sittplats"!
Supporterkulturen på Gamla - som den borde vara
I sinom tid kommer vintern alltså att tvingas ge vika, hur orimligt det än kan te sig i mitten på januari. Kylan kommer drivas bort, jagad som en räv under en brittisk rävjakt av en mer gynnsamt lutande jordaxel, av en Ida med vårkänslor i kroppen och av starka, försäsongstränande änglar.
Även vi blåvita supportrar kommer att tina upp i vår. Och när vi vaknar upp ur vinterdvalan till vårsol och fågelkvitter, så vill vi nog alla vakna till ett Gamla som lever. Vi vill nog alla vakna till ett gungande, sjungande blåvitt hav den 9 april. Vi vill se blåvita fanor längs östra långsidan, konfetti och blåvita band i luften, tvåpins och haldukar över hela ståplats. Vi vill höra en växelsång rulla ner från båda långsidor som bokstavligen sparkar spelarna nere på planen i bröstet, och som får de sjuttiofem tillresta boråsarna att huka sig på Tipsläktaren, ångrandes att de någonsin lämnade det mjuka traktorsätet och längtandes hem till sin trygga åkerplöja hemma i Knalleland. Vi vill inte ha ett slappt stämband under match, inte en röst som bär efteråt. Vi vill se den blåvita skaran återsamlas under färgerna, resa sig som en retad björn efter åren av motgångar och skadeglädje - vi vill köra en kloförsedd ram upp mellan skinkorna på alla som tråkat oss. Våra motståndare skall veta, att när Änglarna kommer, då får de en svår dag - på planen och på läktarna.
Det är så här det borde vara. Men tyvärr inser alla att vi idag är rätt jävla långt från att leva upp till den beskrivningen.
Verkligheten på Gamla - och försök att förbättra
År 2003 hade vi tyvärr en rätt klen läktarkultur. Den enda supporterkultur värd namnet stod att finna i den gamla hederliga klacken på Östra. Med alla dess svagheter, så var det där IFK:s läktarstöd fanns. Samtidigt måste vi i ärlighetens namn konstatera att fantasilösheten ligger som en våt raggsocka över klacken. Det behövs en nytändning - och den behövs runt hela arenan!
Många förslag har ventilerats om hur vi skall kunna bli bättre. Många bra förslag, som lovar gott för framtiden. Om jag fattat det rätt så jobbas det på flera av dem. Redan inför förra säsongen introducerades vad som kallats "Levande sittplats" - en onumrerad klacksektion högst upp på sektion B. Men vad är då detta för något?
En levande sektion B - vad finns att vinna?
Tanken är att väcka den slumrande potential som finns på den alltför ofta knäpptysta sittplatsläktaren. En samlad, sjungande kärna av supportrar även på västra långsidan, bör kunna ta täten och dra med sig resten av de sittande änglarna. Tyvärr blev det klart väldigt sent med sektionen förra året - det var bara veckor kvar till premiären. Vi var därför inte mer än 10-20 personer däruppe: en orimlig situation med hänsyn till ambitionerna. "Levande sittplats" blev därför snarast en "Förtvivlat sprattlande, halvdöd sittplats". Dock kunde vi redan förra säsongen märka att många runt oss uppskattade försöken att få igång sång där uppe - folk vill sjunga, men slipsen sitter för tight.
Lyckas vi skapa en aktiv, levande sektion B, så går vinsterna knappast att överskatta. För det första skulle vi förhoppningsvis kunna dra med oss fler på sittplats - och på det sättet helt enkelt mångfaldiga antalet vrålande strupar under match. För det andra skulle växelsång mellan sidorna kunna förbättras och ökas i kvantitet under matcherna - det skulle inte längre bara behöva vara "Ge mig ett I" eller "Kom igen Blåvitt", även om dessa ramsor är goda nog. Den främsta vinsten tror jag dock skulle ligga i att vi med två "klackar" ökar dynamiken och fantasin i de blåvita leden - genom en sund rivalitet och ett inbördes inspirerande av nya ramsor. Vi skulle dessutom sprida de ställen på arenan där initiativ till sång kan uppstå - och på det viset kunna "väcka" en eventuellt sovande andra klack.
Som jag ser det, så har ingen något att förlora på en kraftsamling på sektion B. Jag tror att en levande sittplatssektion skulle få fler änglar på Gamla, att stödja laget verbalt. Jag tror dessutom att det på sikt skulle kunna dra fler åskådare totalt sett.
Slut upp på sektion B!
Det är ingen hemlighet att många av olika skäl tröttnat på klacken. Folk med lång bakgrund där har försvunnit. Fler annonserar att det börjar bli dags att lämna. Vart tar dessa vägen? Om de hamnar på någon av de tysta sektionerna, där sång hörs enbart under ledning av Toll, så är det en ren förlust för den blåvita läktarrörelsen. Till jubileumsåret 2004 hoppas jag därför att alla ni som av olika skäl lämnat de sjungande miljöerna på Östra, samlas på sektion B. Våga testa något nytt, samtidigt som ni drar ert strå till den blåvita stacken! Precis som på era nuvarande platser, lär man snabbt känna folk runt omkring sig. Man blir även på sektion B så småningom ett gott gäng, som kan samåka till bortamatcher och liknande. Samtidigt kan vi på sikt bli en samspelt klacksektion, med möjlighet att dra igång sittplats - om vi bara blir tillräckligt många.
En kraftsamling på sektion B skall absolut inte uppfattas som ett försök att slå ut Östra som klacksektion. Sektion B skall vara ett komplement, inte en konkurrent. Medelåldern där uppe är märkbart högre än i klacken och inställningen på flera sätt annorlunda. Detta skall emellertid inte ses som att allt är bättre där, bara att det tilltalar ett annat klientel - och det är det som är poängen.
De vi vill ha upp på sektion B är röststarka supportrar som av olika skäl lämnat eller har för avsikt att lämna Östra. Samlas på sittplats och ta nya tag, hellre än att tappa sugen och stå tysta! Ge det en chans - det värsta som kan hända är att ni ser lite bättre än på den tysta ståplatssektion där ni befinner er idag!
År 2004 fyller vi 100 år. Skall 2004 även bli året då vi lyckas rätta till missförhållandet med vår slumrande sittplatsläktare? Det kan det bli - om vi hjälps åt. Men då måste fler både vilja och våga gå i främsta ledet. Hur tänker du göra?
