Satsningen som avstannade?
Martin Ericsson lämnar IFK Göteborg och lagets satsning mot toppen får ett tillfälligt bakslag. Blir vi återigen ett mittenlag?
Övergången
Turerna kring Martin Ericssons vara eller icke vara i IFK Göteborg har varit många. Det talades länge om en flytt till Djurgården för Martin och under andra helgen i december fick redaktionen nys om att Martin tagit planet till Stockholm för att förhandla med mästarna från huvudstaden. Aftonbladet fick också nys om intresset och tvekade inte att basunera ut "Han spelar med Djurgården nästa säsong" veckan efteråt.
Aftonbladet avslöjade sedan under julledigheten att Malmö hade en färdig affär med Martin. Detta var dock i händelse av att de inte hade kommit överens med Öis och Miniero om Afonsos övergång. Nu blev det vare sig DIF eller MFF. Martin stannar inte heller i IFK Göteborg utan flyttar söderut till grannlandet Danmark. Aalborgs Boldspilklub A/S väntar för Borlänge-grabben.
"Chanserna att behålla Martin är små" viskades från säkra källor till redaktionen redan vid jul. Redan då kändes hoppet litet och idag kom således beskedet vi inte hoppades skulle komma - men lika oundvikligt kom det. Martin lämnar oss och IFK Göteborgs satsning år 2004 får i alla fall ett temporärt bakslag.
Det finns trots allt positiva aspekter med Martins övergång till Danmark. Mittfältaren lämnar oss idag, knappt sex månader innan hans kontrakt med IFK Göteborg går ut. Detta innebär att vi får en ersättning för honom och denna kan enligt uppgifter komma att bli så stor som tre miljoner svenska kronor. Stora och viktiga pengar för en relativt fattig klubb som jobbar stenhårt för att leva upp till sina budgetmål.
Att Martin lämnar IFK Göteborg för just Aalborg gör mig också mindre missnöjd än om han hade hamnat i ett annat Allsvenskt lag. Förutom allt jobb att städa vårt redan väldigt aktiva forum från skräp, hån och övertramp så slipper man se en av sina favoritspelare i ett annat Allsvenskt lags färger. Hade Martin Ericsson hamnat i Djurgården så skulle vi Blåvittsupportrar fått känna samma sak som Malmösupportrarna gjorde när Ijeh bytte klubb. Fast vi hade förstås fått en ekonomisk lindring - vilket inte är att förringa.
Personligen tror jag IFK Göteborgs samarbete med Djurgården påverkade att Martin inte hamnade i DIF. En sådan övergång skulle säkerligen satt käppar i hjulet för de goda relationerna mellan de båda klubbledningarna.
Valet att lämna Göteborg kan jag inte tänka mig vara styrt av något annat än pengar. Martin fördubblar troligtvis sin lön (efter skatt) i det danska mittenlaget. Sedan är kanske ett miljöombyte även en faktor, men jag har svårt att tänka mig att den är övervägande då Martin enligt uppgift trivts utmärkt i Göteborg. Martin har lämnat oss för pengarna - ett skäl gott som något i dagens fotbollsvärld antar jag.
Jag hoppas för Blåvitts del att ledningen i IFK Göteborg verkligen har gjort allt i deras makt för att behålla Martin - allt annat tycker jag vore tjänstefel.
År 2004 utan Martin
Martin Ericssons betydelse för Blåvitt går att diskutera. Personligen tycker jag statistiken talar sitt klara språk. Assistkung i förra årets Allsvenskan och dessutom sju mål. Bosse Johansson spelade Martin från start i alla matcher han var tillgänglig. Detta säger en hel del om Bosses förtroende för Martin och hans kvaliteter.
Bosse Johansson säger idag till Aftonbladet; - Det kan finnas ersättare i dagens trupp. Vi får se hur spelarna utvecklas. Jag förutsätter att vår tränare pratar om Oscar Wendt och Tomas Rosenkvist. De är de enda tänkbara ersättarna till den roll som Martin har haft under Bosses ledning. Den unge Oscar tog ett stort kliv under förra årets säsong och fortsätter utvecklingen kan Oscar vara tilltänkt som ersättare till Martin redan under 2004. Att Oscar redan nu är lika bra som Martin när han kom till IFK Göteborg tycker i alla fall jag inte är en dålig jämförelse.
Tomas Rosenkvist är troligtvis spelaren i IFK Göteborg med högst potential, men han har haft förfärligt svårt att komma till sin rätt de senaste åren. Först när Rosenkvist får vara skadefri en längre period tror jag han kan vara en ersättare för Martin. Just nu går Rosenkvist skadad och mina förhoppningar om en skadefri säsong för mittfältaren är tyvärr låga.
- Det pågår en ständig jakt på nya spelare. Dyker rätt spelare upp kanske vi slår till, fortsätter Bosse Johansson i Aftonbladet. Att ersätta Martin med ett nyförvärv vore ju inte fel. Jag tycker i så fall denna spelare ska vara etablerad och av hög klass. En lovande spelare har vi redan i Oscar Wendt. Arash Bajrat, nu i Västra Frölunda, är en spelare det pratas om men han tycker jag inte är mycket bättre än vår egen Oscar.
Frågan är om en etablerad spelfördelare av hög klass finns för rimliga pengar på marknaden? Jag är tveksam, även om det i Alltid Blåvitts forum spekuleras friskt i namn som Anders Svensson, Atiba Hutchinson, Magnus Källander och Samuel Holmén. Ett korttidslån av Anders Svensson skulle kunna vara en tänkbar lösning, men nu ser ju Guldhedsgrabbens framtid i Southampton ljusare ut än på länge.
När det kommer till nyförvärv så räknar jag Niclas Alexandersson som Blåvittspelare. En övergång är enligt uppgift så gott som klar och Niclas vänder med största sannolikhet hem redan till den Allsvenska starten. Niclas blir ett välbehövligt tillskott - men kan enligt mig inte ses som en ersättare till Martin Ericsson. Alex är i första hand en kantspelare som dessutom blivit mer och mer defensiv med åren.
Vår ordförande Bengt Halse säger till GP; - Jag tycker ändå att vi har en bättre trupp än i fjol. Detta kan nog stämma. Förvärven av Andreas Nilsson, Peter Ijeh, Martin Smedberg och George Mourad kan nog tillsammans överväga förlusten av Martin Ericsson. Dock är fakta att vi inte har en spelfördelare av Allsvensk toppklass i dagens trupp. Vem som ska leverera passningarna till Ijeh och hans anfallspartner sätter jag fortfarande ett stort frågetecken för.
Precis som tidigare år har vi ytterst välbeställt med unga talanger. George Mourad, Martin Smedberg, Oscar Wendt, Karl Svensson och Dennis Jonsson är spelare som kan ta stora kliv och bli etablerade spelare i Allsvenskan under 2004. Det finns även de etablerade som kan utvecklas ytterligare. Främst tänker jag på Sebastian Johansson som har sett glödhet ut innan jul och under den hittills korta försäsongen, men även spelare som Hjalmar Jonsson och Marino Rahmberg kan bli nyttiga för oss under det nuvarande året.
Värvar vi en klasspelare som ersättare till Martin (och då räknar jag inte med Alexandersson) så tror jag på en topplacering för IFK Göteborg 2004. Med den nuvarande truppen kan vi kanske knappa in ett par placeringar från förra året - men vi får nog tyvärr sikta in oss på en placering under topp tre.
Sist en förhoppning om att Martins far Kjell Ericssons uttalanden till Expressen är tagna ur luften. Att "Martin tyckte att han fick ta för stort ansvar i fjol, han vill känna att han får mindre ansvar och får spela på ett annat sätt" inte stämmer. Stämmer uttalandet och Martin inte vill ta ansvar så tror jag aldrig Martin kommer bli en spelare som lyckas. Vare sig i utlandet eller landslaget!
