Sen seger för U-laget mot Holmalund
IFK Göteborg U tog sin första seger för säsongen då Holmalunds IF från Alingsås besegrades med 3-2 på Hedens konstgräs.
I säsongens blott andra träningsmatch valde U-laget att ta emot Holmalunds A-lag på Heden 1, vars konstgräs förmodligen inte ens tillhör "första generationens". Alingsåslaget Holmalund, som i år huserar i Division 3, är mest känt för att ha fostrat brödraskaran Elmander. På mittfältet fanns idag rutinerade Klas Rubendahl med ett förflutet i Västra Frölunda. Säsongens första match för IFK Göteborg U, som spelades inomhus i Jönköping mot J-Södra B/U, förlorades med 1-3 trots tidvis lovande spel.
IFK hade drabbats av sjukdomar vilket höll en hel del spelare borta, bland annat intressanta nyförvärvet Niclas Bärkroth. Dessutom drabbades man av ett avbräck när kvicke Moses Sewankambo skadades i matchinledningen och fick kliva av.
Spelet var relativt tufft. De Blåvita grabbarna var måhända lite lättare rent viktmässigt, men inställningen var mycket bra överlag och de tvekade aldrig att gå in tufft i närkamperna, vilket renderade i några gula kort. Spelmässigt kombinerade man stundtals fint, samtidigt som försvarsspelet fungerade väl, styrda av den röststarke målvakten David Stenman.
Speciellt många chanser skapade man väl däremot inte. Ofta blev det småfarligt när kvicke Ali Selim bröt in från sin vänsterkant, men avsluten täcktes bort eller så nådde inte den där sista passningen fram. Något som däremot fungerade riktigt bra och som jag imponerades av var ytterbackarnas härliga krossbollar. Både vänsterbacken Erhan Erdogan, mycket stabil, och högerbacken Jonatan Svensson slog ett antal riktigt bra 40-meters krossbollar med sträckt vrist ut mot Ali Selim och högeryttern Andreas Hammar. Ofta kunde dessa herrar antingen avancera med boll, eller så tvingades Holmalunds ytterbackar nicka ut till inkast eller motsvarande. Jag kan inte minnas att jag sett något IFK Göteborgslag så konsekvent utnyttja den typen av uppspel, men det är något jag gärna hade sett oftare i A-laget. Fast då krävs riktigt bra tillslag från ytterbackarna också…
Hur som haver tog IFK ledningen, och Holmalund kvitterade i samma matchminut. IFK:s mål var relativt läckert. Duktige Sebastian Eriksson vann boll på egen planhalva, avancerade en aning och slog en ruskigt vältajmad och fint placerad boll mellan ytter- och innerback där en Blåvit löpte. Situationen som sedan följde var lite svår att hänga med i, men jag tror en annan Blåvit kom till avslut, där bollen via en täckande försvarare gick i mål. Tyvärr kunde ingen i sällskapet notera målskytten.
Holmalunds kvittering lät dock sig inte vänta på sig. En av deras spelare fick lite väl ostört avancera fram i banan, vinna ett motlägg och helt plötsligt vara relativt fri med Stenman i målet som fick se bollen gå in lågt i ena hörnet. Kvitterat.
Med 1-1 i paus, småfrusna vände vi oss till det stängda kaféet för värme och het dryck. Med ogjort ärende fick det bli en sväng till pressbyrån på Heden – väl så – men när vi kom tillbaka hade andra halvlek redan påbörjats. Man längtar redan efter korven och kaffet på Lemmingvallen…
Spelet i andra halvlek blev ungefär som i den första – stundtals välspelat, mycket kamp – få målchanser. IFK fick ett gyllene läge att ta ledningen två gånger om när man i bra läge tilldöms en straff – snudd på målchansutvisning. Erhan Erdogan drog till bollen hårt, men högt. Någon decimeter över gick bolluslingen som retfullt studsade bort över Hedens öde grusplaner.
Istället fick Holmalund chansen från 11 meter efter en snarlik situation. Stenman chansade åt rätt håll, men straffen var hård och välplacerad så helt plötsligt var det underläge.
Efter detta följde en period där IFK hade svårt att komma fram ordentligt i banan, men med ca fem minuter kvar tilldömdes man ytterligare en straff efter att en spelare ganska billigt lagt sig i samband med en måttlig spark över smalbenen. Straffexekutor den här gången blev Sebastian Eriksson, vars straff var hård och låg. Holmalunds målvakt var på den, men klarade inte av att styra den utanför målramen. 2-2 och kvitterat.
Nu ville båda lagen vinna matchen, men det blev IFK som drog det längsta strået. En anfall längs högerkanten, som fortsatte centralt till Sebastian Eriksson, där ”Seb” förlängde ut till vänster till inbytte Mikael Andersson. Vänsteryttern tvekade inte, utan bredsidade bollen riktigt välplacerat i målvaktens bortre hörn. Fint anfall, kallt avslut. Grabbarna blev riktigt glada över segern, då domaren strax därpå blåste i pipan. För övrigt första gången jag sett en U-lagsmatch utan linjemän.
Spelarinsatserna då? Erdogan bra, stark och riktigt bra vänsterfot. Kanske ett framtida vänsterbacksämne i A-laget? Bra mittbacksspel. Ali Selim blandar rätt mycket. Han är väldigt duktig när han kommer rättvänd med fart, men slår samtidigt bort en del passningar och vinner inte så mycket närkamper mot seniormotstånd som han tidigare gjorde i P90. Robin Nilsson, lagkapten och Sebastian Eriksson gör ett mycket gott jobb på innermittfältet. Båda två ser ut som ”riktiga” tvåvägsspelare. Vi får se hur långt det räcker för dessa två herrar. Ingen av anfallarna utmärkte sig speciellt mycket.
IFK Göteborg U - Holmalunds IF A 3-2
Startuppställning IFK Göteborg
David Stenman
Jonathan Svensson, Oskar Gustafsson, Johan Björkeryd, Erhan Erdogan
Andreas Hammar, Robin Nilsson, Sebastian Eriksson, Ali Selim
Moses Sewankambo, Marcus Carlsson
