Träningsrapport 040120
Pudersnön har lagt ett tunt vitt täcke över Kamratgårdens omgivningar. Under den förrädiskt vackra ytan lurar isens halka, något som fått våra blåvita hjältar att ta bilen upp till träningen. Min teori om bötesbelopp som grundplåt för ny målvakt har gått i kras, men vem behöver ny målvakt? Den Attraktive Bengt är ju tillbaka!
Göteborg hade alltså skrudat sig i vitt. Trots kylan och blötan så hade en liten trogen skara änglar tagit sig ut till "tältet" och vi fick se fräcka nykomlingar göras sällskap av en Fredrik Risp som inte kunde göra fel. I vanlig ordning startades träningen med kvadraten. Dubbla grupper och en spelare i mitten som man får vägga med. Ett tillslag på bollen gäller och unge Martin Smedberg visade redan här varför Bosse Johansson i lördagens GT förklarade att Smedberg är den spelare i truppen som kan bli Martin Ericssons naturliga arvtagare. Jag vet att jag redan yvats över Smedbergs eleganta teknik, men det tål att understrykas igen. Det är en njutning att se hans kvicka fötter och bollbehandling.
Idag var det bara, Sveriges bästa back, Mikael Antonsson och den lätt skadade Andreas Nilsson som saknades. Dessutom fick våra A-lagsmålvakter Bengt Andersson och Rickard Claesson sällskap i målburarna av Alexander Nadj. Hela 21 spelare på träningen. Samtliga övergick snart ifrån kvadraten till spel med tre mål. Således tre lag och man fick precis som sig bör göra mål i vilket som helst utav målen. Laget utan västar avgick med segern efter att ha förpassat den stelfrusna bollen hela sju gånger i mål. De två veteranerna Magnus "Ölme" Johansson och Håkan Mild tillsammans med Tomas Rosenkvist fick in två bollar vardera. Fredrik Risp som jag berömde redan i inledning visade upp sig redan här och var precis så resolut och ettrig som man vill se honom, dessutom gjorde han ett mål.
Spelarna sprang ner till bänken och tog något att dricka medan ett mål togs bort och det andra flyttades fram till halvplan. Två mot två där man kan bryta anfallet genom att slå bollen över sidlinjen. Hjalmar Jonsson angav tonen och inledde med att med höger utsida vackert skruva en boll i mål. Mikael Sandklef, som tyvärr är har fortsatta problem med den skada på baksidan av låret som hämmade honom under hela hösten, hann med ett par vackra nummer innan han var tvungen att gå av plan. Dels en underbar frispelning av Kalle Svensson och ett snyggt mål. Sampo Koskinen kan skjuta, det råder det inget tvivel om. Det gjorde han också, rakt upp i krysset - vackert. Risp sköt ett par bra skott och fick ett i mål. "Gör mål Martin" gapade Bosse till Smedberg, och tillslut så lydde han uppmaningen. Efter två returer. Värt att noterar var att Peter Ijeh (som är fortsatt loj på träningarna) idag nästan var bättre defensivt än offensivt i denna övning.
Tyvärr så deltog inte Marino Rahmberg i denna eller de efterföljande övningarna. Enligt egen utsago är han 80% av sin kapacitet i dagsläget och det skulle innebära att han stjälper mer än hjälper laget. En revanschsugen Marino hålls dessutom tillbaka av läkarna från att delta fullt ut, men kommer tillbaka, det gör han.
Medan spelarna fick utföra någon form av idioten så flyttades målen ner i ursprungsposition. Efter en kort paus delades truppen in i tre lag:
Rött: George Mourad, Dennis Jonsson, Fredrik Risp, Kalle Svensson, Oscar Wendt, Martin Smedberg och Alexander Nadj.
Gult: Peter Ijeh, Patric "Långås" Andersson, Sampo Koskinen, Sebastian Johansson, Hjalmar Jonsson och Rickard Claesson.
Blått: Håkan Mild, Magnus Erlingmark, "Ölme", Jonas Henriksson, Tomas Rosenkvist och Bengt Andersson.
Alla lagen mötte varandra två gånger. Målkungen var George Mourad som var den andre pigge nykomlingen för dagen. Jag berömde ju tidigare Martin Smedberg, lika mycket beröm skall "Mouradona" ha efter dagens prestation. Han är ingen naturlig målskytt på det viset att han alltid trycker till bollen så fort han får läge, snarare tvärtom. Tre mål fick han till idag, lär han sig att inte alltid pilla med bollen innan han skjuter kommer det bli fler i framtiden. Teknik och fysik finns där, nu är det bara att skruva upp tempot lite till. Jonas Henriksson var lika pigg och glad som vanligt. Dessutom prickade han in två mål och hade två bollar i ribban. En skön kille både på och vid sidan av plan. Peter Ijeh var bättre i detta momentet. Han och Sampo Koskinen fick till ett fint samspel som ledde fram till hans enda mål. Håkan Mild var i vanlig ordning både nyttig och målfarlig. Sebastian Johansson har ju varit försäsongens dominant enligt mig, idag var han mer osynlig. Dålig var han inte, men mindre dominant. Inför den sista matchen så gick Tomas Rosenkvist av, han har ju inte tränat fullt ut på sista tiden, dock var det ingen ny känning enligt Bosse. Fredrik Risp förtjänar ett omnämnande även ifrån detta momentet då han återigen spelade stabilt och förtroendeingivande. Vackraste målet gjorde "Ölme", stenhårt i krysset, att man aldrig tröttnar på sådana mål?
Heja Blåvitt!
