Träningsrapport 040123
Himlen var grå när flickvännens väckarklocka började pipa. Redaktörn hade dock skickat ett SMS vars kontenta var att det var hög chans för träningsvilliga blåvita ute i ishallen. Således packades medhavda långkalsonger upp och jag begav mig ut till Töpelsgatan. I hallen möttes jag av lekfulla spelare och hög stämning.
Det är nu fastslaget, hallen ÄR kallare inomhus än vad det är utanför väggarna. Stefan Landberg och Kjell Petersson fastslog att det var hela tre grader under den utomhus rådande temperaturen. Utöver dessa fascinerande fakta så berättade Kjell att George Mourad fortfarande har en känning i knäet, att Andreas Nilssons bristning inte blivit bra ännu, att Sampo Koskinen är fortsatt förkyld och den tråkiga nyheten att Håkan Mild återigen har känning i vaden. Denna vadskada lär vara permanent, alltså något Håkan får leva med, men enligt vår assisterande tränares ljuva stämma inget han är direkt oroad för. Att Håkan inte deltog idag är en ren säkerhetsåtgärd och han beräknas vara tillbaka inom kort.
Nästa fråga var huruvida jag hittat ut till fel träning. Visst såg deltagarna ut som våra spelare och visst hade dom fotbollsskor, men varför spelade dom handboll? Efter att ha studerat deras aktion på "handbollsplanen" så blev jag lugnad. Visst var det fotbollsspelare och inte RIK som snott våra träningskläder. Egentligen borde jag väl lämna handbollsmatchen som inledde dagens pass där, men jag kan inte undgå att nämna Fredrik Risps glädje när han gjorde mål. Inte heller kan jag utelämna Rickard "Väggen" Claessons fula fällning som han senare försökte förklara bort med den internationella gesten för filmning. Hjalmar Jonsson briljerade stundtals och frågan är om inte "Hjalle" spelat handboll i sin ungdom? Annars är han en naturbegåvning.
Nog om det. Nästa moment var dagens första fotbollsmatch. En match där Bengt Andersson och "Väggen" fick agera targetplayers genom att röra sig ute på plan men fortfarande få ta bollen med händerna och passa den med desamma. Det blå laget vann matchen med hela 9-2. Marino Rahmberg gjorde tre mål. Magnus Erlingmark är antagligen vår bästa huvudspelare, det var han inte sen att visa upp. Han kan bland annat tillskriva sig en stenhård långnick på handpass av Bengan. Den attraktive var för övrigt mil bättre som targetplayer än vad Rickard Claesson var i detta moment.
Hur såg då lagen ut?
Rött: Oscar Wendt, Sebastian Johansson, Jonas Henriksson, Mikael Sandklef, Fredrik Risp, Dennis Jonsson, Peter Ijeh, Björn Lundberg och Rickard Claesson.
Blått: Patric "Långås" Andersson, Tomas Rosenkvist, Marino Rahmberg, Magnus "Ölme" Johansson, Martin Smedberg, Kalle Svensson, Hjalmar Jonsson, Magnus Erlingmark och Bengt Andersson.
Efter en kort paus med dricka ändrades reglerna något. Ett tillslag på bollen var det som gällde nu, målvakterna fortsatte som förut. Den följande matchen blev något jämnare. Efter att De blåa gått fram till 4-0 så tog sig helt plötsligt de röda fram och gjorde två snabba. "Ni är inne i ett stim nu" ropade Bosse. Fredrik Risp lydde uppmaningen och använde en av sina vältajmade glidtacklingar att stoppa "Långås" och ett tag såg det ut att kunna bli spännande. Men sen steg de blåa fram igen och då började det rassla till. 8-4 till de blå är ju ändå ett roligare resultat än det första, dessutom gjorde Dennis matchens mål med en vacker lobb.
Nu var det dags för skotträning. Björn Lundberg slutade ju nyligen som spelare men att takterna sitter i råder det inget tvivel om. Hårda skruvade skott. Marino Rahmberg, som efter skotträningen fick en mindre känning, visade att han har målsinnet intakt. Inte alltid så hårda skott, men oftast väldigt välriktade. En som däremot kan skjuta hårt är Peter Ijeh. Med en ganska yvig pendling så får han på rejäla träffar. Ett par vackra mål och några utanför ramen. Mikael Sandklef har känsla i foten, även han vet hur man skall lägga in den. Huruvida "Ölme" har mycket känsla i fötterna vågar jag inte uttala mig om, men det börjar bli tradition för honom att åtminstone en gång varje träning sätta ett kanonskott i krysset, så också idag. Fortsätt gärna med det Magnus även under den kommande säsongens allsvenska fotbollsmatcher.
Återigen var det dags för match. Denna gång var det ojämna lag. Åtta mot sex, två tillslag för det övertaliga laget. I matchen som slutade 2-0 för 8-laget var Mikael Sandklef mycket bra. Jag vet inte vad det är som gör att "Sankan" så sällan blir av med bollen när han har den under kontroll men det är onekligen något. Gång på gång så ser det ut som han väntat för länge med sin lilla petning men i slutändan så är det den jagande spelaren som går bet ändå. Målen var dels ett självmål av "Ölme" och dels ett mål av "Långås". Matchens prestation stod Peter Ijeh för när han omgiven av fyra, hårt attackerande, spelare hade bollen under kontroll och fick till ett avslut som bara ribban hindrade från att gå i mål. "Långås" och Martin Smedberg gick så småningom över till det från början undertaliga laget. Han tillsammans med Peter Ijeh stod för de båda målen i den efterföljande kampen. Långås dessutom på retur av sin anfallskollega. Martin Smedberg fick mycket beröm rakt igenom, det var han värd. Han sliter och kämpar och lyckas ofta göra något bra med bollen. Fortsätt så Martin!
Den sista matchen för dagen var en något annorlunda historia där halva laget stod fredade längs med alla linjer och fick passa bollar som gått ut rakt in igen. Björn Lundberg gjorde flest mål (tre) efter honom kom ett koppel av spelare. Ijeh, "Hjalle", Dennis Jonsson och "Sankan" gjorde alla två mål vardera. Av själva spelet så minns man Rosens skott i ansiktet på "Seb", något som garanterat kändes med tanke på hur hård bollen blir i rådande temperatur. Dennis Jonsson blev ordentligt uppsnurrad av Peter Ijeh, Oscar Wendt gjorde några fina nummer och Sebastian Johansson visade fortsatt härlig inställning. Efter att matchen var slut så stannade backarna kvar och tränade extra med Kjell. Vi i publiken gav oss ut i snöfallet.
Heja Blåvitt!
