Träningsrapport 040130
Fredag är den dag där arbetsinsatsen är minst effektiv. Man sitter och väntar på att dagen skall ta slut så helgens vila kan infinna sig så snabbt som möjligt. För IFK Göteborgs spelare är det dessutom den sista dagen i en vecka som varit oerhört ansträngande träningsmässigt. Det syntes.
Detta är den sista dagliga träningsrapporten jag skriver på ett bra tag. När jag i vanlig ordning halkade upp längs med den natursköna backen på vägen upp till Kamratgårdens inomhushall så kände jag mig ganska nöjd med vad jag fått ut av den senaste tiden. Att så intensivt följa laget under ett par månaders försäsong kanske inte ger mig expertkunskap i hur Bosse Johansson väljer att formera styrkorna i april, men det ger en insyn i hur de olika individerna i laget interagerar. Det har fått mig att ytterligare uppskatta spelare som Jonas Henriksson eller Dennis Jonsson, för deras humor och glädjespridande. Att se (och inte bara läsa om i reportage) Håkan Milds roll som pådrivare vid sidan av matcherna, får mig bara att öka min beundran för vårat tunnhåriga hjärta. Framförallt är det nu, för mig, ställt utom allt tvivel att vi har Sveriges trevligaste tränarpar. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att jag fick förmånen av möjligheten att åka 5:an till Töpelsgatan så ofta som jag gjort under årets mörkaste månader - upplevelsen har spridit ljus i mitt hjärta.
Vi börjar med att rabbla lite förutsättningar. Precis som igår så var det många som gjorde laktattester och därför inte var närvarande. Glädjande nog deltog både Andreas Nilsson och George Mourad idag för första gången på ett tag. Utöver dessa två före detta frölundaiter så var David Torres, Oscar Wendt, Martin Smedberg, Karl Svensson, Hjalmar Jonsson, Jonas Henriksson, Bengt Andersson, Rickard Claesson, Mikael Sandklef och Dennis Jonsson på plats. Som jag skrev i ingressen så var det ett gäng slitna spelare. Tempot på dagens träning var inte särskilt högt och det var mer ett pass som såg ut som just en veckoavslutning. Nog försökte deltagarna men kroppen gjorde inte riktigt som huvudet ville.
Allt startade med passningsövningar. Medan de taktfasta dova smällarna av spelarnas fötter mot fotbollen ljöd över hallen tittade två skyttekungar in. Peter Ijeh hade varit och gjort test och var väl inte hundraprocentigt återställd ifrån sin sträckning i ljumsktrakten men körde lite lek med bollen vid sidan av. Bland annat ställde han in siktet på sitt skruvade högerskott, med blandad framgång. Efter att ha radat upp 5-6 bollar på en linje försökte han prickskjuta dem igenom en liten ställning vid väggen en 15-20 meter bort. När bollarna inte tog den avsedda banan in mot ställningen kände sig den gode Peter tvungen att förklara för dem genom att visa med armen vilken bana som gällde. Om bollarna lyssnade till hans förklaring hann jag aldrig se eftersom den alltid lika spännande (?) kvadraten tog sin början.
Det var volleyboll-kvadraten som skulle utföras. Tre lag varav två får ett bestämt antal passningar på sig innan dom skall förpassa bollen över en korridor där det tredje laget står uppställt. Detta tredje lag får jaga med två spelare i respektive kvadrat. Mycket roligare än så går det inte att beskriva denna övning. Det slår mig dock varenda gång jag ser denna övning att när målvakterna deltar är det fara på färde. Rickard Claesson stod för ett par halvt livsfarliga glidtacklingar och höga sparkar. Leta upp "Bullen" som kan sätta burväktarna i arbete så inget allvarligt sker snälla Bosse!
När det så var dags för dagens första match var det fyra mot sex spelare. Andreas Nilsson som ju varit febersjuk tyckte att det kändes tungt att andas och avbröt därför träningen. Spelarna bytte lag lite då och då under matchen så jag brydde mig aldrig om att skriva upp vilka som var med var utan koncentrerade mig på att anteckna intressanta händelser. Ur anteckningsblocket läser jag: "Jon bygg m. Hjal". Bakom dessa kryptiska formuleringar döljer sig en vacker rush av Jonas där han och Hjalmar Jonsson väggade sig förbi två motståndare varvid Jonas kunde skjuta bollen säkert i mål i ganska snäv vinkel från höger. Hjalmar Jonsson, som redan igår visade vänsterkanonen, gjorde ett nästan lika vackert skottmål idag igen. "Långås" var "Långås" och blev naturligtvis målskytt även han. En liten touch på ett långt utkast från Bengt Andersson och bollen rullade utom räckhåll för Rickard Claesson. Martin Smedberg höll bollen när han inom loppet av 10-15 sekunder blev attackerad utav tre motståndare. Efter det slog han en vacker genomskärare men "Långås" fick inte till avslutet.
Kjell Pettersson ställde upp röda koner med elegansen hos en balletdansör längs med en långsida. De allra flesta utav spelarna fick springa idioten mellan dessa koner efter en liten drickpaus. Dennis Jonsson och Hjalmar Jonsson fick stå längst ner i hallen och slå långa crossbollar till "Långås" som tränade avslut. Kjell Pettersson som har fler strängar på sin lyra än konplacering övervakade och gav råd. Peter Ijeh traskade ner till Kamratgården igen. George Mourad som fick ta det lite lugnt idag efter sitt ingrepp i knäet gick och satte sig.
Tre korta matcher avslutade träningspasset. Lagen delades upp som följer:
Rött: David Torres, Jonas Henriksson, Kalle Svensson, Oscar Wendt och Rickard Claesson.
Blått: Dennis Jonsson, Mikael Sandklef, Martin Smedberg, Patric Andersson och Bengt Andersson.
Det var i de kommande matcherna det syntes ordentligt hur tröttande veckan varit för spelarna. Sällan har jag sett så lite aggressivitet när det är spel på så liten yta. Orken räckte helt enkelt inte till. I den första matchen så drabbades de röda av en ordentlig kalldusch på en gång. Ett långtifrån otagbart långskott ifrån "Långås" letade sig in mellan arm och kropp på Rickard Claesson. Jonas Henriksson var närmast att kvittera när han dundrade bollen i stolpen men Martin Smedberg fastställde slutresultatet till 2-0. Rickard Claesson revanscherade sig då han först tog ett stenhårt skott ifrån Smedberg och sedan räddade "Långås" försök på returen.
Inför match nummer två så fick Kalle leka Mats Persson och byta en spelare i vardera lag. Diplomaten Svensson valde att byta sig själv mot Dennis Jonsson, något den senare kommenterade med "jaja, då får jag vinna med detta laget också". Inte ens med förstärkning av "Cliff" fick de röda revansch, men närmare kom dom. 2-1 skrevs slutresultatet till efter mål av David Torres, "Långås" och Kalle Svensson. Den senare verkade dela Smedbergs tankesätt på fotboll och dom två hade ett bra samspel rakt igenom.
När den sista matchen skulle spelas var det Patric Andersson som fick byta med David Torres. I denna matchen var orken definitivt slut och det var många på plan som inte orkade hålla koncentrationen uppe. Ett mål blev det i alla fall, och ni kan nog gissa vem som gjorde det? Naturligtvis var det "Långås". Denna gången vände han vackert bort David Torres och fick på ett otagbart hårt skott. Har man "Långås" i laget så vinner man. Spelarna fick efter lite nedjoggning och streching välförtjänt vila.
Att det blir träning på Ruddalen nästa vecka om vädret tillåter är ställt bortom allt rimligt tvivel. Hur många återstår att se. Vi får hoppas att IFK:s hemsida basunerar ut tider och datum i god tid. Till dess önskar jag er och spelarna en trevlig helg.
Heja Blåvitt!
