2017-04-14 15:30

Portsmouth - Plymouth
1 - 1

Förlust i hemmapremiären

Det började bra men slutade illa mot AIK.

Trots att premiären inte direkt hade bjudit något större skönspel från IFK:s sida så var intresset för hemmapremiären stort och över 18.000 åskådare hade sökt sig till IFK:s hemmapremiär. Startelvan var den samma som senast förutom att den skadade Karisik hade ersatts av den nyligen spelklare Jonatan Berg.

Blåvitt inledde piggt och det syntes tidigt att just Jonatan var väldigt spelsugen. IFK stressade hela tiden högt vilket gjorde att gästerna tappade bollen gång på gång. Samtidigt såg man att det kunde bli riktigt farligt om AIK väl fick fram bollen till Wilton, som man hela tiden sökte med uppspelen och som har en förmåga att hela tiden hålla sig spelbar. Det blev en intensiv inledning där visserligen inga riktigt farliga lägen skapades men ändå hela tiden låg på lut och det var IFK som såg vassast ut.

I den femtonde matchminuten hade Blåvitt en bra kombination strax utanför AIK:s straffområde och Carlsson tvingades fälla Jonatan vilket gav IFK ett utmärkt frisparksläge. Första försöket slutade med ett gult kort till Dulee som gick för tidigt men det andra försöket blev desto bättre, en frispark som gick till vänster om muren och satt säkert i mål, Örlund var inte ens nära trots att skottet gick i hans hörn.

Efter målet har IFK en riktigt bra period och stressar sönder AIK:s spel totalt, gästerna försöker spela väldigt offensivt och flyttar upp i stort sett hela mittfältet men det ger mest upphov till en rad spelvändningar. Mittbackarna Sandberg och Carlsson får ett väldigt otacksamt jobb som inte direkt underlättas av att Örlund agerar något osäkert när han får bollen på fötterna. Tyvärr är det ändå något som saknas framåt och när man som anfallare hela tiden får chansen en-mot-en mot sin back så måste det bli farligare framför mål. Störste syndare är Marcus Berg som tyvärr inte klarar att hålla undan sin bevakare eller är tillräckligt snabb för att löpa från någon. Försäsongen såg lovande ut men spelet i de två första matcherna håller inte.

Efter en halvtimmes spel tappar IFK lite eller om det är AIK som börjar sansa sig så smått och inte blir lika forcerade i sitt spel. Det gör att deras anfall blir längre och att spelvändningarna inte blir lika frekventa. Fortsatt är det när Wilton får vända upp med bollen som de känns mest farliga men samtidigt spelar IFK ett stabilt försvarsspel så långt in i matchen och avslutningen på halvlek blir rätt jämn även om gästerna har bollen mest. IFK har lägen genom ”Sella” som skjuter utanför ur snäv vinkel och Pontus som nickar rakt på Örlund från bra läge. Halvlekens sista chans får dock Wilton som tar emot en lång crossboll i ena hörnet av straffområdet och sedan går på avslut men Bengt har inga större problem med att rädda.

Första halvlek var ett klart steg framåt jämfört med insatsen mot Trelleborg. Framförallt fungerade mittfältet bättre, centralt spelade man med en diamant där Pontus stressade högt och ofta vann boll och defensivt gjorde ”Alex” ett bra jobb och såg till att det hela tiden fanns ett bra uppspelsalternativ för backarna. I defensiven fanns det inte heller alltför mycket att klaga på efter första fyrtiofem men offensivt fanns det brister. Det var väl inget fel på arbetsinsatsen men det händer för lite helt enkelt. Visst, man kan inte begära Ronaldinho, sulfinter och drömmål hela tiden men man kan begära mer än vad vi fick utan att på något sätt ställa orimliga krav. I många matcher tycker jag att våra anfallare är delvis ursäktade av att de får för dåligt understöd, för få vettiga bollar etc men här kan man inte skylla på det. Ytorna fanns där i mängder, bevakningen var lätträknad, bollarna kom vid rätt tidpunkt men utfallet blev magert och det räcker inte.

Andra halvlek inleds med ett skott från Tamandi efter mindre än minutens spel men sedan börjar IFK komma i ordning igen och bland annat har Vasquez ett bra läge när han löper in centralt mot straffområdet och får träff på ett inlägg men avslutet går utanför. Pontus som tappade lite mot slutet av första kommer rätt igen och vinner bollar centralt men sedan kommer kallduschen. AIK får till ett längre anfall ute på vår högerkanten och IFK försvarar sig inte direkt på bästa sätt, man lyckas inte få undan bollen när tillfälle ges och istället kommer ytterbacken upp och slår ett inlägg som Burgic kommer högst på centralt och kan nicka in trots att Bengt är på den.

IFK försöker svara minuten senare när Hjalmar gör en lång offensiv räd och så när får fram bollen till ”Sella” centralt men sedan blir det mer chansfattigt. Lagen börjar byta in nya spelare och där gynnas AIK av att de har en bättre bredd på truppen än oss för tillfället. IFK blir mer och mer stillastående och då är det svårt att få igång något konstruktivt spel, backarna börjar rulla runt bollen i brist på bättre alternativ. När sedan det inte alltför snabba anfallsparet Selakovic – Berg blir till det ännu segare Wallerstedt – Ranégie så behöver inte AIK direkt frukta att någon kommer att löpa sig fri i djupled.

Istället känns det nu farligare när AIK kommer framåt och när IFK helt går bort sig defensivt i den 73:e minuten är inte ett andra baklängesmål långt borta, Burgic pressas nere på egen planhalva men får upp bollen längs kanten till Wilton och IFK stirrar sig blinda på honom och lämnar hela vår högersida vidöppen, vilket givetvis uppmärksammas. Bengt är i alla fall med på noterna och lyckas rädda det resulterande avslutet ut till en hörna. AIK kommer också fram till ett par andra farliga lägen men lite oväntat får plötsligt IFK ett drömläge att göra ett andra mål när Pontus går in i en duell med Örlund, Pontus blir liggande, Örlund blir överspelad och bollen kommer ut till Ranégie som direkt går på skott. I vanliga fall är det inget fel med pressade skott men nu lyckas han enbart träffa den liggande Wernbloom och det övergivna målet slipper påhälsning.

Matchen avgörs istället ett par minuter senare, IFK är tillbakapressat men bollen spelas upp mot mittplan där Tamandi är ensam aikare kvar när flera IFK:are går på kontring, det blir en hård duell där domaren friar, spelet vänder igen och plötsligt kommer Rubarth med bollen under kontroll mot det blåvita straffområdet, ”Alex” fäller honom bakifrån och frisparken är inte mycket att säga om. Naturligtvis slutar det så illa som det kan och Wiltons frispark går via Adams kalufs in i nättaket och Bengt som kastar sig har ingen chans att nå bollen. Om han nu vill ha någon vid sin högra stolpe så är det kanske bättre med någon som är lite längre och nickstarkare än Adam?

I slutet försöker IFK febrilt jaga en kvittering men det känns som om krafterna är i stort sett slut hos de flesta spelarna. Vasquez fortsätter dock att kämpa och Ranégie borde ha förvaltat hans fina inlägg i den 93:e matchminuten bättre än med en nick över.

Om den första halvleken till stora delar var riktigt lovande så var insatsen i den andra inte lika rolig att skåda. Framförallt känns det som om vårt spel tappade väldigt mycket när ”Alex” började tröttna, i 65-70 minuter var han riktigt bra men sedan gick det desto tyngre. Eftersom han också i stort skötte bevakningen av AIK:s bäste, Figuereido, så betydde det mycket även defensivt. Försvarsarbetet var inte heller av samma klass i den andra halvleken och vid de båda målen och ett par situationer till glimtar det till av en obehaglig tveksamhet som vi inte har råd med.

Samma tveksamhet återfinns framför motståndarnas mål, Örlund osade inte direkt av självförtroende i den här matchen och kanske spelade den hårda vinden in men för att kunna dra nytta av det vore det trevligt om det kunde bli lite fler avslut och att de som tas också går på mål. Det är för tamt och trubbigt framåt.