Träningsrapport La Manga, dag 2
Dagens förmiddagsträning var ett tämligen tempofattigt pass, främst anpassat för att värma upp de blåvita benen inför eftermiddagens match emot Molde.
Spelarna började med att samlas längt bort på planen för att i cirkel ha genomgång och avslapping. Undertiden detta pågick så försökte klubbdirektör Mats Persson, med blandad framgång att skruva bollen i mål från kortsidelinjen. Saknades gjorde Håkan Mild, Rickard Claesson, Patric "Långås" Andersson och Jonas Henriksson som hade rehabträning på annan ort med sjukgymnasten Johan "Biffen" Sandberg.
Efter en fem, tio minuters avslappning så började man i sedvanlig ordning med lite jogging och blandade uppvärmingsövningar. Bland annat så hade Kjell Petersson lagt ut en bana där man först gjorde långa hopp i sidled för att avsluta med lite "snabba fötter". Själva övningen kan man ju inte säga så mycket om, men vad man kan kommentera är Kjells innovativa konföringstaktik när han skulle plocka ihop densamma. Med samma armföring som en längdskridskoåkare har så plockade han upp dem med ömsom höger och ömsom vänster hand. Samtidigt som detta går av stapeln så jonglerar Bengt Andersson och Lee Baxter med bollen genom små boxningar - allt under den varma förmiddagssolen.
Ganska snart övergick man till den numer riksbekanta "spring-runt-i-cirkel-och-kramas-leken", något dom alla verkar tycka om. Man skall alltså springa runt och småböka med varandra tills lekledare Stefan Landberg skriker ett nummer, så snart han gjort det så skall samma antal spelare som "Lampan" skrek ut ställa sig i en liten cirkel och kramas. De spelare som blir utan kramkompisar får göra armhävningar som straff. Mest sådana fick Martin Smedberg göra. Två andra nykomlingar som fick lägga sig på marken var Niclas Alexandersson och Peter Ijeh. Medan de gjorde sina armhävningar så sa Bosse uppmuntrande till dem; - Alla är så ego här vet ni, kolla bara på Ölme. Magnus "Ölme" Johansson är den buffligaste av samtliga spelare i leken, han älskar att småputta på folk verkar det som.
Passningsövningar var nästa moment. Först längs med marken, sedan i luften och sist som tävling. Man skulle hålla bollen i luften så länge som möjligt. Från början var det fria tillslag, snart ändrades det till bara två tillslag, men när Fredrik Risp och "Ölme" använde sin specialkompetens och bara använda huvudet så ändrade snabbt Bosse reglerna - inget huvudspel. Lite oväntat var det Marino Rahmberg och Tomas Rosenkvist samt Hjalmar Jonsson och Sebastian Johansson som lyckades hålla liv i bollen längst. De två sistnämnda vann.
Passet var som sagt ganska lugnt och sävligt men stämmningen var hög och skämten haglade, fram till det kommande tvåmålsspelet. Så snart lagen delats upp var det en annan koncentration på planen och man ser att spelarna verkligen är tävlingsmänniskor.
Rött lag: Sampo Koskinen, Andreas "Dessa" Nilsson, Tomas Rosenkvist, Kalle Svensson, Niclas Alexandersson, Marino Rahmberg, Oscar Wendt, Dennis Jonsson och Lee Baxter. De var kompletterade utav Stefan Landberg och Björn Lundberg (som för övrigt var först ute på planen imorse. När de andra spelarna stod och väntade på bussen vid hotellet hade Björn redan gjort en 5-6 löpvarv - energisk sjukgymnast).
Blått lag: Peter Ijeh, George Mourad, Mikael Sandklef, Magnus Erlingmark, Sebastian Johansson, Martin Smedberg, "Ölme", Mikael Antonsson, Fredrik Risp, Hjalmar Jonsson och Bengt Andersson.
Matchen slutade mållös och spelet var inte direkt bländande, antagligen mest pågrund av Bosse och Kjells ihärdiga uppmaningar att ta det lugnt, men visst fanns det några moment som inhöll klass. Bland annat så verkar Peter Ijeh åtminstone här nere ha fattat att det är svårt att vara på rätt plats när man inte springer. Hann fintade, serverade inlägg och försökte sig på ett och ett annat skott. Andreas "Dessa" Nilsson har inte imponerat så mycket under de träningsmatcher som jag har sett honom men nu kände man plötsligt igen honom ifrån isladan igen. Många välriktade och öppnande crossbollar kom från hans vänsterfot. Kalle Svensson har en otacksamm uppgift att slåss om mittbacksplatsen i IFK Göteborg, hade det varit ett annat lag hade han varit betydligt närmare startelvan. Smart, snabb och lagom hård är Kalle när han får spela på sin riktiga plats, något helt annat än när han får springa runt på mittfältet i mina ögon i alla fall. Passet avslutades med några mindre bra frisparksförsök där Peter Ijeh var närmast att få in sitt tunga skott.
Antingen hör man sämre i hallen än här nere eller så är Kjell och Bosse betydligt aktivare under träningarna. Under alla spelmoment så går dom in och förklarar hur en spelare skall röra sig eller ger beröm respektive kritik när så erfodras. Kul att lyssna på eftersom man förstår mer hur de vill att de olika spelarna skall agera.
Som avslutning kan jag nämna att det var runt 25 grader i solen och att undertecknad har skaffat sig en riktigt röd och bränd näsa. Imorgon finns det dubbla träningar att bevista men inga matcher. Nästan skönt efter en dag då man sett två stycken sådana och ingen utav dem slutade som man hade önskat.
Heja Blåvitt!
