Erling & Bengan: Framtiden
Den tredje och sista delen av intervjun med de Blåvita veteranerna.
- Det är inte orealistiskt att vi ska kunna vara med och hugga.
Inför den stundande jubileumssäsongen tog Alltid Blåvitt tillfället i akt att prata med de Blåvita spelare som har varit med längst inom elitfotbollen. Det pratades om det framgångsrika 90-talet, vad klubbkänsla egentligen är och hur deras framtid som fotbollspelare ser ut. Den andra delen handlar om framtiden.
BA: Bengt Andersson
ME: Magnus Erlingmark
Hur stor betydelse har en fotbollsspelares ålder?
ME: Det är bra med rutin, bara man kan hålla kvalitén. Det hänger ju samman. Det är alltid bra med en mix i ett lag. Även om en yngre och en äldre spelare är lika bra så har man ofta lite olika kvalitéer.
Är det lika lätt att motivera sig inför en förssäsongsträning idag som för 15 år sedan?
BA: Man tänker mer nu, man är mycket mer noggrann.
ME: Man tränar mycket mer nu också. Det är dubbla antal pass det handlar om.
BA: Man måste ju hålla igång hela tiden. När det är match måste man ha träningen i ryggen. Man kan inte slappa och vara ledig i två veckor.
ME: Det räcker ju att man tränar fredag, är ledig över helgen och kommer in på träningen på måndagen för att lungorna ska vara på väg ut ur bröstkorgen. Ibland blir det nästan för mycket ledigt då man är så pass van vid träningen.
Ni har aldrig några funderingar efter 15-20 år som fotbollsspelare på att det kanske vore bättre att göra något annat än att köra skiten ur sig varje förmiddag vid den här åldern?
ME: Nej, det är ju ett privilegium att hålla på med fotbollen.
BA: Det är ju det bästa man vet.
ME: Det kommer ju inte tillbaka. Man kan inte lägga ner två år och sedan ta upp det igen.
Vad har man för mål med fotbollen så här i slutet av karriären?
BA: Jag vill ju vinna! Det är det som driver en.
ME: Att fortsätta utvecklas på något sätt. Man tappar säkert vissa bitar men då får man utveckla andra bitar som täcker upp det.
Tränar ni fortfarande för att utvecklas eller handlar det bara om att bibehålla samma nivå?
BA: Det handlar ju om detaljer hela tiden som man slipar på och jobbar på för att utveckla. Det kan finnas detaljer som man bara själv ser eller kanske något i samarbete med Magnus.
Vad har laget för kapacitet i år, med de nyförvärv som har kommit till klubben?
ME: Det är alltid svårt att säga innan. Vi hade bra läge ifjol och med minsta lilla flyt hade vi slutat femma istället för sjua.
BA: Det var inte många poäng som skiljde. Kanske till guldet var det lång men till andra, tredje plats var det inte många poäng. Får vi ligga i bakvattnet lite och hugga kan det bli bra.
Vad är det som fattas för att ta de här poängen och nå ända fram?
BA: Höjer vi oss hela vägen ett snäpp då tror jag vi gör de här målen också som fattades förra året.
Finns det möjlighet att nå hela vägen redan i år?
BA: Det är inte orealistiskt att vi ska kunna vara med och hugga.
ME: Man måste vara med på allting. Är det saker som inte stämmer kan det gå illa också. Vi vet ju hur det såg ut för två år sen. Så länge man är medveten om det så. Det finns många unga killar som tog stora kliv ifjol och om de fortsätter tillsammans med andra unga spelare så kan det bli bra.
Ser ni några ungdomar i dagens trupp som har stor potential?
ME: Allihopa nästan. Oscar, Martin Smedberg, Sebastian som redan tagit stora steg, Fredrik, Kalle, Anton, det finns massor.
Hur är intresset för fotbollen utöver era egna karriärer? Följer ni de andra matcherna och kanske de andra ligorna på fritiden?
ME: Ja, man gör det lite grann. Har jag inget annat för mig tittar jag lite på fotboll, hänger med lite i tabeller och så.
BA: Nej, allsvenska matcher ser jag inte en minut på. Vet man att man ska möta ett visst lag och de spelar precis när jag sätter mig kan jag tänka mig det men som tur har våra tränare bättre koll på våra motståndare. Däremot ser man gärna på Champions League nu när det börjar dra ihop sig. Man hinner ju inte, ofta spelar man själv samtidigt. De yngre träffas däremot ibland när det är stora matcher och så men vi har ju familjer att tänka på.
Funderar ni någon gång hur länge till ni kommer att hålla på?
ME: Dagligen. Nä, men man får ta ett år i taget sen får man se. Så länge man tycker det är skoj att gå ner på träning. Tycker man inte det är skoj kan man packa ihop.
BA: Så länge vi bankar de yngre på varenda träning så.
Kommer ni att varva ner i någon klubb lägre ner i seriesystemet?
BA: För mig känns det inte som att jag kan släppa fotbollen helt. Man har ju förmånen att gå tränarutbildningar på förbundet som elitspelare och tränarsysslan är något jag tänker försöka med.
Är ni öppna för en fortsättning inom klubben efter den aktiva karriären kanske rent administrativt eller som tränare?
BA: Den administrativa biten är för mig helt främmande. Men gärna som tränare, men det är svårt att styra och det finns kanske andra öppningar.
ME: Jag vet inte. Tränare känns det inte som nu, men man kan ju säkert ändra sig. Men jag vill varva ner och att då hålla i träningar och matcher, det kanske är den här lunken som man är lite trött på också. Vi har ju mycket matcher och man kan inte bestämma någonting även om det är mycket tid mellan träningarna och matcher.
BA: Som ivrig jägare så passar det mig som handen i handsken. Jag tycker det är bra men normalt vill man ju ha tid till familjen men det blir inte mycket över.
Magnus, du behöver tjugo matcher till för att vara den fjärde spelaren på listan flest allsvenska matcher i klubben, är det något som får dig att fortsätta?
ME: Nej, det hade jag ingen aning om faktiskt och det är inget som påverkar.
Faktum är att Blåvitt inte är lika attraktivt för unga talanger som det var för 10-20 år sedan. Är det realistiskt att tro att man kan uppnå samma höjd som man gjorde då och kunna vara en sådan talangmagnet som man var då än en gång?
ME: Det är tuffare idag, gapet är större och det ges färre chanser att ta sig ut i Europa. Om man tittar på Djurgården så har man vunnit två år i rad nu och det ger resultat direkt. Fortsätter man lyckas så lockas ännu fler spelare.
BA: Blåvitt hade ju varit i botten när man vände skutan både sportsligt och ekonomiskt -82. När man sedan vann Uefacupen -87 också så var det den riktiga kicken och skaffade sig försprånget. Sen vann man ju guld flera gånger i rad under nittiotalet. Man fick ett otroligt försprång men det krävs något alldeles extra. Uefacupen hade mycket högre status då än nu och nästan jämställt med Europacupen.
Kan Royal League var en språngbräda ut i Europa?
ME: Att spela internationella matcher även om det bara är mot Nordiska grannar, det tror jag är bra. Sen hur man ska lösa det med matchmöjligheter, planer, semester och allt annat, det är svårare att få ihop det än vad man tror.
BA: Det krävs ju att man krymper försäsongen mer och frågan är om man blir riktigt genomtränad då.
ME: Det känns som att det blir lite halvt om halvt. Då kör man bara det som träningsmatcher och gör så gott man kan. Det blir ingen bra soppa av det.
Intervju: Andreas Kjäll och Patrik Hermansson. Renskrivning: Johan Lindström och Andreas Kjäll.
