Träningsrapport La Manga, dag 5
Soligt väder, strålande målvaktsspel och dubbla pass fick undertecknad se under denna min näst sista dag på La Manga. Tyvärr finns det också en ny skada att rapportera om.
Klockan nio stod jag ensam med Helsingborgs spelartrupp på ett soligt men blåsigt La Manga Club. Det sista jag frågade Kjell igår var om dagens pass skulle gå av stapeln som planerat, "jajemän" var svaret jag fick. En kort resa och en fråga ställd till Mats Persson senare så insåg jag att passet hade flyttats. Just då var jag rätt trött på mannen med Kamratgårdens mest säregna röst, men efter att ha sett den officiella presentationsbilden på Alltid Blåvitt förlåter jag honom allt. En man som ser så vettskrämd ut på foto kan man inte annat än tycka om.
När så spelarna dök upp klockan 10.30 så var samtliga spelare och ledare närvarande och alla joggade igång, inklusive det skadade gänget. Avslappning hos Bosse väntade och sedan skulle de med skavanker ner till Johan Sandbergs rehabbana vid sidan av plan. Jag räknade med att Rickard Claesson, Håkan Mild, Jonas Henriksson och Marino Rahmberg var de enda som skulle dit, men jag hade fel. Andreas "Dessa" Nilssons inre ledband i knäet har tydligen fått sig en törn och han blir indisponibel för laget i max två veckor enligt "Biffen".
Övriga spelare startade med lite blandade passningsövningar där man skulle jobba med både att driva bollen, ta emot den och passa den vidare. Under alla momenten står "Lampan", Bosse och Kjell och manar på samt ger råd och tips om hur spelarna skall ta emot eller få fart på bollen.
Tämligen snart så delades truppen in i två lag. Det var dags för den numer riksbekanta spelvändningsövningen där man får poäng för varje komplett vändning av spelet till båda målvakterna man genomför. Två tillslag och rött dominerade totalt från början. Bosse, som aldrig har långt till visdomsorden tittade på sina svettiga adepter och utbrast: "Skitbra spel rött. När spelet fungerar bra, då blir man trött. Det betyder ju att man får löpa mycket". Och de fick spelarna, en utav dem var Sebastian Johansson som är som en igel när han är i närheten av bollen. Fötter, smalben och lår - allt funkar om man heter Sebastian och vill ha den där bolluslingen. Efter en spelvändning i sidled av Niclas Alexandersson stoppade Bosse spelet igen;
- Här var det bra. Det händer ofta i matcherna att vi inte lyckas flytta över. Det är inte lätt att spela fotboll när man har alla motståndare omkring sig som iglar, förklarade huvudtränaren och det är en analys jag i alla fall är beredd att skriva under på. Bra Bosse!
Kort vattenpaus och det var dags för tvåmålsspel på halvplan. Själva spelet var det nu inte så mycket med. Istället gnuggades det hörnor och frisparkar från inläggssituationer så det stod härliga till. Fredrik Risp och Magnus Erlingmark var de som fick flest instruktioner när det kom till löpvägar och de var själva aktiva i planeringen inför spelsituationen. Enligt Kjell så väljer man ofta att spela på halvplan eftersom det gör att spelet blir mer intensivt och "dötiden" förkortas vesäntligt för deltagarna. Spela på fullplan kommer man att göra tids nog. Notabelt ifrån spelet var att Niclas Alexandersson var ute på högerkanten och jag som var så säker på att "Alex" kommer att starta på innermittfältet imorgon har gjort en kovändning och är nu fullständigt övertygad om att han istället kommer befinna sig på en kantposition. Tre mål gjordes dock i själva spelet mellan alla hörnor, frisparkar och inkast. George Mourad var lika påpasslig som han varit hela veckan (förutom friläget i andra halvlek mot Molde) och blev notarieförd i målprotokollet. Magnus Erlingmark är inte smidigast i truppen, inte heller är han snabbast men han gör mål av någon anledning. Två stycken blev det idag. Ett på en närmast patenterad Erlingmark-nick och ett på ett fladdrigt skott som seglade över målvakten.
Morgonens pass avslutades med lite hopp och snabba fötter i en utav Stefan Landberg utmärkt bana. Medan spelarna joggade av stod ledarna och fjantade sig runt ena målet, i vanlig ordning. Mats Persson i joggingoverall är inte samma respektingivande syn som Mats Persson i kostym.
Lunchrast och undertecknad tog sig till närmaste stad (Cartagena) och åt pizza på träfat serverat av en kvinna från Madrid som inte visste något om staden hon bodde i. Efter att ha begett sig tillbaka upp till La Lomas för ett ärende så smög jag förbi MFF:s träning på plan F ett litet tag och såg gamle IFK-bekantingen Jon-Inge Höiland bli slagen i trestegshopp. För er ivriga Aftonbladetläsare kan jag tipsa om att Igor var med hela passet som jag såg.
Tillbaka ner till Blåvitts eftermiddagsträning och jag möttes av ett lika uppslupet gäng som det som lämnade planen på morgonen. De skadade fanns nu inte med men det var ett gäng stela spelare som hoppade runt i cirkel för att värma upp medan de blytunga regnmolnen hela tiden hotade i utkanten av synfältet. Nu visade sig molnen vara ungefär lika oroande som ÖIS chanser till ett SM-guld, och spelarna kunde utan väderavbrott fortsätta träningen. Träningen startade med en volleybollkvadraten eller vad man skall kalla den. Inte mycket att vila ögonen på, där emot så var jag ett flertal gånger riktigt oroad när Bengt Andersson i sedvanlig iver kastade alla sina tre ben efter bollen. Ove - inga fler målvakter i kvadratenspel!
Spelarna var som sagt var stela i kroppen efter all träning den senaste veckan och det syntes på det följande småmålspelet. Mål stora som hockeymål ställdes upp och spelarna delades upp i fyra lag där dom körde en fyraminutersmatch emot vardera lag på två spelplaner. Mikael Sandklef ägnade sig åt psykningar och vände sig mot Mikael Antonsson och väste;
- Jag skall punktmarkera dig som satan.
- Det blir en lugn uppgift, pustade "Anton" tillbaka.
Själva spelet var inte så mycket att orda om även om George Mourad återigen imponerade på mig. Kvicka små dragningar och en imponerande kämparglöd. Kul att se.
Sista övning för dagen var inläggsavslutsövningen som man sett några gånger nu. Spelarna avancerar i par fram emot ett mål där dom först skall skjuta på rullande boll för att direkt efter ta båglöpningar och försöka placera ett inlägg i mål. De två, som i mina ögon känns som det naturliga fowardsparet inför allsvenskan, George Mourad och Peter Ijeh gjorde de snyggaste målen. När de två gossarna tryckte till kulan på rätt sätt så gick den spikrakt upp i kryssen. Den som var absolut mest träffsäker var Martin Smedberg som placerade varenda skott i mål förutom ett som Bengt Andersson räddade. Den Attraktive var för övrigt smått fantastisk idag. På sitt säregna sätt kastade han sig i luften och fick en hand, en tå eller någon annan väl vald kroppdel på bollen - allt till de målhungriga spelarnas ökande desperation. Efter att Sebastian Johansson dels missat mål och dels fått se sina skott räddade på allsköns mirakulösa sätt så fick han dessutom tråkningar från sidlinjen;
- Gillar du inte att göra mål Seb, ljöd alltid lika aktiva Björn Lundbergs stämma.
Dags för nedjoggning och laddning inför morgondagens match - den vinner vi!
Heja Blåvitt!
