Lee Baxter om flytten till IFK Göteborg
Några få dagars träning med sin nya klubb nere i soliga La Manga var all tidsfrist Lee Baxter fick utav Alltid Blåvitt-redaktionen. Vi var nyfikna på vem den 185 cm långa burväktaren var och hur det gick till när han kom till Sveriges mest framgångsrika klubb.
Spekulationerna var många men att det i slutändan blev Lee Baxter som skulle fylla luckan för vår skadade andremålvakt, Rickard Claesson, var för de flesta tämligen oväntat. Alltid blåvitt mötte upp vår senaste burväktare på La Lomas i La Manga, för att tala om hur hans tidigare karriär varit,hur det gick till när han kom till IFK Göteborg och hur trevlig han egentligen är.
Din bakgrund?
- Jag började i Blackburn som lärlingsproffs i ett år. Sedan flyttade jag till Japan och bodde och spelade där i fyra och ett halvt år, under den sista en och en halv månaden i Japan så blev jag utlånad till Glasgow Rangers. Som backup när de hade mycket skador. Det var en jättestor erfarenhet för mig. Många världsspelare som Thern, Laudrup, Gascoigne. Ja, man skulle kunna fortsätta räkna upp dem. Efter Rangers var det ju ett uppkast mellan FC Köpenhamn och AIK. Köpenhamn hade jag inte så mycket information om på den tiden. När det gällde AIK så visste jag ju mer, eftersom jag var uppvuxen i Sverige och trivdes bra i landet, så det var det ju ett rätt så lätt val för mig. I AIK hade jag tre bra år men jag kände att det var på sin plats med ett miljöombyte och då dök Malmö FF:s erbjudande upp och då kände jag direkt att det var ett bra val för mig att gå dit. Dem hade ju Johnny Fedel som jag kunde lära mig mycket utav och ett bra gäng killar i laget. Men efter de tre år jag varit där så kände jag återigen att det var dags för ett miljöombyte.
Då blev det Sheffield United?
- Ja, under åren jag varit i Sverige har jag varit över i England ett antal gånger men aldrig fått någon riktigt uppfattning om hur det är att spela i England. Men så fick jag chansen att vara och spela där. Tyvärr så blev jag väldigt besviken. Det är en jättestor skillnad på division ett och Premier League. Inte bara i spelet som man kan se på TV och så utan mer inställningen som klubben har emot sina spelare. Det känns som lagen i Premier League sköter sina affärer mycket, mycket bättre än vad de övriga klubbarna i de lägre divisionerna gör. Kanske främst då för att de har ekonomin för att göra det. I division ett så läggs det mycket energi på att "vi har inte pengar". Då kände jag snabbt att det var bättre att vara i Sverige, där man trivs och har ett annat socialt liv. Dessutom har man bättre förhållanden när det gäller fotbollsbiten också.
När kontaktade Blåvitt dig och hur gick det till?
- Jag var uppe i Norge och tränade med Sandefjord. Vi hade kommit så pass långt att vi hade börjat förhandla. Men då ringde en vän till familjen som heter Stefan Hansson och berättade att Rickard [Claesson] skulle opereras och att det hade varit på flera webbsajter att Blåvitt behövde en målvakt. Redan i det läget tyckte jag att det var intressant, utan att någon hade kontaktat mig eller så. Men då sa Stefan Hansson att han skulle försöka kontakta någon i IFK Göteborg. Sedan vet jag att MFF har hjälpt mig väldigt mycket när Blåvitt har hört sig för om mig. Dem har talat gott om mig vilket man är väldigt tacksam för. Jag tycker själv att jag har gjort ett lojalt jobb för MFF och det fick jag igen. Så är det alltid på något sätt. Om man är lojal mot sin arbetsgivare så får man något tillbaka på det - det har jag alltid trott.
Det är något som vi reagerat på hos Alltid Blåvitt. Ovanligt mycket supportrar till dina före detta föreningar har varit inne och skrivit lyckönskningar till dig, något som inte är så vanligt. Är du så trevlig?
- Nej.. (skratt) nej säger jag. Jag har ju varit på båda sidor av staketet. Blackburn är ju laget i mitt hjärta av någon anledning och jag hade ju turen att bli lärling hos dem. Lärlingslivet är ju inte så rakt fram att man bara blir proffs, det är många, många som försvinner. Vi som var lärlingar hade ju årskort och då gick man ju och ställde sig i klacken. Då står man ju där bland dem som ibland inte ens har jobb men ändå så skaffar de sig på något sätt pengar för att gå på fotboll. Det är ju smått fantastiskt egentligen, det är ju inte alla som egentligen har de pengarna som det kostar att gå på fotbollen - men de gör det ändå. Jag tror att jag har lärt mig uppskatta alla dem som gör så. Sen så har jag ju haft min far som var både spelare och tränare och min farfar som även han var spelare och tränare så man har ju vuxit upp i en fotbollsmiljö. Jag tror att jag respekterar det jag har och jag tar det inte för givet. Yrket jag valt kan ju faktiskt försvinna när som helst. Om det så är Blåvitt jag är i eller någon annan förening så skall man ju göra så gott man kan för att den betalande publiken skall få se bra och rolig fotboll. Och gör man så gott man kan så får man respekt i längden tror jag.
Stuart Baxter ja, din far, hårt förknippad med AIK i Sverige. Ingen latent motvilja mot Blåvitt därifrån?
- Nej. Det ser man ju här på La Manga exempelvis. Man träffar alla spelare och ledare från de andra lagen, folk har övergångar hit och dit. En av mina bästa kompisar är ju till exempel Erik Wahlstedt och han gick ju senare till Helsingborg medan jag gick till Malmö det är ju två rivaliserande klubbar också. Man har helt enkelt inte tid som spelare att ha den typen av tankegångar.
- Samtidigt, okej man är kompisar med folk i olika lag men när det väl är match då är det en helt annan femma naturligtvis. Efter matchen kan man naturligtvis se varandra i ögonen och skaka hand.
Du skrev ju på för ett kort kontrakt med Blåvitt, hur tror du att dina chanser är för en förlängning utav det kontraktet?
- Det är svårt för mig att säga. Jag har ju kommit hit nu och de övriga grabbarna har ju varit igång en längre period, utan mig då. Så för mig gäller det just nu bara att borra ner huvudet och försöka göra så bra ifrån mig som möjligt. Sen är det ju upp till Bosse och IFK:s ledning att bedöma hur bra dem tycker att det gick.
- Mitt första intryck utav Blåvitt är att det är en fantastiskt organiserad förening med ett bra gäng så att säga. Lagmoralen är ju väldigt hög, det märker man direkt när man kliver in på Kamratgården.
Du har fått ett varmt välkomnande?
- Ja absolut. Jag kunde inte ha fått ett bättre bemötande efter att ha kommit in på så kort varsel. Det var i princip bara att komma dit och knyta på sig skorna och gå ut och träna precis som om jag hade varit här hur länge som helst. Det är naturligtvis en oerhört skön känsla för mig.
Ditt spel som målvakt. Vad har du för styrkor och svagheter?
- Det finns ju saker som man jobbar med dag in och dag ut, man vet ju oftast själv vad eftersom man har varit igång så pass länge. Jag vet vad mina svagheter ligger. Jag menar, jag är inte två meter lång och är inte den målvakt som går ut och dominerar i luftutrymmet, även om jag naturligtvis hjälper till så mycket som jag kan.
- Mina styrkor ligger i mina reflexer och i min spänst. Jag läser spelet tydligt och snabbt och försöker ha en bra kommunikation och samarbete med backlinjen.
Tack Lee, och välkommen!
