Bosse Johansson: Man blir ju aldrig nöjd
Allsvenskans charmigaste tränare tog sig, mitt i La Manga-lägret, tid att möta upp frågvisa Alltid Blåvitt. Med Bosse Johansson på andra sidan mikrofonen tar sig de enklaste frågor de mest oväntade vändningar och vindlingar, men underhållande, det är det alltid.
Det var dagen före matchen emot Sogndal som jag träffade vår huvudtränare efter lunch uppe i den luxuösa anläggningen La Lomas där de allsvenska lagen är placerade under La Manga-lägret. Solen sken och Bosse mötte upp mig med kortbyxor och en sökande blick. Kjell hade för första gången under veckan fått ansvaret för deras gemensamma nyckel och naturligtvis försvunnit iväg.
I mitten av de olika småhusen där spelarna bor finns en liten fontän med lite olika stenar utplacerade. Dessa föll varken mig eller Bosse i smaken så vi ställde oss lite nonchalant lutade mot en stenmur där jag fick tillfälle att ställa ett antal frågor som jag funderat på under försäsongen. Tyvärr är det omöjligt att få med tonfall och betoningar i text, för under en intervju med Bosse Johansson så är just hans sätt att uttrycka sig halva nöjet. Lika mycket som spelarna ler under träningen, lika mycket stod jag och log som ett fån brevid allsvenskans mest meriterade tränare.
Hur långt har du kommit i tankarna inför säsongen?
- Jag tar det ju ganska lugnt egentligen med tankarna, saker och ting får liksom växa fram. Vi väntar ju på att några spelare skall bli friska, och just nu är vi ju där vi är utan dem. Sedan är ju detta naturligtvis ett led i vårat arbete inför säsongen, att spela och träna på bra planer, något vi inte har möjligheter att göra hemma egentligen. Det är positivt och det hjälper - man kommer en bit på vägen. Men i förhållande till vad och hur långt man har kommit det är ganska svårt att säga.
Men det är just de bra planerna och motståndet här på La Manga som gör att ni återkommer hit?
- Nja, det är som alltid när man åker på träningsläger, var som helst egentligen, att det är en rad olika kriterier som man vill ha uppfyllda. Inte minst då att man är tillsammans ganska intensivt, bor tillsammans och lever tillsammans. Men likaså är ett av målen att bygga ett lag med flexibilitet. För laget är ju aldrig något som är fast, det ändrar ju sig väldigt ofta. Man kan träna ganska lugnt och det finns tid att stå stilla, att gå igenom situationer i spelet, något man inte kan göra hemma på samma sätt där det blåser och är kallt.
Skillnaden på att samarbete med Kjell och Jonas, har du märkt någon sådan?
- Nej, inte utöver att alla naturligtvis är olika som personer. Därmed inte sagt att någon är bättre än den andre, bara att man är olika. Men båda är killar som är väldigt professionella och gör sitt jobb fantastiskt bra tycker jag.
Intrycket vid sidan är att det ser ut att funka väldigt bra mellan dig och Kjell även när det kommer till personkemi också, stämmer det?
- Jo, men det tycker jag att det gjorde med Jonas också. Både Jonas och Kjell vet alltid precis vad man skall göra, vad man skall förbereda, hur man skall planera och alltid ligga steget före. Det är typiskt för både Jonas och Kjell. Det är två perfektionister egentligen, båda två. Och det är skönt att ha den typen av kille vid sin sida, så man kan sköta det man själv vill tänka på så att säga.
På förra årets läger sägs det ju att du klagade en hel del på de tekniska kvalitéerna i truppen, hur tycker du att det har utvecklats sig?
- Det har ju blivit bättre. Vi har ju fått till oss lite bättre tekniska spelare, samtidigt som några utav dem som inte var mest tekniska har försvunnit. De hade naturligtvis andra kvalitéer som de var ganska duktiga på, som att man exempelvis var väldigt löpstark, snabba och fightervilliga och så vidare. Men jag tycker att vi fått till oss mer tekniska spelare än vad vi hade förra året. Med några få undantag då, Jimmy Svensson är ju en kanonteknisk spelare, Hasse Blomqvist också till en viss nivå. Anfallstekniskt finns det ju inte bättre än Hasse. Men samtidigt har vi fått Peter och Niclas som precis kom till oss. Sedan har vi George och Andreas som är division ett-spelare som är duktiga. Samtidigt har vi Martin ifrån Gunnilse som också ser bra ut och har bra teknik.
Med andra ord är du nöjd med nyförvärven såhär långt?
- Ja det tycker jag. De andra spelarna talar man ju inte så mycket om eftersom man känner dem sedan innan. Det blir ju ofta de nya man talar om, samtidigt så är det ju det som man hoppas gör skillnaden. Sedan är det ju så att man hoppas att de unga egna spelarna man har utvecklas när man arbetar med dem, inte minst då tekniskt eftersom vi arbetar mycket med tekniken.
Vi har ju många väldigt unga lovande spelare i truppen, jag tänker på Ozcar, Kalle, Martin och så vidare, hur mycket vågar man släppa fram dem för att få nödvändig erfarenhet?
- Det är så med unga spelare att även om de inte får spela så lär de sig väldigt mycket av att få vara med på läger och dylikt, att få känna på att träna ihop med rutinerade spelare. Men vi räknar ju med att ge de flesta speltid, därmed inte sagt att någon är garanterad speltid. Det här är ju inget socialt läger utöver samvaron så att säga. Man bor ju ihop så på det viset är det ju socialt men inte när det gäller fotboll. När man skall ta fram ett lag så handlar det ju om fotbollskvalitéer framförallt.
Så du tror inte att det är risk för att de unga stannar i utvecklingen om de inte får spela?
- Man måste ju tänka på att om man spelar en match eller två så är det en så liten del utav ett års händelser inom fotbollen. Man tränar 250 gånger kanske och så spelar man en eller två matcher för lite, det är liksom inte det som är avgörande för utvecklingen. Det ligger på andra plan. Det är klart, man kan inte vara totalt vara utan speltid, det är ju inte bra för vilken spelare det än är frågan om. Men det är ju så att om man, som exempelvis Niclas hade det i Everton, att man är utan speltid länge så är det svårt att vidareutvecklas, men jag tror å andra sidan inte att Niclas blivit en sämre fotbollsspelare heller. Det är en del av svaret för de unga som ibland tror att de blir sämre spelare för att dom inte har en fast plats i laget, det funkar inte så. Man kan inte ha tjugotvå man i en trupp där elva får spela och resten blir sämre spelare för att de inte får speltid, så enkelt eller drastiskt är det inte.
Läs vidare här.
