Örebro – cyklarnas stad
Om vädret var kallt så värmde i alla fall spelet på Behrn Arena, vi som var där fick se årets mål och ett riktigt blåvitt målkalas.
Klockan 12.30 bar det av från Göteborg, vi var en buss med cirka 40 supportrar som såg fram emot matchen i Örebro. När vi hade åkt en bit visade det sig att ingen hade tagit med sig en skiva med blåvittlåtar, istället sattes filmen Torsk på Tallin på. I vanlig ordning fanns lotteriet med på bussen, förstapriset den här gången var en dörrmatta med texten ”Här bor en ängel” från Blåvittshoppen. Men idag siktade inte lottköparna på förstapriset, de siktade på andrapriset som var ett lock öl. Stämningen var bra och förväntningarna stora.
Efter tre och en halv timmes bussresa var vi framme i Örebro. Samlingsstället för de änglar som tagit sig till staden hette ”Babar”. Efter en hamburgertallrik där, gick jag, Mårten, Marcus och Erik en promenad för att se lite av Örebro. När vi sedan kom tillbaka till ”Babar” för att åka med bussen till Berhn Arena, var SVT där och filmade för Tvärsnytt. Är någon intresserad av att se det, finns klippet på den här adressen: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=822466
Kvart över sex bar det av mot arenan, och något man såg ifrån bussen var att staden inte hade brist på cyklar. När cirka 20 cyklister cyklade över ett övergångsställe, började ramsan: ”Cykel till matchen, ja de tar cykeln till matchen”, skrikas. Och mer skulle det skrikas, inne på arenan var vi cirka 200-300 IFK- supportrar, eftersom 9555 åskådare var inne på matchen var majoriteten självklart ÖSK:are, men det var inget som märktes. Man hörde hemmapubliken någon enstaka gång. Jag hörde någon berätta att Örebros supportrar måste vara ett av tre lags supportrar i Sverige som kan hålla tyst längst. En bra konkurrent till dem skulle vara Gefles supportrar enligt honom. Den kommentaren var något som fick i alla fall mig att småskratta lite.
Men över till målen, efter 33 minuter gör Marcus Berg 1-0, vilket gör att glada supportrar springer fram mot ”stängslet”, ett stängsel som inte revs lika lätt som det i Trelleborg som tur var. Spelet fortsätter och det ser riktigt bra ut, vi är alla nöjda, eller kanske inte alla, man ska väl inte räkna med att Örebrosupportrarna var nöjda. Första halvlek är snabbt över, men det är väl så med tiden: Den går fort när man har roligt. Och fort gick det, 40 sekunder in i andra halvlek gör Eldin Karisik sitt första allsvenska mål för IFK Göteborg. 0-2 står det på resultattavlan och nu skriks ramsan: Kan ni höra våran sång AIK, AIK? Men det skulle inte sluta där, i den 63: e minuten skickar Thomas Olsson in bollen bakom ÖSK:s målvakt Peter Westman. Örebrosupportrarna skulle inte långt efter det målet börja resa sig upp och bege sig hemåt. Just i den stunden känns det inte som att det kan bli bättre, spelet är fantastiskt, målen är fantastiska och stämningen är fantastisk! Men jag hade fel, det kunde bli bättre, sju minuter senare händer det. Andres Vasques gör en Maradona! Hans första mål i allsvenskan sköt han rakt in i kategorin ”Årets mål”. Känslan när målet kom går inte att beskriva, det var underbart! Kan inte finnas någon som helt ärligt skulle säga att målet inte var snyggt. Nu trädde en ny ramsa fram: Vem är Maradona, för vi har Andres Vasques!
Efter matchen tackades spelarna med jubel och vi ville gärna se dem dansa, tyvärr lyckades vi inte få dem göra det. Inte med än gång i alla fall. Alldeles innan Andres försvinner in i spelargången får vi se honom göra några danssteg till stort jubel. Något som skulle kunna sammanfatta den underbara matchen är meningen ur Schytts låt ”Det är Blåvitt”: Laget som vi älskar ger oss vackra mål. På hemresan pratades det såklart om matchen och om Andres mål. Efter ett tag blev man lite sömnig och Johnny Cash skiva ”Walk the line” började höras i bussen. Tänkte vila lite så jag la huvudet på min kudde med texten ”Bortamatch”. Fredrik tyckte däremot inte att jag skulle sova, så han väckte mig med att skrika att jag skulle vakna. När vi sedan stannat på en mack efter vägen och handlat lite, var det dags att se American Pie – Bandcamp.
När klockan sedan närmade sig ett stannade bussen i Lerum för att släppa av mig. Och jag kan lova att när jag åkte hem i bilen, fanns matchen i tankarna och leendet var så stort som det kunde bli. För den kvällen vann vi inte bara matchen, vi fick se årets mål och vi klättrade från 11: e plats till att bli serieledare, i alla fall över en natt.
