Ett fyrverkeri av (missade) chanser
Namnkunnigt B-lag vann komfortabelt mot Ulricehamn.
Idag tog IFK Göteborgs B-lag emot Ulricehamn IFK på Klarebergsvallen. Det var ett rutinerat lag Blåvitt ställde upp med, och endast tre av startande saknar Allsvensk rutin. Spelare som Erlingmark och Sebastian Johansson är väl inte direkt vana vid att spela matcher på planer som Klareberg och Lemmingvallen.
Det var aldrig något snack om vilka som förde matchen. IFK Göteborgs namnkunniga uppställning spelade ut Ulricehamn efter noter, och det statistik à la Allsvenskan hade varit intressant att se från den här matchen. Hos motståndarna spelade Sebastian Johanssons bror mittback och hjälpte till att hålla siffrorna nere. Marino Rahmberg rakade tidigt i matchen i en retur, vilket blev det enda målet i första halvlek. Ozcar Wendt satte i andra halvlek en straff som från läktarhåll såg tveksam ut. Och vad hände däremellan? Jag skulle kunna redovisa varje chans Blåvitt hade, men då kommer vi in på flerdelsartiklar. Det sköts i stolpar, det sköts i ribbor, det sköts utanför, det sköts på målvakten och det sköts inte alls. Jag hade inte gått därifrån med en förvirrad blick om Blåvitt tagit hem matchen med 15-20 måls övertag, för så stor var skillnaden.
Istället för att gå in på chanserna i detalj tänkte jag redovisa spelarnas insatser. Eftersom startelvan i tre fall av fyra var potentiellt Allsvenskt material. Backlinjen skötte sig som den skulle. Inte fick Sampo, Kalle, "Erling" och junioren Patrik Werner mycket att göra, men det de fick hade de inga problem med att styra undan. Werner skötte sig bra och klarade utan större problem av division 3-lagets anfallare och mittfältare. Han bjöd dessutom på några ruscher framåt i planen och ett skott som dock blev lite skevt.
Försvararna var kanske inte huvudaktörerna på planen, de fanns att hitta längre fram i banan. Mittfältet bestod av Smedberg till höger, Sebastian och "Ozzy" i mitten och Sandklef till vänster. Sebastian och Wendt tog väl hand om närkamperna på innermittfältet och Wendt stod tillsammans med "Sankan" och Smedberg för de flesta framspelningarna till Marino och "Långås" på topp. Framförallt Sandklef och Wendt imponerade med sina offensiva kvalitéer, och den lilla publikskaran fick se skarvningar och genomskärare i massor. Båda två kom till en del avslut, och även Smedberg och Seb hade sina lägen utan att lyckas bättre de.
Och anfallarna? Jodå, Långås och Marino var även de duktiga spelmässigt, och jobbade precis som Wendt och Sankan bra i anfallet och fick mycket beröm av Bosse Johansson som idag var aktiv åskådare. De mötte mittfältarna bra och deltog på ett mycket effektivt sätt i uppbyggnadsprocessen. Dessvärre verkade Ulricehamnsmålet ha någon sorts vägg framför sig, då bollarna verkligen inte ville in. Blåvitt och i synnerhet anfallarna försökte om och om igen, men motståndarnas målvakt, som det ryktades var målvaktstränare i Ulricehamn, gjorde en beundransvärd insats i målet, då det inte var många avslut som egentligen var utanför målramarna.
Kort sagt så var det en mycket trevlig match att åskåda, åtminstone så fort vädret förbättrades vilket det gjorde ganska tidigt. Mycket fina uppspel från IFK Göteborgs sida och om Blåvitt hade satt hälften av deras chanser hade matchen slutade med tvåsiffrigt i hemmalagets målkolumn. Spelare att lyfta fram är mittfältarna Mikael Sandklef och Oscar Wendt i Blåvitt, och givetvis Ulricehamns heroiske målvakt.
Laguppställning:
Lee Baxter - Sampo Koskinen, Karl Svensson, Magnus Erlingmark, Patrik Werner - Martin Smedberg, Sebastian Johansson, Ozcar Wendt, Mikael Sandklef - Marino Rahmberg, Patric Andersson
Byten:
Ca 60 - Magnus Erlingmark ut, Ricardo Bastos in.
