Recension: Offside # 2/2001
Vår recensent delar ut lovord till det, enligt honom, överlägset bästa svenska fotbollsmagasinet.
En recension brukar i vanliga fall vara ganska balanserad och åtminstone hyfsat objektiv, men det här blir istället främst en hyllning till ett utomordentligt fotbollsmagasin, som skiljer sig stort för den övriga svenska fotbollsjournalistiken.
Offside kom ut med sitt första nummer i början av förra året, och deras egen målsättning var då, enligt dem själva, att fylla ett tomrum inom svensk sportjournalistik. För trots att de två stora kvällsdrakarna numera har dagliga sportbilagor så är det svårt att hitta mer ingående, initerade och djupare texter om fotboll. När det gäller svenska fotbollstidningar kan man ju inte heller påstå att konkurransen är mördande, direkt. Svensk Fotboll blixtrar stundtals till och bjuder på intressant läsning men i längden är den alldeles för ojämn, och Fotbollsmagasinet som (väl?) på något sätt har med SvFF att göra har inget att erbjuda om man inte är intresserade av idolbilder (!) eller bara är ute efter två minuters läsning då man sitter på toaletten. Offside kan istället mer ses som ett kvartalsmagasin än en vanlig tidning. För att sätta texten i fokus och hålla nere priset trycks den i pocketformat, och då den innehåller drygt 200 sidors läsning är det nästan som en bok. Låt dig inte avskräckas av lösnummerpriset på 59:-, med tanke på sidantalet är det ingenting, och som det sägs på framsidan den "räcker längre än 90 minuter".
Tidigare har en liten del i varje nummer ägnats åt även annat än fotboll, men i senaste numret är alla sidorna tillägnade det gröna fältets schack, vilket jag uppskattar. En annan förbättring sedan de första numrena är att man nu kör lite kortare reportage blandat med de riktiga långkörarna. För, som sagt, här är det verkligen texten som sätts i fokus, och bilderna är klart sällsynta. Fasta avdelningar i varje nummer är "Fråga Torbjörn" där Torbjörn Nilsson svarar på läsarnas inskickade frågor, bokrecensioner, en guide (har tex varit om de allsvenska arenorna, engelska fotbollsmagasin, etc), samt en text om en speciell match.
Bland skribenterna hittar man en hel del frilansjournalister som åtminstone för mig är okända sedan tidigare, men även en del tyngre namn såsom Kristina Kappelin, Mats Olsson m.fl. Man brukar även ha minst en text i varje nummer som är översatt från engelska, från kända engelska fotbollsskribenter såsom Nick Hornby och Simon Kuper vilket borgar för kvalité.
Just det senaste numret är det temat supporterkultur i olika delar av världen som är det genomgående temat, den röda tråden. Bl.a ett långt och djuptäckande reportage från det känslosamma turkiska derbyt mellan Galatasaray och Fenerbahce, en annan om Gabriel Batistuta och hans återkomst till Florens i Romatröja, ett långt reportage om vinterns utveckling i Hammarby med rubriken "När supportrarna tog makten", en liknande om IMUSA och deras kamp mot mediemogulen Murdoch och hans vilja att köpa upp Manchester United, samt en skrämmande artikel om en supporter till ett lag som utövar amerikansk fotboll som helt plötsligt flyttar till en helt annan stad pga ekonomin mm.
Det var dock en annan artikel som tilldrog sig störst intresse för mig, nämligen då man jämförde IFK, AIK, HIF, MFF och DIF och deras ambitioner och strategier för att kunna bli den svenska klubben som kan lyckas i europa. Gemensamt för alla utom IFK var att man försökte hitta andra inkomstkällor än endast spelarförsäljningar och europaspel. Det berättas tex att AIK är sverigeledande på sk event marketing, och innan derbyt mot DIF tex så hade man flera tusen dyrt betalande gäster på olika ställen i Sthlm som åt, drack och fick lyssna på fotbollsprofiler och kändisar. Även DIF snackar en del om att försöka utnyttja sitt varumärke för att öka intäkterna, speciellt nu när man samarbetar med Stenbeck. Så här säger Gentzel och IFK; "Vi resonerar inte på det sättet. Spelar du bra fotboll är det ett nöje.". Vidare säger han att han inte direkt är imponerad över AIKs satsningar runt matcherna (notera att AIK har höjt sitt publiksnitt från 6700 97 till 14500 ifjol). Citat Roger:
"Men vi har inte några stora möjligheter på Gamla Ullevi, inte ens för sponsorerna som betalar massor av pengar."
Det sägs också att klubben kommer fortsätta att arbeta traditionellt i sina kontakter med näringslivet, och man inte kommer att satsa på några sidoverksamheter inom överskådlig framtid. Ang det säger Roger:
- Det kostar energi och kraft och kan vara riskfyllt. Du måste utgå från spelarna på plan, de ska ha så bra förutsättningar som möjligt. Jag tror att man bara ska bygga vad som krävs inte mer.
Det betyder också att man valt att inte rusta upp Gamla Ullevi, en arena med minimala bekvämligheter.
- Det blir för dyrt.
Jag är knappast någon expert på ekonomi, eller på hur man på bästa sätt leder en svensk fotbollsklubb till framtiden, men den här jämförelsen mellan de svenska klubbarna ställde verkligen inte ledningen på Kamratgården i bästa dager, så mycket kan man säga. Vi behöver ett nytt Gamla Ullevi!
För att sammanfatta något, så kan knappast någon missat att jag verkligen rekommenderar folk att införskaffa ett nummer av Offside.
Att en av chefredaktörerna, Mattias Göransson, sedan är blåvit gör givetvis inte saken sämre.
För mer information om försäljningsställen/beställning se www.offside.org
