Cambridge - Hartlepool0 - 1
Bitter förlust trots bra spel
Trots att IFK Göteborg överlag förde spelet, skapade de bästa chanserna och höll tätt bakåt mot Malmö FF på Ullevi var det skåningarna som åkte hem med tre poäng.
IFK Göteborg kom åter till start med ett något åderlåtet lag. Med Thomas Olsson på skadelistan och med en plötslig sjukdom på Andres Vasquez fick man mönstra ungtupparna Gustav Svensson och Jacob Johansson på innermittfältet. Däremot var Mattias Bjärsmyr åter tillgänglig och han tog som väntat plats centralt i backlinje bredvid Ragnar Sigurdsson.
Laget verkade ha lärt sig läxan efter den usla första halvleken i förra veckan mot Hammarby. Nu låg man högre upp med backlinjen och lagdelarna jobbade bättre som en enhet och tillät sällan Malmö att anfalla rättvända. Matchen igenom gjorde Gustav Svensson en strålande insats som någon slags balansspelare och höll hela tiden rent framför backlinjen samt vann nickdueller och andrabollar. Dessutom utnyttjade mittbacksparet faktumet att domaren tillät relativt tufft spel för att ganska effektivt neutralisera Juniors och Skoogs att agera bollmottagare.
Inledningsvis känns det som om lagen likt två boxare jabbar lite på varandra innan Blåvitt mer och mer tar över kommandot. Malmös spel är relativt defensivt där varken Osmanovski eller Daniel Andersson kliver fram speciellt mycket – samtidigt som IFK någorlunda väl täpper till offensiven för kantlöparna Höiland och Toivonen. IFK försöker variera sitt spel lite mer, vilket ibland fungerar – men ganska ofta slutar med en lite längre boll. Första chansen går till MFF då Junior har en skaplig nickskarv som Bengt dock inte har några problem att ta hand om. I tionde minuten replikerar IFK med en dubbelchans. Först avslutar Adam Johansson med vänster och tvingar Jonas Sandqvist att tippa till hörna. Marcus Berg är först på Alexanderssons hörna, men nickskarven går en bit bortanför bortre krysset.
Blåvitt fortsätter ligga på, bland annat serverar Marcus Berg ett fint läge för Wallerstedt med en läcker liten lobb, men där ”Walle” inte riktigt når fram. Malmö har inte så mycket – några borttäckta skottförsök och ett par hörnor. Det är just på hörna man tar ledningen efter två olyckliga aktioner av Magnus ”Ölme” Johansson. Den första är i varje fall ursäktlig. Efter att ha vunnit en kamp i straffområdet har Magnus gott om plats att rensa undan till inkast eller upp i planen – men väljer förvånansvärt nog att sparka ut bollen till hörna. Första hörnan skarvas vidare till ny hörna via Sigurdssons huvud. Niklas Skoog slår den andre alldeles för kort, Ölme måttar med bredsidan för att med en enkel volley rensa undan – men missar bollen och ställer Bengt Anderssons totalt. Dessutom ser det ut som att Jakob Johansson försöker reflexrädda bollen med resultatet att bollbanan ändras ännu lite till via Jakobs klack så Bengt inte har en chans att ta den.
Blåvitt verkar dock inteckna målet under det så kallade oflytskontot och trummar på precis som tidigare. Hög press, stenhårt arbete och en hel del inlägg från kanterna. Dessvärre har Jimmy Dixon en av sina bättre dagar och spelar oerhört fokuserat och aggressivt med mängder av vunna dueller.
Halvtidsfacit är ändå att Blåvitt tagit med sig det bästa från Söderstadion och är det klart bättre laget. Försvarsspelet har fungerat väldigt bra överlag, Alexandersson har varit väldigt delaktig i spelet, medan Selakovic mer glimrat till emellanåt med fina spelvändningar och kvicka dribblingar. Berg och Wallerstedt har dock kommit tillkorta i straffområdet för det allra mesta.
Utan byten i paus fortsätter så matchen i samma stil som tidigare. Nästan direkt spelar IFK sig fram till ett bra läge för Jakob Johansson som hittar en fri yta framför straffområdet, men tyvärr misslyckas han med skottet som går en bit utanför. Strax därpå visar Marcus Berg hur duktig han börjar bli i djupled då han vänder på en femöring, accelererar förbi ett par Malmöspelare och bara Anders Anderssons tåspets lyckas rädda situationen för MFF.
I 53:e minuten gör MFF ett riktigt snyggt mål via Juniors huvud, som dock döms bort för offside. Reprisen visar att OM Junior nu var offside, var det pga. den taktiska knuffen i ryggen Bjärsmyr ger honom precis före att inlägget slås. Blåvitt ska nog vara glada för linjemannens bedömning i det läget. IFK replikerar strax därpå efter en fin prestation av Selakovic. Skottet studsar precis framför Sandqvist som ser ut att egentligen försöka boxa undan bollen, men istället kilar den fast sig under honom. Med tanke på att både Wallerstedt och Berg var först framme för att ta eventuell retur kan nog Sandqvist tacka sin lyckofe denna afton, vilket om inte annat skulle visa sig fler gånger den här kvällen.
Med timmen spelad skapar IFK sin dittills vassaste chans. Instick till Wallerstedt som slår en markpassning tvärs genom straffområdet till ”Alex” som drar till med vänstern från nära håll. Skottet är hårt och någorlunda välplacerat – men Sandqvist lyckas på något underligt vis få upp en näve och styra upp bollen i ribban – och ut. Ytterst nära 1-1 där. Direkt efteråt börjar IFK:s tränarduo med taktiska omdispositioner. Wallerstedt, som enligt mig varit väldigt rörlig och tuff, byts ut mot Pontus Wernbloom. Likaså får Jakob Johansson lämna plats för George Mourad, som kliver in som offensiv mittfältare. Jakob lyckades tyvärr aldrig riktigt ta sig in i matchen. Han sprang oerhört mycket och gjorde säkerligen stor nytta genom att täcka ytor osv. – men hade lite väl hög felprocent i passningsspelet och borde kanske vunnit lite fler närkamper.
På något vis känns det som om IFK:s spel nu hakar upp sig. De spelmönster som dittills fungerat relativt bra bryts och det tar laget ett tag att komma igång igen. Dessutom gör Malmö ett klokt val när dom plockar av en tröttkörd Toivonen som givit väldigt lite understöd till Safari. In kommer Järdler som hjälper dem att neutralisera Alexandersson lite bättre.
I 67:e minuten kommer något plötsligt kvitteringen. Efter att ha misslyckats med avslut och att ta tillvara de otaliga inläggen och inspelen i straffområdet är det istället en gammal hederlig långboll – alternativt rensning – från ”Ölme” som bäddar för läget. Berg löper med på den långa bollen och Malmös mittbackar lyckas inte få undan bollen. Istället rullar den in i straffområdet, Berg är före utrusande Sandkvist och lyckas precis peta till bollen då Sandqvist kapar Marcus riktigt rejält. Att straffen är självklar är det ingen som ordar om, däremot behöver domare Johannesson rådfråga sin assisterande domare om hurvida det skall betraktas som frilägesutvisning eller inte. Sandqvist klarar sig undan med gult kort och Berg placerar själv bollen på straffpunkten. Borde Sandqvist fått rött kort? Debatten lär väl rasa in på småtimmarna på diverse forum, efter att ha sett TV-reprisen i efterhand blir jag inte mycket klokare. Hur som helst slår Marcus in straffen lågt, hårt men relativt mitt i målet. Sandqvist var hur som helst nere i andra hörnet då bollen passerade mållinjen, så Marcus åttonde mål för säsongen får ändå intecknas som en väl slagen straff.
Kvitterat, men känns det inte lite som om luften gick ur Blåvitt en aning nu? Man hade jobbat kopiöst på den regntunga och såphala mattan, och Malmö hade trots allt kunnat förhindra IFK att omsätta sitt stora spelövertag i speciellt många riktigt bra chanser. Malmö kommer tillbaka en del nu och har någon framstöt via kvicke Safari längs med vänsterkanten. Man skapar också en riktigt bra chans då en frispark ur bra läge först studsar på Junior och sedan på Daniel Anderssons knä och strax över Bengts ribba. Den blåvite spelare som släppte Daniel Andersson så ren i straffområdet hoppas jag får en duktig utskällning på genomgången imorgon.
Trots sex stycken byten, småskador, uppvisande av Ralf Westerberg till läktaren och ett relativt utstuderat småmaskande av MFF lyckas fjärdedomaren ändå bara hitta tre tilläggsminuter. De två första är händelselösa. I matchens sista minut avgörs allt:
Lång utspark från Bengt, bollen jobbas ned till Adam som sätter den på djupet utåt hörnflaggan för Wernbloom. Pontus löper med, rycker förbi sin försvarare och lyfter in ett inlägg mot bortre stolpen. Selakovic löper perfekt och har en i fotbollssammanhang halv evighet på sig att sikta. Nicken är riktigt hård, någorlunda välplacerad – men Sandqvist gör en sån där idioträddning som Bengan brukade skämma bort oss med förr. Anfallet är inte slut där, bollen går ut till Karisik som störtar fram, spelar in, spel tillbaka och hård nick tätt över av Berg. Dessförinnan hittade dock linjedomaren en offside på Wernbloom som kom tillbaka in från bakom kortlinjen utan att ta bollen.
Spelet vänder. Malmö spelar upp bollen, ett par konstiga studsar, Gustav sparkar hål i luften och bollen hamnar hos Järdler som serverar Junior i djupet. Brasilianaren placerar distinkt in bollen bakom Bengt Andersson. Ridå.
Det är bara att säga – detta är en av de mest oförtjänta förlusterna jag sett Blåvitt åka på de senaste åren. Överlag är man bättre än Malmö och skåningarna tilläts inte skapa många lägen. IFK skapade å sin sida ett några mycket fina lägen och hade ett bra grepp om spelet på det stora hela. Men ibland är fotbollen sådan här. För dryga månaden sedan vann Blåvitt ett derby med 1-0 tack vare en billig straff efter att man spelat något av säsongens sämsta fotboll. Resultatet till trots hittar jag inte mycket att klaga på. Visst – Ölme gör ett idiotmisstag, förmodligen beror Malmös vinstmål i viss mån på att spelarna tappat koncentrationen i sista spelminuten efter Sellas jätteläge – men spelarmässigt är det inte mycket att klaga på. Bakåt är Ragnar återigen hur säker som helst, tyvärr är det nog bara en tidsfråga innan han säljs vidare för i Allsvenskan dominerar han. På mitten gör Gustav Svensson en oerhört bra match som defensiv slitvarg – men också som relativt trygg och säker bollspelare. Att han dessutom vinner det mesta i luften, tar otaliga defensiva löpningar och gör fina brytningar ursäktar till stor del några missade passningar. Stefan Selakovic gör i mitt tycke sin bästa match för året. Stort arbete, hela tiden spelbar och ständigt farlig med öppnande passningar eller listiga dribblingar. Slutligen beröm till Marcus Berg som allt mer påminner om den Andreas Andersson som 96/97 var en ruskigt duktig spelare. Vi får hoppas Marcus framtid är ljusare än den sedermera Degerforstränarens….
Ett frågetecken går till tränarnas val att coacha Pontus på topp och George på mitten. Laget var inne i en bra period när bytena kom och jag tyckte ofta Pontus och George jobbade på samma bollar. Det är förstås lätt att vara efterklok, men den här gången föll det alternativet inte speciellt väl ut.
