Everton - Arsenal0 - 2
Arbetsseger på Olympia
Förutom segern noterar vi Andreas Nilssons debut, Ijehs första Allsvenska mål för Blåvitt och att MP börjar bli Blåvit.
Hur en match kommer att te sig kan man till viss del se på sista träningen. När man i söndags såg Magnus "Ölme" Johansson och Håkan Mild braka ihop både en, två och tre gånger på träningen kändes det därför tryggt. Inget fel på inställningen här inte. Helsingborg skulle få sig en riktig match. Blåvitt inledde med två resultatlösa hörnor. Till publikens förtjusning tog Jesper Jansson i ordentlig när Peter Ijeh närmade sig straffområdet för första gången. Precis som träningen utlovade började Håkan Mild med högsta växeln och var med både i anfall och försvar på ett sätt som nog alla Allsvenska spelare skulle vilja. Personligen undrade jag lite innan matchen om inte Peter Swärdh skulle ställa upp med Jesper Jansson på mittfältet, han har ju gjort en del matcher där för Helsingborg. Nu blev det inte så men visst hade Helsingborg behövt honom där för att väga upp den rutin Blåvitt ställde upp med. HIF:s mittfält hade nu istället tyngdpunkten på tekniska spelare, då med Atiba i spetsen.
Patric "Långås" Andersson gjorde årsdebut från start och serverades efter en kvart en kanonboll i djupled från en icke offsideståendes Håkan Mild. Avslutningen var dock sådär och gick rakt på målvakten. HIF fick till lite press emellanåt men Blåvitt repade sig ganska snabbt. Mild fortsatte sitt fina offensiva arbete och skapade tillsammans med Sandklef ännu en bra chans åt Långås i den artonde minuten, men bollen parerades. Bengt Andersson hade problem vid ett tillfälle med Gustaf Andersson som var fri, men den forne hjälten på Gamla Ullevi lyckades inte vända upp i tid. Mitt i halvleken kom HIF i ett anfall med sex man mot fyra men något mer än två bra hörnor lyckades man inte åstadkomma. Strax därefter skulle Risp (antagligen) bara nicka bort en höjdboll men kom upp för lågt och förlängde istället bollen perfekt bakåt till Gustaf Andersson! Som tur var gav detta ingen utdelning. Mikael Sandklef snurrade sedan upp två motståndare och passade Alexandersson som dock sköt utanför. HIF:s i mitt tycke bästa chans kom ett par minuter innan paus när Mattias Lindström krutade på ett ruggigt skott och tvingade Bengt Andersson till en lika ruggig räddning. Halvleken avslutades med att Kenneth Rasmussen drog ned Långås med straff som följd. Av mina bänkgrannar att döma var det inte första gången denna säsong som nämnde Rasmussen varit ansvarig för ett baklängesmål. För Ijehs straff satt löst men säkert vid högra stolpen trots att han försökte vänta ut Rosén.
Rasmussen åkte också mycket riktigt ut i paus och tyvärr gjordes han bara några minuter senare sällskap av Håkan Mild. Att Bosse Johansson fått smak på att ha två mycket rutinerade kunde skönjas när Magnus "Ölme" Johansson fick gå upp bredvid Erlingmark och själv ge sin plats som vänsterback till Andreas "Dessa" Nilsson. Allsvensk debut för honom i Blåvitt dessutom. Å andra sidan kanske man inte skall läsa ut för mycket av detta och Sebastian Johansson förbannade nog sin avstängning ett par gånger till, nu när det plötsligt fanns plats på mittfältet. Det var dock nu som spelet började skära sig för Blåvitt. Ölme har ju spelat på mittfältet emellanåt men ingen kan ju säga att det är hans bästa position. Graulunds mål var symptomatiskt, dels en boll från mittfältet som IFK inte kontrollerade och sedan kom Andreas Nilsson på mellanhand och då hjälpte det inte att Bengan faktiskt räddade. 1-1 hängde i luften.
Sedan kommer det som ändå gör att Blåvitt går segrande ur matchen. Trots att man tappar ledningen så viker inte laget ned sig utan fortsätter att kämpa på. Även på läktaren tas det i från ett och annat håll. Vår klubbdirektör, som ju i första hand bekänner sig för Västra Frölunda, visade att känslorna börjar hamna på det rätta stället. En och annan undrade nog vem det var som stod upp och vrålade över att Blåvitt förlorat ett inkast. Gött, du är en av oss nu Mats! Sandklef måste ha hört frustrationen ända ned på planen för det dröjde inte många minuter innan han drev in i straffområdet och omgiven av fem HIF:are pajade in 1-2.
Ijeh har trots avsaknaden av spelmål så här långt fått mycket bra kritik men igår tyckte jag att hans skott genomgående var för lösa, och det tycker jag att jag har sett tendenser till även i de tidigare matcherna. HIF jagade en kvittering resten av matchen men lyckades inte skapa någon riktigt farlig chans. Kalle Svensson kom in istället för Ijeh och hjälpte till att rensa upp på mittfältet och med Mourad på topp lyckades IFK hålla i bollen lite bättre och kunde hålla undan trots fyra långa tilläggsminuter. En stark insats särskilt med tanke på skadorna på Mild, Jonas Henriksson, Rosenkvist och Hjalmar Jonsson.
Avslutningsvis kan man som vanligt konstatera att Gamla Ullevi framstår som ett skämt jämte Olympia och jag blir lika avundsjuk varje gång jag är där.
