Krönika: Hög tid att börja springa efter vagnen
Oavgjort och mållöst mot Helsingborg lämnar IFK Göteborg på en mindre lustig åttonde plats, medan toppblocket rör sig allt snabbare bortåt.
Är det roliga över nu? En ganska krass frågeställning kan tyckas efter två klart godkända insatser av Blåvitt, men visst känns det som att det friska vind som Blåvitt utgjorde under den så kallade våren har börjat mojna? Inför Helsingborgsmatchen stod två lag med samma förväntningar som alltid i exakt samma läge i tabellen i samtliga kolumner, och utfallet av mötet blev ett ganska logiskt oavgjort resultat.
Det innebar att segern mot Kalmar i mitten av juni är den enda efter landslagsuppehållet strax innan, under en period som av många identifierats som den då topplagen börjar rycka. Blåvitt har haft möjlighet att slå och dra ifrån möjliga konkurrenter som Djurgården, Hammarby, Malmö och Helsingborg, men istället fått se sig slagna av samtliga dessa, så när som på det oavgjorda resultat mot Helsingborg idag. Det om något tyder tyvärr på att de låga förväntningarna man hade inför säsongen stämmer bättre än de man fick när Blåvitt inledningsvis tog för sig lite mer.
För att göra ett slitet uttryck göteborgskt så har vagnen börjat rulla, och det är nu hög tid att börja springa efter den. Nu vänder serien i och med returmötet mot Helsingborg på söndag, och där gäller det dessvärre för Blåvitt att hoppa på den vagnen om man vill vara med och kriga om medaljerna i höst. Hur tråkig insikt det än är att få, så går det inte att frånse det faktum att även detta blir ett mellanår för IFK Göteborg.
Om vi ska se saker och ting lite mer positivt och gå in under kategorin "nästa år, då jävlar", finns trots allt ett antal ljuspunkter att bländas av. Med rätt kyla hos klubbledningen kan vi om fem år ha ett innermittfält av hög klass men samtidigt med många år av fotboll framför sig. Gustav Svensson har varit otroligt stabil sedan sitt inhopp mot Kalmar, och ser i nuläget ut som en given defensiv mittfältare i startelvan. Samtidigt börjar Jakob Johansson ta för sig och se allt mer bekväm ut i den allsvenska kostymen för varje match han deltar i.
Lyckas vi med att hålla hårt i Ragnar Sigurdsson, som imponerat hela säsongen, hans mittbackskollega Mattias Bjärsmyr samt säsongens målkung Marcus Berg, då har vi om ett par år en centrallinje av kvalité. Spelidén börjar sitta och spelet ser stundtals riktigt bra ut, och när Blåvitt kan ha ställa upp med en mer konsekvent startelva än man kunnat i år kommer man säkerligen att annexera mark i tabellen. Mer än så känns faktiskt inte nödvändigt, och de där riktiga revolutionerna sköts som bekant av andra aktörer i Allsvenskan.
Än är det inte för sent för Blåvitt i år. Åtta poäng upp till serieledaren känns som mycket nu, vilket det också är, men samtidigt är det 39 poäng kvar att spela om, och möjligheterna finns. Då krävs dock ett stabilt nyförvärv som förstärker en i nuläget ganska bräcklig trupp, Marcus Berg behöver fortsätta att göra mål, och "Alex" måste sluta att missa matcher. Följs de punkterna finns möjligheten, men det gäller att inte tappa mer nu. Konduktören har blåst i sin visselpipa.