Southampton - Newcastle3 - 1
Förlust mot Hammarby
Roligare kan man ha det än att förlora på ett självmål i den 88:e matchminuten.
Precis som innan matchen mot Sundsvall hade vi nu chansen att närma oss toppen via en hemmaseger och precis som mot Giffarna utnyttjade vi inte alls den möjligheten. För närvarande har vi tre raka bortavinster men två raka hemmaförluster vilket känns lite märkligt med tanke på hur det brukar se ut.
Blåvitt kom till start med i stort sett samma lag som besegrade Djurgården förra veckan. Den enda ändringen i startelvan var att "Rosen" kommit tillbaka efter skada och tog "Långås" plats.
Första halvlek går egentligen rätt snabbt att referera, det hände väldigt, väldigt lite. Om man vill vara snäll så kan man lyfta fram de båda lagens försvarsspel som funkade alldeles utmärkt de första 45 minuterna men om man vill vara lite mer elak kan man också peka på de båda lagens oförmåga att skapa något konstruktivt anfallsspel.
Det fanns få farligheter att notera men ett par lägen hade ändå Blåvitt. I den 13:e minuten vann Sandklef bollen på vänsterkanten och spelade den fram till Mourad som la den vidare till "Rosen" och han i sin tur spelade åt höger där "Alex" måttade ett inlägg. Det gick över till vänstersidan av straffområdet där Sandklef fick ett bra skottläge men hans halvträff gick över mål.
Blåvitt hade lite press minuterna efter den här chansen och skapade en hörna som nickades av Risp men en hammarbyare fick bort bollen innan mållinjen. Efter det här så blev det stiltje igen med jämnt spel på mitten på säkert avstånd från de båda målen.
Det tog en dryg halvtimme för Hammarby att skapa sin första farlighet, Petter Andersson fick bollen ute på Hammarbys vänsterkant och måttade ett inlägg. För att vara inlägg var det helt misslyckat men det blev istället ett halvfarligt skott som "Bengan" ändå hade bra koll på och kunde styra ut till hörna vid sin högra stolpe.
Efter den halvchansen hände inte mycket mer framför mål fram tills att IFK-spelarna ropade (förgäves) på straff när Petur Marteinsson tar bollen med handen i eget straffområde i den 44:e matchminuten.
Det var som om de båda lagen tog ut varandra i första halvlek. Försvaren spelade säkert samtidigt som de båda anfallsparen inte kändes särskilt heta och inget lag kunde få något övertag på mitten. Hammarby hade lite snabbare spelvändningar på mitten men i första halvlek hade det ändå inte vållat Blåvitts försvar några större problem.
Enligt matchstatistiken var det 2 - 1 till Blåvitt i antal avslut men 0 - 1 i antal avslut på mål, den statistiken visar väl också rätt väl hur lite som hände framåt i den första halvleken.
Rosenkvist hade inte kommit med mycket i spelet i första halvlek och byttes ut i paus, kanske kom comebacken lite för tidigt. In kom "Långås" och inledningsvis kändes det som ett lyft för det blåvita anfallsspelet som blev lite mer direkt. I den 47:e minuten snubblade Patric på bollen på mitten vilket ställde bevakningen och han kunde spela ut den till "Alex" på kanten och stack sedan själv i djupet, Niclas passade tillbaka bollen och "Långås" var så när att nå Mild med en passning in i straffområdet. Istället fick vi en (resultatlös) hörna.
Några minuter senare skapar Hammarby sin första riktigt farliga målchans i matchen, ett inlägg från högerkanten når Petter Andersson i ett bra läge, men hans skott går över. Annars är inledningen av andra halvlek Blåvitts bästa period i matchen, detta utan att vara särskilt imponerande. Det skapades ändå lite framåt och både Alexandersson och "Långås" hade bra skottlägen även om avsluten inte blev särskilt farliga.
Det bästa läget fick dock Mourad i den 62:a matchminuten, "Alex" spelade in bollen från höger till "Långås" som stod med ryggen mot mål, han i sin tur la den tillbaka till Mourad som gick på skott. Tyvärr stoppades skottet av vad som såg ut som en solklar hands på Marteinsson men domaren vinkade avvärjande och pekade på sin axel till de blåvita spelarnas och publikens högljudda protester.
Efter straffsituationen var det istället främst Hammarby som skapade chanser. Precis som tidigare så gick det lite snabbare i deras anfallsspel och nu började de också mer regelbundet komma fram till verkliga chanser istället för att som innan fastna i det blåvita försvaret. Efter cirka sjuttio minuters spel var det nära ett baklängesmål när bollen gick in centralt i Blåvitts försvar och Sandklef inte lyckades rensa vilket gav ett par lägen åt Hammarby innan bollen gick över mål.
Med drygt tio minuter kvar var inhopparen Nadir Benchenaa nära ett mål när han fick ett nickläge från nära håll, men han fick dålig träff på bollen och Bengt kunde lätt hålla bollen. Benchenaa fick ett nytt fint läge redan minuten efter när Blåvitt agerade lite tveksamt defensivt men inte heller nu fick han till sitt avslut.
Tyvärr kom det ändå ett Hammarbymål i matchen, i den 88:e matchminuten faller avgörandet. Hammarby får kontroll på bollen på egen planhalva och anfaller snabbt i djupled, Erik Johansson slår en passning mot Björn Runström som löper in i straffområdet. Runström tar emot bollen på bröstet och skall till att gå på skott när Antonsson kommer springande bakifrån för att rensa, olyckligt nog träffar "Anton" bollen med sitt ena knä och lyckas styra in den i mål bakom en ställd Bengt Andersson.
Efter baklängesmålet försöker Blåvitt förgäves nå en kvittering, på övertid flyttar man upp precis hela laget och skapar också efter rejält flipperspel i straffområdet en riktigt farlig målchans men en hammarbyare står på mållinjen och kan rensa.
Ännu en tung hemmaförlust alltså och precis som mot Giffarna kan man konstatera att vi skapar alldeles för lite chanser framåt för att det skall vara godkänt. Det känns som om det offensiva spelet måste bli mycket snabbare och vara rakare i djupled för att vi skall skapa fler lägen. Möter man ett samlat motståndarlag där alla står rättvända och har sin bevakning är det inte lätt att skapa något, särskilt inte mot ett lag som är så stabilt som Hammarby.
Fler löpningar i djupled är också något man hoppas på för att ge oss fler spelalternativ offensivt och göra motståndarna mer osäkra i sitt positionsspel, nu känns det som de vet precis vart de har oss och överraskningarna offensivt lyser med sin frånvaro. Samtidigt skall det sägas att Hammarby var säkra bakåt och precis som hos Blåvitt börjar det redan med ett starkt mittfält. I de flesta matcher i år har vi kopplat greppet på mitten men där lyckades Jensen och Fjörtoft matcha Mild och "Erling" i den här matchen och även Östlund var stark på högerkanten.
Visst kan man tycka att Blåvitt borde ha fått någon straff för hands men samtidigt hade det känts mycket bättre om man hade kunnat konstatera att vi inte behöver vara beroende av domarens inställning till handbollsspel för att kunna göra mål på hemmaplan. Nästa hemmamatch är nu några veckor bort (TFF i Svenska cupen) och det är bara att hoppas att vi kan vässa till spelet tills dess.