Toulouse - Marseille
Inför Halmstads BK – IFK Göteborg
Toppmöte på Örjans Vall avslutar den 19:e omgången.
Känns följande scenario möjligen bekant? Blåvitt kämpar i toppen men är hela tiden några få poäng efter, nu spelar de hängmatchen i den allsvenska omgången mot ett av de andra topplagen och vid seger är man på allvar med i guldstriden eftersom alla andra resultat gått vår väg. Det är kanske bara mitt minne som spelar mig ett spratt men visst har vi haft det här läget ett antal gånger de senaste åren?
Tyvärr brukar det här upplägget aldrig sluta särskilt väl för vår del men nu är det dags att bryta den trenden och på allvar ge sig in i guldstriden. Fast HBK borta har sällan varit ett favoritmotstånd och under nittiotalet tvingades man genomlida förlust efter förlust för IFK på Örjans Vall. Likt boråsarna tycks hemmalaget och dess supporters alltid se det som årets match när vi är på besök och dessutom har hbk:arna alltid ha samma lista på påstådda övertramp från IFK som de ältar gång på gång. Ja, vi värvade ett gäng spelare från HBK för en mängd år sedan och men herregud det borde de väl ha kommit över vid det här laget och vem tvingade dem egentligen att sälja? Fast nu har de i alla fall ”Sella” som de kan bua ut.
De senaste åren har dock de blåvita insatserna i Halmstad varit riktigt anständiga och fjolårets klara 4-1-seger var resultatet av säsongens spelmässigt höjdpunkt. En spelare glänste speciellt klart den dagen; Mourad var tillbaka från Brescia och gjorde en av sina absoluta bästa insatser i den blåvita tröjan med två egna mål och riktigt storspel i övrigt.
Efter den matchen har väl inte Georges återkomst i Blåvitt efter den korta Italiensjouren utvecklats riktigt som man hoppats men i förra omgången mot DIF fick han chansen från start och hade läge att visa att han var den som kunde fylla luckan efter Berg. Tyvärr gjorde han en rätt blek insats då och förmodligen är det Wallerstedt som startar bredvid Wernbloom imorgon. Jonas har annars fungerat utmärkt som inhoppare i år men mot ett HBK som saknar den nickstarke Zvirgzdauskas i mittförsvaret känns det bra att starta med två starka huvudspelare på topp. Wallerstedt kommer att jobba minst lika hårt som Marcus någonsin hade gjort, han kommer inte att ge oss lika många av de smarta löpningar som Marcus bjudit på i år men får vi igång bara kantspelet och inläggen från ”Sella” och ”Alex” borde vi kunna skapa lägen framför mål.
I övrigt känns den blåvita startuppställningen rätt självskriven och varför ändra alltför mycket på det som fungerat bra den senaste tiden? Det finns dock alltid områden som kan förbättras och i Blåvitt är det väl främst Bengt i målet som fått en hel del kritik i år. Tyvärr känns den mestadels välmotiverad och det som framförallt slår en är hur passiv Bengt har blivit på de fasta situationerna. Nu är han alltför ofta som fastfrusen på linjen och överlåter åt försvaret att rensa i situationer där han för bara något år sedan själv kraftfullt gick ut och plockade ner bollen. Mot ett lag som HBK som ofta är väldigt starka vid just fasta situationer kan tveksamhet straffa sig rejält och i våras tvingades vi ju se Emra Tahirovic slå en hörna direkt i mål i matchen som slutade 1-1.
HBK har givetvis fler vapen än bara fasta situationer, på hemmaplan har de varit väldigt starka i år och det är bara MFF som lyckats besegra dem där. Om IFK skall kunna upprepa den bedriften gäller det att få grepp på anfallsparet Arvidsson - Djuric. Dusan hade ju varit ”supertalang” i kvällspressen så länge att man började undra om det aldrig skulle komma ett riktigt genombrott också men nu verkar det ha skett i samband med att han flyttades upp på topp. Jag har tyvärr inte sett så mycket mer än tv-highlights av honom som forward men helt klart gäller det att fånga upp honom tidigt och inte låta honom utmana backlinjen i fart med bollen under kontroll. Det blir väl främst Gustav Svensson som får se till att stänga ytorna framför den blåvita backlinjen. Arvidsson är ofta rätt osynlig i spelet men är fortfarande vass framför mål och kräver också tät bevakning.
Defensivt brukar HBK alltid vara stabila även om det svajade till rejält ifjol för dem liksom för oss. I år har de återfunnit mycket av säkerheten bakåt och en hel del av det kan säkert tillskrivas den nye målvakten Bahne som spelat mycket bra.
Det tycks stört omöjligt för något lag att göra ett ryck i den allsvenska toppen och nu är det dags för IFK att försöka gröta ihop topplagen än mera. En seger hade varit oerhört viktig för att verkligen ge sig in det riktiga getingboet i toppen lagom till att Hysén ansluter och det finns få arenor där det är så roligt att få se en IFK-seger som på Örjans Vall där det alltid brukar vara fullt med IFK:are på plats och bra fart på läktaren.
Hela truppen:
Bengt Andersson, Erik Dahlin, Adam Johansson, Mattias Bjärsmyr, Ragnar Sigurdsson, Magnus Johansson, Hjalmar Jonsson, Gustav Svensson, Niclas Alexandersson, Thomas Olsson, Jakob Johansson, Stefan Selakovic, Jonas Wallerstedt, George Mourad, Pontus Wernbloom samt Eldin Karisik.
